När det öronbedövande jublet tystnat, när prispallens strålkastarljus slocknat och när guldmedaljen inte längre hänger på halsen dyker de ofta upp – tankarna och reflektionerna.

Nyckeln efter att ha vunnit ligger i att hitta sätt att varva ner, att få lite lugn och ro och lämna allt annat. På ett sätt kan det faktiskt vara lättare att ta sig tillbaka från en motgång än en framgång.

Ofta får jag frågan om hur jag hanterar motgångar – men framgångar kan vara lika svårt. Det handlar om att inte vara kvar i det där ruset som uppstår efter en succé, säger Sarah Sjöström. Bortom kamerablixtarna och den euforiska känslan av seger talar världens snabbaste kvinnliga simmare om en verklighet som många kanske inte tänker på.

– När man kommer först i mål på mästerskap får man ta emot folkets jubel, man går till prispallen, blir gratulerad av allt och alla och intervjuad i media. Det är otroligt intensivt.

Men för Sarah Sjöström sträcker sig resan längre än dessa ögonblick.

– Att komma tillbaka till vardagen efter mästerskap är så otroligt skönt. Att bara hitta den normala känslan, att komma tillbaka till katterna, landa. Lyckas man inte med det kommer den där tomma känslan som många idrottare pratar om. Blev det inte mer? Händer inget mer? Var det allt?

Sarah Sjöström, som i juli slog Michael Phelps ”omöjliga” medaljrekord, vet hur det känns att vara ensam på tronen.

– Efter en framgång är det som att du åker berg- och dalbana konstant i flera timmar. Nyckeln efter att ha vunnit ligger i att hitta sätt att varva ner, att få lite lugn och ro och lämna allt annat. På ett sätt kan det faktiskt vara lättare att ta sig tillbaka från en motgång än en framgång. Det där ruset är inget som kommer att fixa någonting, det är bara kul för stunden.

Michael Phelps kallas ofta för ”simningens GOAT” (Greatest of all time), men sedan i somras är det en svenska som erövrat flest medaljer genom tiderna. Med sitt VM-guld på 50 meter fritt passerade hon Phelps gällande individuella VM-medaljer i långbana – totalt 21.

– Det är en ära att jämföras med honom. Han är i en klass för sig. Även om det kan vara svårt att dra direkta jämförelser – han har exempelvis deltagit i många VM och innehar 28 OS-medaljer medan jag har fyra – så känner jag mig väldigt hedrad att nämnas i samma sammanhang som honom.

För Sarah Sjöström har det alltid varit viktigt att staka ut sin egen väg. På gymmet och i bassängen har hon sedan tidiga tonår hela tiden försökt pressa gränserna framåt.

– När man förbättrar olika moment under vardagen, även kost och sömn, flera veckor i rad under flera år är det i slutändan kontinuiteten som ger resultat. Det är sällan jag går och tänker på OS eller VM nästa år, jag har inte tid med det när jag är i vardagen. Det är fokus på att göra det så bra som möjligt varje dag. Tävling är en sådan liten del av allting. Det är resan som är målet.

Har det blivit svårare att motivera sig med åldern?

– Nej, det har nog egentligen alltid varit svårt att motivera sig. Jag säger inte att det är tråkigt, men ofta vaknar jag på morgonen och tänker: ’åh gud va jobbigt’… Det är inte så att man kommer in till simhallen som man varit i 150 gånger och jublar. Det tar emot – men det är absolut värt det. När man väl kommer i vattnet är det skönt, precis som känslan när man väl är klar med passet. Däremot är vägen till bassängen ofta lite motig. Men det är inget nytt. Skillnaden mot förr är att jag vet att det inte är motivationen som ger framgångarna utan det är hur dedikerad man är till att följa planen.

I intervjuer brukar Sarah Sjöström framhärda att hon bara försöker njuta av att vara elitidrottare. Frågan är bara hur hon lyckats – och lyckas – balansera pressen och förväntningarna med att njuta av processen?

– Pressen har alltid funnits där – man ska prestera. Det har jag varit medveten om sedan jag började satsa på simning. Det är inget nytt att gå in i exempelvis VM-final med höga förväntningar. Det gäller bara att hitta olika mentala nycklar för att kunna hantera pressen från sig själv och utifrån. Jag går inte riktigt runt och tänker kring vad andra förväntar sig.

Du har sagt att en del av din drivkraft inte bara handlar om att vinna, utan att trivas med vad du gör?

– Exakt. När jag väl står bakom startpallen eller dyker i bassängen så gör jag ju förstås allt för att vinna, det är inget snack om saken. Men det är inte så att jag går och tänker på det 24/7. Jag har lärt mig att det inte går att tvinga fram något alls, någonsin. Jag försöker bara hitta flowet.

Är du nervös när du tävlar?

– När jag var yngre kunde jag bli nervös över att jag inte skulle prestera på topp just den dagen det var tävling. Nu känner jag mig trygg i att min lägstanivå är så pass hög att jag inte behöver oroa mig för det. Och det kan gå bra trots att man är otroligt nervös. Ibland har jag varit så nervös att benen darrat på startpallen. Ändå har jag lyckats komma i mål och slå världsrekord. I andra fall har jag dykt i utan att känna något pirr – och slagit världsrekord.

Sarah Sjöström

Bor: I en villa utanför tullarna i Stockholm. 
Familj: Fästmannen Johan. Katterna Hanzo och Zorro. 
Gör: Tränar för OS i simning i Paris. Och planerar bröllop. 
Dold talang: Flyter bra. 
Bra böcker: It ends with us av Colleen Hoover och Städerskan av Nita Prose.
Bra tv: Emily in Paris, Brooklyn Nine-Nine och Selling sunset. Tränar: Simning och styrketräning. 
Bästa egenskaper: Ihärdig och okomplicerad. 
Udda intresse: Just nu katter och att plugga italienska.

Så det som händer i hjärnan spelar inte så stor roll?

– Nej, det kan gå lika bra oavsett om det känns bra eller tungt. Tankarna i huvudet är bara ord i huvudet som passerar, och som inte har något med ens form att göra. Jag känner att jag kan prestera oavsett vilka känslor eller tankar som dyker upp.

Du var ju i extremt bra form under VM i somras, ger det någon extra trygghet?

– Ja, det är precis det jag menar. Gör jag allt jobb som krävs och kommer väl förberedd inför mästerskapet så finns det ingen mening att lyssna på tankar. Jag försöker bara låta det komma och inte tvinga fram något. Det brukar lösa sig.

Sarah Sjöström växte upp med flera syskon och betonar ofta betydelsen av att samspela med andra. När hon kommer hem efter tävlingar och mästerskap vill hon att allt ”bara ska vara som vanligt”.

– Det spelar ingen roll om jag vunnit VM eller EM, det är ändå bråk om vilken tv-kanal som ska vara på. Vi är jämlika hemma, och det är viktigt för mig som slog igenom i väldigt ung ålder. Jag var bara 14 när jag började vinna EM. Det blev mycket ståhej när jag var på väg på mästerskap, och jag fick svara på frågor hur mitt liv skulle förändras nu. Men min familj och alla i min närhet har alltid varit väldigt måna om att behålla den familjära känslan när jag är hemma.

Jag hoppas att jag kan hålla på med simningen i många år till, och att jag kan hitta något som känns lika kul när den här karriären väl är över.

Precis som du vill ha det?

– Ja, annars är nog risken att framgångarna stiger en åt huvudet. Familjen har hjälpt mig att hålla mig kvar på jorden.

Även om Sarah Sjöström, som nyss fyllde 30, står på toppen av sin karriär vet hon innerst inne att bäst före-datumet som simmerska närmar sig.

– Hur mitt liv kommer se ut efter simningen? Vi får väl se… Jag har ingen hundraprocentig plan på vad som ska hända – undrar vem som har det? Jag hoppas att jag kan hålla på med simningen i många år till, och att jag kan hitta något som känns lika kul när den här karriären väl är över. Förmodligen kommer jag inte få samma kick som på mästerskap, men samtidigt ska det bli ganska skönt att få lite lugn och ro från det. Jag har fått nog med kickar, även om det säkert kommer kännas konstigt att bara sluta. Lite som att gå i pension.

Vad ser du framför dig de kommande åren?

– Jag vet knappt vad som händer nästa månad. Men som jag förstår det så är det väl mellan 30 och 40 som de flestas liv förändras mest. Jag ska gifta mig nästa sommar. Förhoppningsvis får jag barn innan 40. Under de här åren kommer någon annans liv bli viktigare än mitt eget. Det ska bli riktigt skönt.