Sommar och Tomas Ledin – går hand i hand. Det känns nästan som om att du inte kan ha den ena utan den andra. Sommaren är kort så ta för dig solen lyser idag!
TEXT MONIKA AGORELIUS FOTO EMMA SVENSSON, PER JAHNKE
Foto: Emma Svensson
Innan det är dags att rulla ut i landet möter vår reporter Tomas Ledin via skärmen för att tala om nya låtar och sommaren. Det blir ett samtal med fokus på turnélivet och på sommaren i Sverige. Han berättar också hur han tillbringar en ledig sommardag.
Grattis till dina nya superbra låtar Huvet upp och fötterna ner, Långt ute på landet och När vi var unga och till att du äntligen är på turné igen!
– Det känns kul måste jag säga! Alltså, den här turnén sattes ju för två år sedan. Vi har fått flytta fram den i två somrar på raken, så nu äntligen får vi åka ut och det ska bli väldigt jätteroligt! Det känns väldigt bra. Alla är taggade.
Vilken är din favoritscen i Sverige att uppträda på?
– Det finns så många. Sommarturnén hade premiär på Sofiero slott i Helsingborg och det har blivit liten av en tradition. Det är en fantastisk spelplats, men det är svårt att sätta en absolut favorit. Det finns så många fina sommararenor i Sverige.
Hur bestämmer du vilka låtar ni ska spela live?
– I sommar har vi som ambition att spela alla låtar, men det går naturligtvis inte med tanke på att jag har hunnit gett ut omkring 250 låtar genom åren. Men vi har grävt lite djupare i repertoaren den här gången och kommer spela en del låtar som vi inte spelat på många år. Naturligtvis även många av de sånger som förväntas men även en del låtar som vi tycker är roligt att spela live. Så det blir en mix av de som vi släppt under våren, och låtar som varit med ett tag.
Det låter spännande. Väldigt roligt för dina trogna fans som kommer att få höra låtar som de känner igen men kanske inte alla i publiken känner till.
– Ja, vi har försökt vara lyhörda för vad folk önskat sig. Ibland kommer folk fram efter konserter och säger ‘det var en jättekul konsert men varför spelade ni inte den eller den låten. Några
av de sångerna försöker vi få med i sommar.
Vilka är med i bandet?
– För två somrar sedan skulle vi ha firat 20-årsjubileum så vi kommer att fira 22-årsjublieum, jag och mina musiker. Det är mitt eget EStreet Band bestående av Jörgen Ingeström, som spelar keyboards, Sebastian Nylund, gitarr, Ove Andersson på bas och Johan Fransson på trummor. Vi är ett sammansvetsat gäng som svänger och låter på ett speciellt sätt efter 20 år tillsammans.
Vad kul att du har ett så starkt gäng omkring dig.
– Ja, det händer något speciellt när just vi fem spelar tillsammans.
Har du något pinsamt scenminne?
– Då tänker jag nog på första Rocktåget sista spelningen i Karlstad, 1991. Sista spelningen får man busa lite med varandra på scenen. Vi var tre artister på den turnén; jag, Niklas
Strömstedt och Lena Philipsson. När jag uppträdde kom Lena ut på scenen och skulle absolut dra av mig mina byxor. Och det var väldigt pinsamt i sig, men när jag dessutom visste att
kalsongerna jag hade på mig var de allra fulaste kalsongerna jag hade. Gamla, slitna, fulla med hål – de hade legat längst ned i resväskan och var de enda som jag hade rena kvar. Så där stod
jag på scenen inför 8 000 – 10 000 personer i publiken i tidernas absolut fulaste kalsonger. Det var inget stort ögonblick, men Lena var väldigt nöjd och publiken också! Haha!
Foto: Per Jahnke
Hur håller du rösten och fysiken i form när du har massor av konserter en sommar som denna?
– När det gäller rösten är jag nog lite lyckligt lottad, för den är bättre än någonsin och jag når samma höga toner och kan sjunga i samma tonarter så där är det inga problem. När det gäller
fysiken så är det ju bara träning som gäller. Jag går på gym och har en personlig tränare som kör hårt med mig. I min ålder så behövs det också mycket stretching. Det är viktigt när jag står på scen att jag känner mig smidig och rörlig.
Är du sportig till vardags?
– Ja, hyfsat i alla fall, jag tycker om att röra mig. Jag spelar lite tennis och tycker om olika slags aktiviteter.
Hur reser du helst?
– Jag försöker att välja det som passar situationen, det som tar mig fram så fort som möjligt under komfortabla omständigheter. Genom åren har jag åkt mycket tåg inom Sverige. Jag tycker att det funkar fint. När vi i början på 90-talet gjorde Rocktåget under tre somrar så lärde jag mig att uppskatta att åka tåg. Det är lite meditativt att titta på den där långfilmen som rullar förbi utanför tågfönstret.
“För mig är det viktigt att leva det liv jag vill leva. Här i Stockholm åker jag ofta buss och T-bana och jag ser ju ganska alldaglig ut, så det är väldigt sällan något problem. Folk är vanligtvis väldigt trevliga.”
Gillar du att bli igenkänd på stan, eller håller du dig helst undan uppmärksamhet av det slaget?
– Så här i vuxen ålder har jag inga problem med det. När jag var yngre så kanske jag kunde tycka att det var jobbigt, men det är väldigt länge sedan. Det är inget problem att bli igenkänd, jag tycker att folk respekterar när man vill vara ifred och jag har inga problem med att säga ‘just nu har jag inte tid’ om någon kommer fram för att prata. Men oftast försöker jag att stanna och växla några ord och vill någon ta en bild eller ha en autograf så är inte det heller ett problem.
Det låter som ett bra förhållningssätt.
– För mig är det viktigt att leva det liv jag vill leva. Här i Stockholm åker jag ofta buss och T-bana och jag ser ju ganska alldaglig ut, så det är väldigt sällan något problem. Folk är vanligtvis väldigt trevliga.
Har du träffat någon idol som fått dig att tappa målföret?
– Ja, i och med Polarpriset så har jag fått möjlighet att träffa en del av pristagarna. När Joni Mitchell var i Stockholm och jag befann mig i samma rum så skulle man ju vara lite avslappnad och småprata lite, men då var jag starstruck. Samma sak när jag träffade Stevie Wonder. När jag träffade ishockeyspelaren Börje Salming första gången också, det var stort – då blev jag riktigt tillknäppt.
En av dina senaste låtar heter Huvudet upp och fötterna ned, är det en låt som säger något om dig där du står idag?
– Ja det tycker jag nog. Jag känner mig hyfsat välmående och den här kroppen ska få hänga med ett tag till. Du frågade tidigare hur jag håller mig i form och tränar – qigong är
något som jag har haft väldigt mycket nytta av i många år. Det är också ett sätt att hålla mig mentalt fokuserad och även ger mig grundhälsan.
Vad äter du på sommaren? Lagar du mycket mat?
– Jag är lyckligt lottad och lever med en kvinna som är en virtuos i köket. Jag själv hör inte alls hemma där, utan jag äter Maries goda mat samtidigt som jag försöker hjälpa till där
jag kan.
Foto: Emma Svensson
Vad händer när sommar turnén är slut? Vad har du för musikplaner framöver?
– Jag har ett par olika projekt på gång, men de vill jag inte prata så mycket om egentligen. Men jag kan avslöja, för det har jag pratat om tidigare, är att vi för några år sedan arbetade
med ett bygdespel baserat på mina sånger från albumet Höga kusten. En manus författare som heter Per Nymark har skrivit ett väldigt bra manus och tanken är att det ska bli premiär i Lövvik på Höga kusten nästa sommar, där det byggs en friluftsscen. Det är ju stort och spännande för mig eftersom det är något helt nytt och jag har skrivit en del nya sånger till bygdespelet. Projektet går väldigt bra så med stor sannolikhet blir det av nästa sommar.
Vad roligt att hitta på nya spännande grejor.
– Ja, det känns lockande att göra saker som jag aldrig har gjort tidigare.
Med tanke på att du skrivit så många fanatiska sommarlåtar, inte minst superhiten Sommaren är kort; har du någon egen favorit låt på sommaren – någon du inte skrivit själv?
– Åh, det finns många sköna sommarlåtar. Summer Breeze, som den amerikanska duon Seals and Crofts gjorde i början av 70-talet. Det är en grym sommarlåt tycker jag.
Vad gör du helst en ledig sommardag?
– Då är jag helst på landet i Stockholms skärgård tillsammans med min hustru Marie. Där trivs jag allra bäst. Alternativt åker jag upp till Höga kusten, där jag också älskar att vara. Jag tycker om de där oplanerade dagarna då det inte finns några måsten utan man tar det lite som det kommer. Man går till postlådan och hämtar tidningen, lagar en kopp kaffe och sedan får dagen bli som den blir.
TOMAS LEDIN…
… lyssnar på: ‘Det är väldigt blandat, allt från klassisk musik och jazz, till Ed Sheran och den amerikanska countryartisten Chris Stapleton.’
… läser: ‘Life with Picasso, det är en biografi skriven av Françoise Gilot som levde tillsammans med den store konstnären. Det är väldigt intressant läsning.’
… tittar på: ‘Marie och jag ser på en del serier, senast såg vi Jonas Åkerlunds serie Clark. Vi såg även serien om den legendariske boxaren Muhammed Ali på SVT.
TOMAS LEDIN
Ålder: 70.
Familj: Hustrun Marie, två vuxna söner och barnbarn.
Bor: Stockholm och Stockholms skärgård.
Gör: Artist, låtskrivare, producent. Otaliga hitlåtar och 22 studioalbum i bagaget.
Aktuell: Med singlarna Huvet upp och fötterna ner, Långt ute på landet och När vi varunga och en rikstäckande sommarturné.