Fares Fares har spelat allt från svenska kultroller till internationella stor filmer. När han inte står framför kameran ägnar han sig gärna åt betydligt mer jord- nära projekt – på Dalarö bygger han grindar, arbetar i trädgården och trivs i rollen som snickare.
FOTO CLARA HALLENCREUTZ FARES

Det finns massor av vanliga dagar. I mitt arbete blir det väldigt intensivt i perioder, men i övrigt är det bara vanliga dagar. Jag går upp tidigt, fixar frukost till barnen, får på dem kläder och går med dem till skolan

En geting surrar envist kring Fares Fares huvud när INRIKES möter upp med den bioaktuella skådespelaren via Zoom. Han befinner sig på familjens lantställe på Dalarö i Stockholms skärgård. Solen skiner över den grönskande trädgården som skymtar utanför fönstret. Fares tittar på den stora gul-svarta surrande insekten och säger med lugn i rösten:

– Äh, den flyger snart härifrån. Om jag börjar vifta så blir den uppretad, det är bättre att låta den vara ifred.

Fares trivs på landsbygden. Han är avslappnat klädd i en grå t-shirt, solglasögon och basebollkeps och så snart vi har pratat färdigt ska han ut i trädgården och bygga en grind.

– Jag har förberett så det är bara att köra i gång. När vi är härute på Dalarö är jag snickaren, säger han och ler brett. Det passar mig bra, jag gillar att jobba med praktiska saker.

Fares Fares slog igenom filmen Jalla! Jalla! år 2000, under regi av brodern Josef. En lång rad uppmärksammade filmer och tv-serier följde, bland annat Kopps, Safe House, Snabba Cash, Zero Dark Thirty, Tyrant, Rogue One: A Star Wars Story, Chernobyl och The Nile Hilton Incident – för att nämna några. 2023 regidebuterade han med filmen En dag och en halv, där han även spelar en av huvudrollerna.

I höst är Fares bioaktuell i filmen Arkipelag. I spänningsdramat spelar han tillsammans med Gustaf Skarsgård och Linus Wahlgren tre pappor som följer med sina döttrar på en skolresa till helvetet.

Strandsatta med en stökig högstadieklass på en idyllisk skärgårdsö påminns de om egna tonårstrauman. Precis som ungdomarna tvingas de snart också inse hur svårt det är att dra gränsen mellan lek och farlig maktkamp, och att skilja offer från förövare. Filmen är Sveriges Oscarsbidrag kategorin Bästa internationella långfilm.

Arkipelag är Alex Schulmans första film som regissör. Med tanke på din långa erfarenhet av att göra film , klia de det i fingrarna att gå in och hjälpa honom med regin?
– Nej, inte som regissör. Som skådespelare absolut, vi gör ju en film tillsammans och jag tar jättestort ansvar för scenerna. Det är ju ett samarbete. Men Alex hade ju skrivit manuset själv så han visste precis vad han ville med varje scen. Alex är ju en historieberättare och han har hållit på med det länge, som författare, som poddare och så vidare.

Är det komplicerat att arbeta med storacast som i Arkipelag, med väldigt många ungdomar?
– Nej, ungdomarna var jätteproffsiga. Alex lade väldigt mycket tid på att provfilma för att få ihop rätt gäng till de olika rollerna. Stämningen var toppen. Det var som ett kolloläger för ungdomarna, de blev kompisar och älskade att hänga med varandra. De var jätteduktiga hela gänget.

När du inte är på filminspelningar, hur ser en vanlig dag ut för dig? Eller de t kan ske inte finns några vanliga dagar i ditt liv?
– Det finns massor av vanliga dagar. I mitt arbete blir det väldigt intensivt i perioder, men i övrigt är det bara vanliga dagar. Jag går upp tidigt, fixar frukost till barnen, får på dem kläder och går med dem till skolan. De är 5 och 7. Fram till nu har det varit att gå med en till förskolan och en till skolan, men nu i höst går de båda i samma skola så det är nice att bara ha en skola att gå till.

Hur arbetar du som egen företagare? Sköter du mycket i företaget själv?
– Till skillnad från brorsan som har typ hundra anställda så är mitt företag inte svårt att driva. Det är bara jag, liksom. Jag har en ekonomisk rådgivare som tar hand om det mesta, och som jag kan rådfråga om saker. Jag har även en agent som tar hand om allt det andra. Jag håller inte på särskilt mycket med det ekonomiska. De jag jobbar med är väldigt duktiga, så det fungerar bra. Hur väljer du vilka filmprojekt du vill jobba med?
– Jag läser de manus som dyker upp för att se om det är projekt som jag skulle vilja jobba med. När jag inte jobbar med olika skådespelarroller så skriver jag på ett långfilmsmanus. Så småningom planerar jag att
göra min andra långfilm som regissör.

Var får du drivkraften och inspirationen från , eller är det olika från projekt till projekt och dag till dag?
– Det är nog annorlunda från dag till dag och inspirationen har förändrats genom åren. Men lusten och passionen till jobbet är densamma. Drivkraften är lika stor som alltid.

Vilken är den märkligaste platsen du blivit igenkänd på?
– I Sverige blir jag igenkänd hela tiden. Jag blir igenkänd även utomlands ibland, eftersom jag har gjort rätt många filmgrejor internationellt. Förra hösten filmade jag på Sicilien och där hade jag inte förväntat mig att folk skulle komma fram och vilja ta selfies. Men jag har hållit på så länge nu, så det händer nästan någon gång på varje resa att jag blir igenkänd.

Mina barn förstår ju inte riktigt, de tycker bara att ‘pappa känner alla i hela världen’ för att så många stannar och pratar med mig.

Är det jobbigt? Skulle du vilja kunna vara mer anonym?
– Ja, det skulle jag nog vilja om jag fick välja. Utomlands är det ganska lugnt, men i Sverige är det ju mer… Men jag har nog vant mig genom åren, jag vet hur jag ska bete mig, hur jag ska hantera det. Mina barn förstår ju
inte riktigt, de tycker bara att ‘pappa känner alla i hela världen’ för att så många stannar och pratar med mig, säger han och skrattar.

Har du varit tillbaka till Libanon sedan du flytta de till Sverige som tonåring?
– Ja, en gång 2006 men det var ett liknande krig då så det handlade om att komma därifrån igen. Tyvärr. Jag vill åka ned med barnen och så där, men det måste vara lugnare då. Min syster däremot, hon har gift om sig med en libanes och hon är där på somrarna. Hon har sin man och sina vänner där, men jag har varken vänner eller släkt kvar därnere egentligen.

Vad tror du själv är din ‘secret of success’, eller det kanske inte går att svara på vads om gjort dig framgångsrik?
– Det är inte en sak, det är många olika saker. Det är nog mycket tillfälligheter, självförtroende, tur, envishet och en gnutta talang också som bara finns där, säger han och skrattar.

Var inte så blygsam – stor talang måste man väl än då säga!
– Jo, jo, men allting hör ihop på något sätt.

Du säger att själv förtroende är viktigt. Har du alltid haft det? Många skådespelare har väldigt dålig själv känsla och är ständigt rädda och oroliga för att inte få nästa roll eller att de inte ska prestera tillräckligt bra. Har du den sidan också?
– Nej, inte direkt vilket är ganska skönt. Jag är inte så ängslig av mig när det gäller jobbet. Nu sitter jag på en rätt så bra plats i livet, men i början av karriären så fanns det väl en slags ängslighet som hängde ihop med om jobben skulle komma eller inte. Men dåligt självförtroende inför kameran har jag nog aldrig haft. Skådespelare är nog ofta sköra, men samtidigt har de alla känslan av att de är bäst. Det är jättefint att de har det, för om man inte tror att man är bäst så har man ingenting där att göra, då kommer man aldrig att klara sig. Varenda skådespelare måste tro att man antingen är bäst i hela världen eller att man delar den platsen med kanske hundra andra.

Ja, det går väl inte att komma till en provfilmning och tro att man är sämst av alla för då lär det ju inte gå så bra.
– Nej, precis.

Ha de du någon idol när du växte upp som du senare fått träffa?
– Jag har ju arbetat med några stora och kända skådespelare, vilket har varit roligt. När jag växte upp som ung kille på 1990-talet så var det ju Al Pacino och Robert De Niro man såg upp till. Jag har dock inte träffat någon av dem. Idag skulle jag nog tycka att Daniel Day-Lewis är en skådespelare som det vore roligt att jobba med. Men man ska nog samtidigt låta bli att tänka så, för han kanske inte alls är generös i sitt sätt att jobba ifall man jobbade med honom.

Är du intresserad av trädgårds arbete och sådant när du är på ert lantställe?
– Ja. Min fru sköter designen och jag får gräva och sådant där. Jag bygger saker. Jag har byggt några staket, ett utekök och sådana grejor.

Hur mycket umgås du och din bror Josef nu för tiden? Hinner ni att ses, med tanke på att ni verkar arbeta mycket båda två?
– Vi umgås väldigt mycket. Vi är grannar här på Dalarö och vi har barn i samma ålder. Min bror är den personen som jag umgås mest med. Han och hans familj bor bara en och en halv minut härifrån. De har två barn och vi har
två barn, och vi träffas ofta allihop och hittar på saker tillsammans.

3 SNABBA:
Lyssnar: “Neil deGrasse Tysons podd StarTalk Radio. Han är en känd amerikansk
astrofysiker, och hans podd är rolig att lyssna på. Det pratas om planeter och forskning, ofta tillsammans med en känd gäst. Det är underhållande och intressant, man lär sig mycket.”
Spelar: Tv-spel
Tittar: “Jag och min fru tittar mycket på tv. Just nu tittar vi på Dutton Ranch, som är en spin-off till Yellowstone.”

3 FAVORITPLATSER I SVERIGE:
Dalarö: “Vi har ett hus där och jag älskar det stället.”
Västkusten: “Min frus familj har ett hus vid Grundsund på Västkusten, så vi är där ibland och det är väldigt fint där.”
Stockholm: “Jag bor där. Jag har alltid älskat den staden.”

FARES FARES
Ålder: 53.
Familj: Hustrun Clara Hallencreutz Fares, som är konstnär. Tillsammans har de två söner, 5 och 7 år gamla.
Bor: Stockholm och Dalarö.
Yrke: Skådespelare, regissör och manusförfattare.
Bakgrund i korthet: Slog igenom i filmen Jalla! Jalla! år 2000, som regisserades av hans bror Josef. Roller i en lång rad uppmärksammade filmer följde, bland
annat: Kopps, Snabba Cash, Zero Dark Thirty. Rogue One: A Star Wars Story, Chernobyl och The Nile Hilton Incident. Skrev manus och regisserade filmen En dag och en halv, där han även spelar en av huvudrollerna.
Aktuell: Filmen Arkipelag, mot bland andra Gustaf Skarsgård och Linus Wahlgren under regi av Alex Schulman.
Filmen har biopremiär 9 oktober och är Sveriges Oscarsbidrag i kategorin Bästa internationella film. Thrillerserien Bytet med premiär på Netflix senare i höst