I höst firar Mia Skäringer sin 50-årsfest på scen tillsammans med sina mest älskade alter egon. Men bakom humorn finns berättelsen om en kvinna som gått från att ständigt försöka passa in till att våga stå helt för den hon är.
FOTO CARL THORBORG
Det handlar om en kvinnas ADHD och den eviga kampen mellan det man visar upp utåt och det man brottas med inuti. Av alla alter egon som lever i mitt huvud har Mia Skäringer alltid varit den roll som varit svårast att spela
Mia Skäringer är rosig om kinderna. När Kotimaa ringer upp via FaceTime har hon precis avslutat ett svettigt pass med sin personlige tränare. Håret är uppsatt i hästsvans, hon är osminkad och har en glad uppsyn. Dagarna är fullspäckade inför den nya showen Mia, Myself and I – Sista måltiden, som har premiär den 17 september på China Teatern i Stockholm. För att få ihop intervjun var den bästa tidpunkten just nu – efter träningspasset, i en bekväm soffa i en gymlokal där blommor och gröna växter skymtar i bakgrunden.
– Det är oerhört mycket som ska göras inför en sådan här show, säger Mia med ett leende och torkar pannan med baksidan av handen. Just nu befinner jag mig i det stadiet där jag har på tok för mycket material, så jag och Helena Bergström, som regisserar showen, går igenom allting, ändrar och kortar ned för att göra manuset så tajt och bra som möjligt.
I showen får vi möta Mia och två av hennes mest ikoniska karaktärer, Tabita och AnnMarie. Publiken är inbjuden till ett kalas där hon och hennes alter egon tillsammans ska arrangera Mias 50-årsfest. Resultatet lär bli en intim, självkritisk, ångestladdad och väldigt rolig föreställning.
– Det handlar om en kvinnas ADHD och den eviga kampen mellan det man visar upp utåt och det man brottas med inuti. Av alla alter egon som lever i mitt huvud har Mia Skäringer alltid varit den roll som varit svårast att spela, säger hon Tabita och Ann-Marie är, enligt Mia, en blandning av henne själv och kvinnor hon känner eller har känt.
– Ann-Marie i föreställningen är mitt medberoende, kan man säga. Hon tycker inte om när det blir för högljutt, hon vill att allt ska vara lugnt och trevligt. Tabita är en råare sida av mig. Mia står i mitten och har arrangerat
den här middagen för att fira sin 50-årsdag, men hon vet inte hur hon ska tackla det hela i sin kvinnliga hjärna. Mitt inre är ett kaos, och det försöker jag illustrera i showen.
Mia framstår som en sökare, någon som under hela livet försökt förstå vem hon är, vem hon förväntades vara och hur mycket av sig själv hon behövt dölja för att passa in. Men med åren har hennes egen sanning tagit form. Att hon i vuxen ålder fick diagnosen ADHD hjälpte henne att förstå sig själv bättre.
– Jag tänker inte så mycket på diagnosen, men jag förstår nu att jag alltid försökte härma andra för att bli så som jag trodde att man skulle vara. Jag har bränt ut mig därför att jag försökte spela en roll för att passa in.
I showen berörs bland annat liv och död, efterdyningarna av metoo och vikten av att vara nöjd med sig själv.
– Man blir aldrig tillräcklig så som man föreställt sig att tillräcklig ska se ut. Som förälder, fru, kollega eller granne. Men jag tror att det är det som är poängen, att man aldrig kommer att bli det man tror är idealet.
Mia hade en brokig uppväxt i Kristinehamn i Värmland. Det som höll familjen samman var humorn. De skrattade mycket tillsammans, och båda föräldrarna hade en stor portion humor som Mia ärvde och utvecklade till sin egen unika stil.
– Som liten var jag den där tjejen som hela tiden försökte läsa av rummet. Senare i livet har jag förstått att det var sådana saker i min uppväxt som gjorde att jag utvecklade mina färdigheter som komiker.
Mia har tre barn: en 25-årig son, en 23-årig dotter och en son på 13 år. Hon har gjort allt hon kunnat för att barnen ska få en tryggare uppväxt än den hon själv hade. Medvetet har hon också hållit dem borta från kändisvärlden. Barnen har valt andra vägar än nöjesbranschen, berättar hon. Nu får de två äldsta själva avgöra om de vill synas offentligt eller inte.
– Jag försöker vara en mamma som de kan prata med. Jag tror att det viktigaste man kan göra som förälder är att finnas där när barnen vill prata.
Mias make Gabriel Lázár är producent och entreprenör inom media- och nöjesbranschen.
– Han är väldigt duktig och vi har jobbat mycket ihop. Jag har väl fått lära mig ett och annat om hur man driver företag genom åren, mest för att jag varit tvungen. Men business är inte min grej, jag är ingen naturlig affärskvinna. Förr litade jag på folk alldeles för mycket och trodde att alla andra kunde bättre än jag, så det var bäst att göra som de sa. Med åren har jag lärt mig att gå på min egen magkänsla. Jag skulle till exempel aldrig längre låta någon annan bestämma vad jag ska göra när det gäller min karriär. Jag skäms inte heller längre för att ta bra betalt, men jag låter någon annan sköta förhandlingarna. Jag har det bra som får jobba tillsammans med väldigt duktiga människor, inte minst min man.
Som liten var jag den där tjejen som hela tiden försökte läsa av rummet. Senare i livet har jag förstått att det var
sådana saker i min uppväxt som gjorde att jag utvecklade mina färdigheter som komiker
Berätta om hur det är att arbeta med Helena Bergström, som regisserar din nya show.
– Helena regisserade även No More Fucks To Give, som hade premiär 2018. Vi jobbar oerhört bra tillsammans. Vi var inte väninnor när vi började arbeta ihop, men vi kom varandra väldigt nära direkt. Vi känner absolut ingen konkurrens mellan oss. Det finns inget sådant. Vi vill bara driva på varandra att bli bättre. Det bästa med Helena är dels att hon är en fantastisk skådespelerska, dels att hon har väldigt mycket erfarenhet av livet. Mia tillägger att en annan sak hon älskar med Helena är att hon är oängslig och att det smittar av sig. Mia ler och tillägger:
– Helena är inte rädd för att ta steget fullt ut när vi jobbar fram en föreställning tillsammans. Hon pushar mig hela tiden framåt för att föreställningen ska bli så bra och ärlig som möjligt. Mia har under sin karriär hunnit med otroligt mycket, allt från radioprogram, tv-serier, dokumentärer och filmer till böcker och stora, hyllade scenshower. När hon påminns om hur kreativ och produktiv hon varit genom åren ler hon.
– Jag kan känna att jag tidigare i livet rusade fram, alltid i full fart. I dag är jag mer rädd om min dyrbara tid.
Mia tar ett extra andetag och borstar med handen bort en hårslinga som fallit ur hästsvansen. Hon ler och säger vidare att åldern har gett henne nya perspektiv.
– Det är viktigt att stanna upp ibland och leva i nuet. Fördelen med att bli äldre är att man blir mer ödmjuk inför livet och kan njuta mer av saker. I stället för att försöka göra allt försöker hon vara hemma mer och rå om sig själv.
– När jag har en ledig dag vill jag gärna vara för mig själv. Jag är väldigt introvert privat. Jag gillar dagar när jag inte har något särskilt bestämt.
Jag har alltid känt mig fel i sammanhang där jag förväntas vara något jag inte är
Då kan jag tänka lite. Måla lite. Eftersom jag är ute och filmar och uppträder mycket har mitt hem blivit min frizon. Min son är i skolan och då är det bara hunden och jag. Jag går runt i mysbyxor, är i trädgården, tränar lite och har inga särskilda tider att passa.
Förr led hon av att vara introvert, eftersom hon upplevde att världen applåderar extroverta personer och tycker att introverta borde skärpa sig.
– Men vad är normalt egentligen? Jag har alltid känt mig fel i sammanhang där jag förväntas vara något jag inte är. Jag känner det särskilt när jag ska gå på någon glamourös tillställning i klänning och högklackade skor. Då känner jag att jag inte passar in där, att jag fortfarande är den där värmlandstösen från skogen. I dag är jag glad för det. Jag behöver inte leva i de där högklackade skorna hela tiden. Jag vågar dra mig tillbaka och vara den introverta Mia när jag känner för det. Jag har inte längre behov av att låtsas vara någon annan.
SMULTONSTÄLLEN
“Höganäs. Det är en plats jag älskar. Dessutom ligger det nära Danmark och dit reser jag ofta, min dotter bor där.”
“Köpenhamn. Det är en härlig storstad som jag kan andas i. Det finns friska strömmar av Europa där och det gillar jag.”
“Italien. Vi har ett litet hus på Amalfikusten dit vi reser så ofta vi kan. Där trivs jag väldigt bra.”
3 SNABBA MIA SKÄRINGER…
… läser: Inte så mycket, men det blir lite poesi ibland.
… lyssnar på: Ljudböcker och poddar.
… tittar på: Jag slukar streamingtjänster, tittar mycket på dokumentärer och olika serier. Det senast jag såg som var riktigt bra var filmen Hamnet, den filmen rekommenderar jag skarpt
MIA SKÄRINGER
Född: 4 oktober 1976 i Kristinehamn.
Ammatti: Skådespelare, komiker, författare, manusförfattare, dramatiker och producent.
Boori Göteborg.
Perhe Maken Gabriel Lázár och tre barn. Karriär i urval: Kåserade i radio redan som 17-åring. Slog igenom med tvserien Mia och Klara. 2009 kom boken och scenföreställningen Dyngkåt och hur helig som helst. Skrev självbiografin Avig Maria – en kvinnlig komikers dagbok som ledde till showen Avig Maria – No More Fucks to Give. Medverkade i filmen Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann och har setts i populära tv-serier som bland annat Solsidan och Ann-Marie väljer glädje.
Aktuell med: Föreställningen Mia, Myself and I – Sista måltiden, premiär i höst på China Teatern i Stockholm.
