Spansk lantlig charm möter modern storstadsarkitektur högt ovan för Stockholms ström. I en av Mälarterrassens glaspaviljonger har Villa Valen tina öppnat dörrarna – en restaurang som vill ta med gästerna på en smakresa till Spanien, med huvudstadens kanske mest storslagna utsikt som kuliss.

Inramad nästan som i ett akvarium ligger en spansk bodega, komplett med stengolv, handmåla- de väggar och stora Muranolampor

Det händer mycket vid Slussen just nu. Mälarterrassen har vuxit fram som en ny mötesplats för mat, dryck och umgänge, med serveringar både ute och inne. Centralt i satsningen står de två glaspaviljongerna som svävar ovanför Södermalmstorg och ramas in av Mälartrappan. Byggnaderna är ritade av Foster + Partners tillsammans med Berg Arkitektkontor och ger platsen en tydligt internationell prägel. Utsikten över Gamla stan och Riddarfjärden kommer på köpet. En solig dag stiger jag och två kollegor in genom dörrarna för en sen lunch. Inramad nästan som i ett akvarium ligger en spansk bodega, komplett med stengolv, handmålade väggar och stora Muranolampor. Mängder av växter, levande och torkade, keramikkärl, flaskor och dekorativa detaljer fyller lokalen. Maximalism råder, men utan att kännas rörig. Akustiken är dämpad, ett svagt slammer hörs från köket och personalen rör sig lugnt mellan borden medan förberedelserna inför kvällsserveringen pågår. Vi slår oss ner i mjuka stolar vid ett runt bord inomhus. Ambitionen märks inte minst i storleken. Med plats för över 400 gäster är
Villa Valentina en av de största restaurangerna i området.

Menyn bygger på det spanska sättet att äta tillsammans. Rätterna är tänkta att delas runt bordet och är uppdelade i kategorier som ”Från havet”, ”Från gården” och ”Från trädgården”. Vi börjar med några mindre rätter och fastnar direkt för croquetas med pata negra. De är krispiga på utsidan, krämiga inuti och har en tydlig sälta som gör dem svåra att sluta äta. Gröna, nystekta padróns med salt och citron bryter av fint mot de fylligare smakerna. Inredningen konkurrerar ständigt med utsikten om uppmärksamheten. Genom glasväggarna syns byggkranar, Katarinahissen, Gamla stans silhuett och det glittrande vattnet nedanför. Slussen är fortfarande under utveckling, men utsikten över staden är redan en självklar del av upplevelsen. Efter hand fylls bordet av fler rätter.

Villa Valentina lockar med sitt spanska koncept mitt i ett av Stockholms mest omtalade stadsutvecklingsprojekt

Just delningskonceptet är restaurangens stora styrka. Gästerna kan plocka ihop en enklare måltid eller låta bordet fyllas av små och stora serveringar beroende på sällskap, hunger och budget. I glasen serveras rosévin, rött vin och alkoholfri öl. På bordet landar gambas, calamares, kycklinglår och pluma ibérica de bellota. Pluman blir snabbt favorit hos mina kollegor tack vare sitt saftiga kött och tydliga grillkaraktär. Själv dras jag mer åt skaldjuren, även om jag gärna hade sett en något krispigare fritering på calamaresen. Smaken är det däremot inget fel på – råvarorna känns både färska och väl hanterade. Gambasen serveras i en smakrik hummersås med ett behagligt sting av chili. Det nybakade brödet får göra sitt jobb och används flitigt för att fånga upp de sista
dropparna av den fylliga såsen. Till dessert väljer vi tre olika avslut: Tarta de Queso, Valentinas Torrija och Helado de Pistacho. Trots den ganska anspråkslösa presentationen är det den baskiska cheesecaken som vinner överlägset. Med brynt smör och dulce de leche blir den både len, rik och full av karaktär. När vi lämnar Mälarterrassen några timmar senare är restaurangen betydligt mer välfylld än när vi kom. Villa Valentina lockar med sitt spanska koncept mitt i ett av Stockholms mest omtalade stadsutvecklingsprojekt. Framför allt är det helhetsupplevelsen som imponerar – kombinationen av utsikten, den omsorgsfulla miljön och det sociala matkonceptet gör restaurangen till ett intressant tillskott på Stockholms restaurangscen.