Unga pratar med AI om allt från kärleksproblem till livskriser. Den svarar direkt, dygnet runt och utan att döma. Men vad händer när tekniken börjar ersätta riktiga relationer?

Det är natt. Klockan är 03.03 och hjärtat bankar oroligt. Ingen kompis svarar. Ingen psykolog tar emot. Men mobilen gör det – och orden som dyker upp på skärmen känns nästan mänskliga. Det är AI:n
som lyssnar.
– Du kan ha ett starkt nätverk av familj och vänner, men om du bor ensam och vaknar med ångest mitt i natten är det ofta bara AI:n som är tillgänglig just då, säger Lux Miranda, AI-forskare vid Uppsala universitet. Hon har följt trenden där unga i allt större utsträckning vänder sig till AI för att prata om det
allra mest privata – kärlek, oro, karriärval. Kanske för att det går snabbt. Kanske för att den svarar
när ingen annan gör det.
– Det är en tydlig spegling av vår tid, där ensamhet och brist på socialt stöd blivit vanligare än vad det borde vara, säger hon. Vilka ämnen som avhandlas varierar. Men enligt Lux Miranda är inget för trivialt eller för laddat.

Det finns liksom inga ämnesgränser. AI:n tröttnar inte heller; den svarar varje gång och alltid utförligt.

– Jag har hört exempel på allt från att analysera meddelanden från sin crush till att få stöd inför ett svårt samtal på jobbet. Det finns liksom inga ämnesgränser. AI:n tröttnar inte heller; den svarar varje gång och alltid utförligt. Just det – att svaren är långa, sammanhängande och genomgående empatiska – verkar vara en av anledningarna till att unga återkommer. Det spelar ingen roll hur många gånger du skriver
samma sak. AI:n ger dig tålmodigt ett nytt perspektiv.
– Den har ett språk som ofta upplevs som mer lyhört än det vi får i vanliga samtal. Och framför allt: det är konsekvent. Du får alltid ett svar som bryter ner din fråga och försöker hjälpa dig vidare, säger Lux
Miranda. Men det finns en baksida. När samtalen blir allt mer personliga, väcks frågan om vad som faktiskt går förlorat när vi byter ut människor mot maskiner.
– Det blir problematiskt när vi ser AI som en ersättning snarare än ett komplement. Då riskerar vi att tappa just det som håller oss samman som människor, att dela våra liv med varandra och att ge varandra stöd. Risken är kanske störst för dem som redan är socialt isolerade och känner att AI:n är det enda som är tillgängligt. Men hon ser inte någon bred samhällsrisk omfattande fara för samhället i nuläget. De flesta vet intuitivt att mänsklig kontakt inte går att ersätta helt. Just därför, menar Lux Miranda, är det viktigt att se också vad tekniken kan bidra med – särskilt för dem som tidigare haft svårt att söka hjälp. Hon berättar om personer som haft svårt att bygga förtroende med en mänsklig terapeut, men som kunnat prata fritt med AI:n om djupa trauman och känslor.
– En fördel med AI är att den, till skillnad från en enskild människa, bär på erfarenheter från väldigt många. Den kan förstå nyanserna i till exempel att vara utsatt för transfobi eller att ha flytt från krig utan att du behöver förklara dig från början. Den vet redan. Just den känslan – att slippa introducera sig själv eller oroa sig för fördomar – har gjort tekniken särskilt värdefull för marginaliserade grupper. Men även en lyhörd AI har sina begränsningar.
– Det du kanske egentligen behöver är någon som säger emot. Någon som utmanar dina tankefel. Men AI:n är programmerad att hålla med. Det är ju det som upplevs som trevligt, och det som företagen vill att den ska vara. Så vilket råd vill hon skicka med till unga som använder AI för att prata om livet?
– Använd den gärna. Men använd den klokt. Fråga dig själv: när är det bara en spegel av vad jag redan tänker, och när är det något som faktiskt hjälper mig att se klarare?.