Just nu är Alba August aktuell i filmen Stockholms blodbad, och snart äntrar hon teaterscenen samtidigt som hon jobbar med egen musik. Att jobba jätte-jätte hårt är hennes överlevnadsstrategi.
Foto Martin Kiessling & Scanbox Entertainment
Vi spelade in allting i Budapest och Prag. Det var skitroligt och ganska krävande. Det var lerigt, blött, geggigt och kallt. Men det är jag ganska van vid som skådis. Ibland är det som att man får betalt för att frysa.
Alba August är just nu en av Sveriges mest omtalade och hyllade skådespelare och artister. Som skådis fick hon sitt stora genombrott som Astrid Lindgren i filmen Unga Astrid, och hennes debutalbum
som kom 2021 var Grammisnominerat. Nu släpper Alba August fram sin inre actionhjälte i vinterns stora actionrulle Stockholms blodbad. Filmen är regisserad av Mikael Håfström och berättelsen är inspirerad av de blodiga händelserna som utspelade sig i Stockholm för 500 år sedan. Den maktgalne danske kungen Kristian II (Claes Bang) skyr inga medel när han planerar att ta över Sveriges krona från Sten Sture (Adam Pålsson). Samtidigt svär systrarna Freja och Anne (Alba August och Sophie Cookson) att skoningslöst hämnas på de män som brutalt mördat deras familj. Allt kulminerar i Sveriges huvudstad, där systrarna dras in i intrigerna kring massavrättningen som Kristian Tyrann beordrat – Stockholms blodbad. Action, attityd och svart humor förenas i en historia där förvånande mycket faktiskt hänt på riktigt.
INRIKES möter upp Alba August via Zoom. Hon befinner sig i sin bostad i Stockholm. Hon sitter vid ett bord och i bakgrunden syns en vit vägg med flera konstverk och inramade affischer samt en välfylld bokhylla. Alba ser avslappnad ut. Hon pillar lite med håret och svarar eftertänksamt på våra frågor.
Berätta lite om Freja, rollen du spelar i Stockholms blodbad.
– Hon är en stum adelstjej vars hela familj blir slaktade. Det är en hämndhistoria där man får följa Freja och hennes syster när de försöker hitta danskarna som mördade deras älskade. Hon känns som tagen ur en Tarantino-film. Hon är hård och har inte mycket känslor på utsidan, en effekt av alla traumatiska händelser hon går igenom.
Det kanske fanns många kvinnor som Freja historiskt, men det har inte skrivits om dem.
– Exakt, det är ju så när man ska göra filmer som är baserade på historiska händelser att man får hitta på de kvinnliga karaktärerna, för de finns inte i historieböcker. Jag hoppas att filmen ska locka folk att intressera sig för den här delen av vår historia. Filmen är ju gjord med humor och moderniserad på sitt sätt, och det kanske kan fånga intresset hos en publik som inte redan är historienördar.
Stunts, hästar, rustningar, teckenspråk, pilbågsskytte – det är verkligen mycket action för dig i film en. Var det en krävande roll att göra?
– Vi spelade in allting i Budapest och Prag. Det var skitroligt och ganska krävande. Det var lerigt, blött, geggigt och kallt. Men det är jag ganska van vid som skådis. Ibland är det som att man får betalt för att frysa, säger hon och skrattar. Men jag minns att många av stuntscenerna var att man började filma vid 4 på morgonen, typ. Jag minns att jag satt i min trailer klockan 1 på natten och försökte hålla mig
vaken för att jag visste att snart skulle jag in på inspelningsplatsen och brottas. Så det fanns omständigheter som var bökiga, men det var sjukt kul. Jag älskar att jobba fysiskt. Jag älskar inte alltid att prata eller säga saker i onödan, så det var tacksamt på så vis. Jag tror att jag, om det hade varit mer socialt accepterat, gärna hade kunnat använda mig av teckenspråk i vardagen.
Vilket teckenspråk använde du?
– Det är engelskt teckenspråk. Jag hade en app med mig som jag kunde öva med, och så hade jag en coach tillgänglig som jag kunde höra av mig till. Det var mycket prepp. Jag kom dit några veckor innan och förberedde mig med att rida och övade olika stuntkoreografier.
Hur var det att arbeta med hästarna?
– Jag är ganska rädd för hästar just på inspelningar, inte för hästarna men för att folk på inspelning inte ska ha respekt för hästarna. Jag har haft någon sådan upplevelse på andra inspelningar när någon i teamet svänger runt med silvriga reflektorer och annan utrustning som skrämmer livet ur hästarna. Men i Budapest är de experter på just det området, och har väldigt filmvana hästar som kan göra allt. Vi hade en häst som låg och spelade död på ett mycket övertygande sätt. Stuntteamen är bäst i Europa, så det var väldigt lyxigt att få jobba med dem.
Vad får dig att tacka ja till en ny filmroll?
– Varje gång jag tackar ja till en roll så är det för att jag vill testa något nytt som är utanför min comfort zone. Det blir jag taggad av. Det är det bästa med mitt jobb.
Är det action som lockar dig mest?
– Nej, man hamnar lite där man hamnar. När jag blev tillfrågad om jag ville provfilma till Stockholms blodbad så tänkte jag; ‘hur ofta filmatiseras den här typen av svensk historia?’ Och så ville jag jobba med regissören Mikael Håfström, som jag jobbat med tidigare. Det brukar alltid vara så uppstyrt och bra stämning på hans inspelningar. Jag arbetade med honom när jag spelade en roll i filmen Quick. Det finns så många regissörer som är stressade och har prestationsångest och det liksom smittar av sig. Men Mikael är fantastiskt bra att arbeta med.
Vad är gör Mikael till en bra regissör?
– Han gillar att jobba med folk som han litar på och då ger han en ganska mycket frihet och ansvar. Det har jag alltid känt när jag har jobbat med honom att han vet att jag vet vad jag håller på med. Det ger en ganska mycket spelutrymme och man kan få leka och testa olika saker. Det finns många skådisar som gillar att få mycket regi och bli guidade hur saker ska vara. Men med Mikael får man själv vara med och bestämma och det tycker jag är det roligaste med att vara skådespelare – att man får vara kreativ.
Kommer du att regissera själv i framtiden?
– Ja, när tiden är mogen. Kanske om tio år.
Berätta om ditt liv och arbete med musik . Du är en oerhört skicklig låtskrivare och sångerska.
– Tack som fan. Man måste vara ärlig i det man gör men det kan vara svårt att förklara för sig själv varför man gör det och om man kan förändra något. Jag tror att andra kan se det bättre än jag själv kan. Jag har varit med om att någon skrivit till mig och säger ‘gud va’ bra att du satte fingret på den här känslan’.
I en familj där nästan alla jobbar med film på ett eller annat sätt måste det vara väldig troligt att musiken är din grej, och att du gör något som du är så himla bra på men ingen annan i familjen gör.
– Ja, verkligen. Musiken är bara min grej och även i arbetet så är det bara min grej – på alla sätt. När jag gör en låt så är det ju bara jag som bestämmer allting, vilket ju verkligen kan vara jättesvårt för att man kan göra precis som man vill. I filmvärlden är allting under sådan enorm tidspress och då är det lyxigt att göra musik för där har man all tid i världen i själva skapandet och det finns tid att testa olika idéer.
Men ibland märker jag att min vana att jobba med film gör att jag blir otålig när jag jobbar med musik. Jag har ett högt tempo och vill att det ska gå snabbt i studion.
Det måste vara väldigt personligt med musiken i jämförelse med en film där de t är många andra inblandad i allt från manus och regi till skådespeleri och klippning.
– Ja, det är bara för mig själv. När jag gör PR för min musik så väcker det mycket mer känslor och ångest efteråt, jämfört med om jag ska sälja en film. För musiken är så himla blottande och man måste verkligen försvara för sig själv varför man ska känna att man har rätt att ta den platsen. Det väcker stora frågor, ska man göra musik för att förändra världen eller ska det bara vara för att skapa njutning. Såna tankar tänker jag ofta.
När du skriver musik, hur kommer du i gång?
– Jag brukar börja med att fråga mig själv vilken värld jag vill vara i, visuellt nästan och vilken känsla vill jag vara i. Jag har jobbat mycket med en producent som heter Tobias Fröberg och vi har jammat oss fram till melodier vi gillar. Orden brukar nästan vara det sista som kommer på. Men jag har ofta en handling eller en känsla i huvudet medan melodin utvecklas och så sätter jag ord på storyn efter hand.
Du verkar att alltid många olika projekt på gång? Vad gör du i vinter och vår?
– Dels får ju Stockholms blodbad premiär så det kommer att bli mycket kring det. Dessutom håller jag på med nya låtar. Jag ska spela en roll på Stockholms stadsteater och ska skriva lite musik till det. Och så ska jag turnera i Sverige i vår. Jag är mitt i allting hela tiden. Ibland känns det som att jag inte gör någonting, men å andra sidan så släpper man det aldrig. Man letar hela tiden efter saker som man kan inspireras av. Jag har gjort en TV-serie i Danmark som heter Bullshit. Den handlar om en MC-gäng på 80-talet som höll på och härjade i Christiania. Det är en känd historia. Den får premiär i sommar. Sen kommer säsong 2 av Alla utom vi, som jag och mitt ex, Björn Gustafsson, gjorde för ganska länge sedan. Den handlar om ett par som försöker skaffa barn. Så det kommer lite grejor som jag är väldigt taggad på. Jag ser fram emot turnén, det känns skitkul. Och i allt det där ska man föröka hitta en vardag.
Som skådespelare och artist är du frilansare och arbetar med många olika projekt. Känner du dig bekväm i rollen som företagare?
– Jag har ett litet företag som håller på med en massa olika projekt. Ibland har jag kortare anställningar också, om jag jobbar med en teater till exempel. Det är ju lite speciellt det här med att aldrig ha en trygghet när man är frilansare. Det kanske har något att göra med hur jag är uppfostrad, jag fick alltid lära mig att man ska säkra sig genom att jobba jätte-jättehårt. Jag är uppfostrad till att vara väldigt självständig. Men min känsla är också att om jag inte ger allt jag har så kommer jag att hamna på
gatan, typ. Jag har en konstant oro att allt ska gå åt helvete – en klassiskt otrygg person.
Hur hanterar du ditt kändis skap. Blir du igenkänd hela tiden?
– Det är inget jag tänker så mycket på. Kändisskap är ju ingenting egentligen. Några tittar åt ett håll och då tittar alla andra dit. I mitt huvud så kan jag inte riktigt förstå vad det handlar om. Det är ju inte en talang att vara känd. Ibland kommer det fram unga tjejer och säger att de gillar något jag gjort och då blir jag asglad och då känns det jag håller på med meningsfullt. Varje gång jag tackar ja till en roll så är det för att jag vill testa något nytt som är utanför min comfort zone. Det blir jag taggad av. Det är det bästa med mitt jobb.
3 SNABBA
Alba August gillar just nu att …
… lyssna på The Blaze.
… kolla på TV-serien Fargo. “Men jag föredrar oftast dokumentärer, jag är så arbetsskadad så tänker bara att jag är på inspelning när jag ser fiktion.”
… träna Megaformer. “Det är en helkroppsträning där man åker runt på en maskin och lyfter olika vikter.
ALBA AUGUST
Ålder: 30.
Yrke: Skådespelare och artist.
Bor: Stockholm.
Familj: Pojkvännen Pontus Winnberg, musikproducent. Albas mamma är Pernilla August, skådespelare, regissör och manusförfattare, pappa heter Billie August och är regissör och manusförfattare. Alba har enligt sig själv ‘hundra’ (!) syskon, varav alla arbetar med film.
Karriär i korthet: Alba filmdebuterade som 17-åring med en huvudroll i filmen Förtroligheten. Hon studerade teater vid Scenekunstskole i Köpenhamn. Hon fick sitt stora genombrott som Astrid Lindgren
i filmen Unga Astrid. Vi har även sett Alba i danska Netflix-serien The Rain och i filmen Quick. Albas debutalbum I Still Hide kom ut hösten 2021. Skivan blev både Grammis och P3 Guld-nominerad. Nu är hon aktuell med nya EP:n I Wish I Was Someone Else.
Aktuell: Filmen Stockholms blodbad som får biopremiär 19 januari.
