Allting i livet är inte perfekt. Maten vi lagar blir inte alltid god. Ingen vill äta, inte ens du själv. Matprofilen, programledaren och författaren Lotta Lundgrens nya bok handlar om det som inte blir
perfekt, det som är trasigt inom oss. Det som behöver lagas.
AV MONIKA AGORELIUS
Foto: Maria Wretblad
Laga mig är en välskriven och underhållande kokbok som varvar matminnen, krönikor och recept på ett okonstlat sätt. Dessutom får vi hänga med på den rafflande jakten efter Palmes hemliga glassrecept. INRIKES mötte upp med Lotta Lundgren via Zoom.
Grattis! Din nya bok är fantastisk och otroligt häftiga bilder.
– Glad att du säger det. Titeln Laga mig handlar om en form av trasighet och det temat återkommer också i bokens bilder. Boken leker med symboliken i ruttna tomater, krossade ägg, utspillda vinglas, kantstötta bananer och avokador som visade sig vara bruna på insidan. Det är ju så livet är: ibland blir man utbuad, ibland klantar man sig och nästan inget blir så bra som man tänkt sig. Jag tänker att jag gör böcker som klär ut sig till kokböcker men egentligen är något annat, också.
Din kärlek och kunskap till mat genomsyrar ändå boken.
– Ja, jag är ju matskribent och jag kan jättemycket om mat och jag älskar mat och matlagning. Mat är mitt sätt att uttrycka mig, men det är text också. Den kombinationen resulterar i kokböcker som är tänka att läsas. Recepten och bilderna får man på köpet.
“Det är ju så livet är: ibland blir man utbuad, ibland klantar man sig och nästan inget blir så bra som man tänkt sig. Jag tänker att jag gör böcker som klär ut sig till kokböcker men egentligen är något annat, också.”
Hur viktigt är bildspråket för dig i en bok som Laga mig?
– Det har tagit närmare två år bara att fotografera bokens bilder. Pelle Bergström, som är en av världens främsta stillebenfotografer, har gjort matbilderna, konstnären Denise Grünstein har gjort bokens porträttbilder. Det är viktigt att ha ett starkt och eget bildspråk. Själv läser jag in ett litet eko av ensamhet i bokens bilder och jag tror att det stämmer ganska bra med hur vi mår just nu allihopa. Att titta i en kokbok där stora sällskap trängs kring uppdukade bord hade känts ganska konstigt. Så på det viset känns det Laga mig väldigt rätt i tiden.
Ensamhet är väl något vi alla upplever just nu, på olika sätt. Livet är ju inte alltid en fest.
Foto:Denise Grunstien
– Nej och så är ju inte matlagning heller. Det blir inte bra varje gång och alla middagar blir inte toppen och ibland ville folk inte äta och ingen kom. Och sen har vi alla ensamstående som jobbar hemma och sedan mars i år äter ensamma, dag efter dag. Att äta ensam är det värsta jag vet, aldrig känner jag mig så ensam som då.
Kul att du vågar skriva om det, tycker jag, med tanke på att många kokböcker är väldigt glamourösa.
– Jag har ett kluvet förhållande till kokböcker. Jag tycker om mat men har ohyggligt svårt för kokböcker i lifestyle-genren och kändiskokböckerna med bilder på diverse vackra vänner som skrattar med alla tänderna och skålar vid vackert dukade bord, och känner mig alltid helt alienerad av den typen av bilder. Men det ligger kanske bara hos mig, alla andra känner kanske ‘sådär är inte mitt liv men vad härligt att få titta på den här människans obrutna rad av succéer och vad lyckat och kul allt verkar med mat hemma hos den.’ Min idé om mat och matlagning är att det är lite mer som livet självt.
Men har du något favoritrecept i boken själv? Eller något recept du är extra stolt över?
– Ja och nej. Jag kände väldigt starkt att jag i den här boken bara ville ha med recept som jag lagat länge och fortsätter laga. Recept som funkar jämt. Jag ville inte ha med ett recept som jag hittat på ganska nyligen och som blev bra en eller två gånger. På så sätt speglar nog den här boken den mat jag äter själv och kommer fortsätta att laga ett bra tag framöver. Sen äter vi kanske inte pekinganka och revbensspjäll varje dag – det är liksom festmat. Men det är den festmat jag lagar när vi har lite mer folk. Eller kommer laga, på andra sidan den här pandemin.
Foto: Denise Grünstein
Vi får följa Lottas alldeles egen Palme-utredning i boken också.
– Haha, ja. Jag hörde talas om Olof Palmes glass för över tio år sedan och har jagat det receptet sedan dess. Det skulle vara ett hem- ligstämplat recept och sådana är det väldigt ont om, normalt är ju de flesta recept bara en googling bort. Strax före boken skulle tryckas fick gåtan sin upplösning – det visade sig att receptet fanns på riktigt men att det verkligen var hemligt och så varit sedan det uppfanns av nationalskalden och släkten Palmes anfader Frans Michael Franzén i slutet av 1700-talet. Berättelsen om hur jag till slut får komma hem till familjen Palme är beskriven i bokens efterord. Däremot är receptet inte med i min bok. Det är ett hemligt recept som bara delats med släktens kvinnor och så ska det förbli. Med i boken är istället min hommage till det hemliga originalet som fått namnet Olof Palmes glasskaka. Men det är som sagt ett helt annat recept.
Vad gör du i vinter och vår?
– Nu får jag läsa! Äntligen. Jag har knappt unnat mig att läsa på tre-fyra år för jag har alltid tänkt att jag måste skriva. Så nu läser
jag jättemycket. Sen jobbar jag ju även med TV så nu har jag ett nytt program som börjar i februari och sen ska jag spela in inte mindre än två tv-program till i år. Så jag jobbar liksom – så arbetar jag. Och sen har jag en köksserie som jag arbetar med. Men jag tänker att jag nog behöver ett skrivprojekt också. Jag har bara inte riktigt bestämt vad det ska bli. Mitt förlag hoppas väldigt mycket att jag kanske ska skriva en skönlitterär bok, en roman kanske. Vi får se.
Du och din partner Erik Haag arbetar tillsammans. Hur funkar det för er relation?
– Det är det bästa som finns. Jag tycker att det är en enorm tillgång att dela yrket med någon faktiskt. Det gör ju att man har någon att prata med om sitt jobb. Lösa problem tillsammans, samarbeta. Det är väldigt bra för relationen tycker jag. Man är ett lag, både som par men även som arbetskamrater. Det är ganska kul att träffa sin kille på jobbet också – jag blir ofta imponerad av hur bra han är. Sen har vi så klart projekt vi inte gör ihop. Han skriver inte mina kokböcker och jag skriver inte hans liksom manus. Så jag har mina grejor och han grejor som bara är hans. Men jag älskar att arbeta tillsammans med Erik – det är helt perfekt.
“Jag tycker att det är en enorm tillgång att dela yrket med någon faktiskt. Det gör ju att man har någon att prata med om sitt jobb. Lösa problem tillsammans, samarbeta.”
Foto: Pelle Bergström
“Själv läser jag in ett litet eko av ensamhet i bokens bilder och jag tror att det stämmer ganska bra med hur vi mår just nu allihopa.”
Foto: Pelle Bergström
LOTTA LUNDGREN
Ålder: 49 år.
Familj: Sex barn och man.
Bor: Midsommarkransen och Mörkö i Stockholms skärgård.
Yrke: Författare och programledare.
Aktuell: Med kokboken Laga mig. Gör i vinter och vår: Spelar in TV. Odlar tomater