Bokaktuella Carolina Neurath har ett fullspäckat schema. Dels jobbar hon heltid som programledare för Ekonomibyrån på SVT. På kvällar, nätter och helger skriver hon böcker, och så är hon singelmamma till två barn, 2½ och 7 år gamla. Nu är hennes nya roman, Fråga aldrig om Marianne, släppt. Det är en spännande bok som baserar sig på verkliga händelser som hänt i Carolinas släkt.
AV MONIKA AGORELIUS FOTO ANNA-LENA AHLSTRÖM
Foto: Anna-Lena Ahlström
“Och sen nu, för att vara krass, så är det tillräckligt många som på ett eller annat sätt figurerar i boken som inte längre lever, så det är först nu som det går att skriva om det på ett naturligt sätt.”
Mellan ett joggingpass och barnhämtning lyckas romanaktuella Carolina Neurath klämma in en Zoom-intervju med INRIKES, samtidigt som hon passar på att äta mellanmål.
– Ursäkta att jag äter yoghurt, men det är den enda tiden jag har idag, säger hon leende där hon sitter hemma i köket, iklädd joggingkläder och med håret uppsatt i hästsvans.
Jag är ungefär halvvägs igenom din nya roman Fråga aldrig om Marianne. Boken är fantastiskt spännande och välskriven – en riktig bladvändare. Är storyn baserad på verkliga händelser?
– Det är verkliga händelser, baserat på ett kvinnoöde i min släkt. Jag har velat skriva om det här sedan femton år tillbaka. Min farfar har också velat det, han är väl den som har varit mest intresserad av det här ‘fallet’ i min familj. Och sen nu, för att vara krass, så är det tillräckligt många som på ett eller annat sätt figurerar i boken som inte längre lever, så det är först nu som det går att skriva om det på ett naturligt sätt.
Är det svårt att skriva när berättelsen är baserad på verkliga personer? Hur mycket vågar du ta ut svängarna?– Det är ju en roman men absolut så tar jag ut svängarna, utifrån hur jag själv kan identifiera mig i olika känslor. Till exempel har Ingrid berättat för mig att hon var extremt kär i sin Pierre och då kan jag leva mig in i den känslan när jag skriver, precis som det går att föreställa sig hur det var att bli lämnad på det brutala sättet hon blev.
Vad säger dina släktningar om boken?
– Farfar är den som varit mest intresserad av att den ska skrivas. Han gick bort nyligen vilket är väldigt sorgligt, precis innan boken släpptes.
Han var gammal och hade kanske ändå inte förstått allting riktigt. Sedan nu i efterhand är det mer avlägsna släktningar, som jag inte visste
vi hade och som aldrig dök upp på bokens huvudperson, Ingrids, födelsedagar eller begravning och som nu uttrycker att man tycker det
är lite obehagligt. Det kan jag förstå men jag ville ändå skriva det här och berätta om Ingrids dotter Marianne, det skulle på något vis kännas
fel att låta det som hände Marianne fortsätta att för alltid bli en hemlighet.
Du är journalist, programledare och författare – oerhört produktiv. Var och när skriver du bäst?
– Mitt liv är väldigt fullproppat, vilket gör att jag nästan aldrig har en hel dag att sitta och
skriva. I stället har jag liksom två timmar här och en halvtimme där, tre timmar på natten – eller vad det nu kan vara. Jag blir produktiv av att veta att jag hela tiden har begränsat med tid. Jag har hela tiden små deadlines mot mig själv.
Deadlines måste man ju ha, annars skulle man ju aldrig få något gjort.
– Verkligen. Jag har ett stort behov av att skapa och producera, jag mår bäst av det. Nu efter boklanseringen och allt annat som sker i mitt liv, så kommer jag nog att må bra av att få ett par helger där jag inte har något att göra, så att jag får vila lite grand. Men efter det kommer jag nog att bli lite rastlös och börja fundera på nästa bok. Jag känner att jag alltid måste ha något att göra, något att producera. Härligt att du gillar ditt jobb så mycket.
– Jag har ju två olika jobb. Dels att jag är anställd på SVT på heltid med Ekonomibyrån och så skriver jag på fritiden.
Blir skrivandet, som är så annorlunda mot TV-jobbet, som en avkoppling i sig?
– På det stora hela ja, men när man ligger i deadlinetider och det är ständig korrläsning om och om igen, då blir det ju mer ett ‘jobb’ och ett stressigt sådant. Men annars så är det rätt så avkopplande.
Du är hyllad ekonomijournalist. Hur började ditt intresse för ekonomi?
– Jag blev intresserad redan i tonåren när jag började handla med aktier. Jag intresserade mig för vad som styr aktieutvecklingen och när jag flyttade hemifrån och köpte mitt första egna boende tillsammans med min dåvarande kille blev jag ännu mer intresserad. Jag har alltid gillat att förhandla och pressa priser.
Vilket är ditt livs bästa klipp?
– Då svarar jag som nog väldigt många som varit på bostadsmarknaden i många år: min bostad i Stockholm.
Den sämsta affär du någonsin gjort?
– Det är också en bostad, men i Sydafrika, precis innan pandemin slog till. Det drömmiga semesterhuset förvandlades till en mardröm med översvämningar, delar av hustaket som föll av, larm som gick i tid och otid och en uthyrning
som av naturliga skäl aldrig kom i gång. Nu är huset sålt med förlust och jag försöker glömma att det ens har existerat.
Du började din journalistkarriär i unga år. Upplevde du några fördomar eller sexism i ditt arbete som ung ekonomijournalist?
– Det fanns säkert, men folk är ändå hyfsat bra på att hålla fördomar inom sig. Det var väl snarare ibland att folk blev förvånade. När jag jobbade på Svenska Dagbladet så arbetade jag mycket ihop med en kvinnlig fotograf som var lika gammal som jag. När vi var ute på jobb så kunde folk bli förvånade när det dök upp två unga tjejer i stället för ett par medelålders män.
I och med din mediaprofil är du kändis. Påverkar det dig, eller ditt sätta att arbeta, att bli igenkänd?
– Nej, inte alls. Det medför många trevliga saker, till exempel att man går och handlar och tjejen som står i kassan berömmer ens TV-program. Sånt klagar jag absolut inte på! För det mesta är det bara roligt. Men sedan, när man
till exempel skiljer sig är det inte roligt med skriverier och löpsedlar, det är absolut baksidan med offentligheten.
Du är en förebild för många kvinnor. Har du någon idol, någon du ser upp till?
– Jag ser upp till många, framför allt andra tjejer, andra programledare och andra författare som jag tycker skriver bra.
Vad gör du i vinter?
– Jag vet att det är dåligt, men ja, jag är en sån dålig människa som reser utomlands.
FRÅGA ALDRIG OM MARIANNE
Redan som liten förstår Carolina Neurath att det finns en mörk hemlighet i familjen. Marianne, hennes farmors systerdotter, dog när hon bara var 16 år gammal. Ingen i släkten vill svara på hennes frågor om vad som egentligen hände. Inte förrän i vuxen ålder får hon reda på hela sanningen …
Trots att Marianne och Ingrid är systrar är de som natt och dag. Marianne har ett mjukt sätt och en vänlighet som Ingrid tycker gör henne karaktärslös. Själv är Ingrid en rastlös och slående vacker ung kvinna med hög svansföring
som bär på stora drömmar om hur hennes liv ska bli. Som liten hörde hon föräldrarna gräla en gång och snappade upp orden ”Ingrid är en ond flicka”. Hon vet att hon kan vara känslokall ibland, men gör det henne verkligen till en ond människa?
Efter ett kort äktenskap lämnar Ingrid Sverige och flyttar till Frankrike. Eller flyr snarare. Systern Marianne har precis berättat att hon och hennes man väntar barn, vilket blir för mycket för Ingrid som också drömmer om att bli mamma.
Ingrid kommer till Paris 1957 och i början är hennes liv som en romantisk saga. Hon får ett bra jobb och blir ganska snart blixtförälskad i Pierre. De gifter sig och den här gången känns allt rätt. Hon bestämmer att inget ska få komma emellan dem och lyckan är total när de får en efterlängtad dotter som de döper till Marianne. Den första tiden som förälder är den bästa i Ingrids liv. Aldrig har hon varit så lycklig som då. Men gradvis försvinner skimret och Ingrid
känner sig mer och mer instängd. Hon förstår sig inte heller på sin dotter som hon tycker är för vek och Pierre verkar dra sig undan från henne. Så en dag hittar Ingrid ett långt, mörkt hårstrå i handfatet. Har en annan kvinna varit där, i hennes badrum, när hon och Marianne var på Sverigebesök?
Pierre förnekar att han har varit otrogen, men nu när misstankarna slagit klorna i henne blir katastrofen oundviklig. Och allt kulminerar en olycksalig natt i april 1979 …
Källa: Månadens bok
FAVORITPLATSER I SVERIGE
Jag älskar Österlen i Skåne. Stranden vid Stenbeckshusen är en favoritplats. Fjällen. Jag älskar Sälen och Åre, vi firande
alltid jul i Sälen när jag var liten. Småland finns alltid i mitt hjärta. Delar av min släkt kommer från Småland, utanför
Värnamo.
CAROLINA NEURATH
Ålder: 36.
Bor: Stockholm.
Yrke: Journalist, programledare, författare.
Familj: Två barn, 7 och 2 ½ , från tidigare äktenskap. Pojkvän.
Fritidsintressen: Skriver böcker, rider, spelar golf.
Karriär i korthet: Började efter journalistiskstudier arbeta som granskande ekonomireporter på Svenska Dagbladet. Belönades 2010 med Guldspaden för sin granskning av revisionsbranschen. Nominerades till Guldspaden året efter för boken Den stora bankhärvan, finansparet Hagströmer och Qvibergs uppgång och fall. Fick 2012 Stora Journalistpriset för Räntekartan. Utsedd till landets bästa ekonomijournalist. Har skrivit deckarromaner Brännmärkta, Gränslösa och
Fartblinda.
Aktuell: Med romanen Fråga aldrig om Marianne.
