FRÅN OLIKA SYNVINKLAR PETRA MEDE

Av publicerat

Hon dammar listerna där hemma och tiden går fort, hon har svårt att sitta still. INRIKES får ett digitalt samtal om allt från dammtorkning till tanken om ett eget produktionsbolag – med sig själv i en högre position.

AV MONIKA AGORELIUS FOTO TOBIAS REGELL

 

Petra Mede sitter still. Det tillhör inte vanligheterna, enligt henne själv. Petra beskriver sig själv som en person med ständigt spring i benen och när hon pratar i telefon brukar hon fixa, greja och torka damm från dörrlisterna. Men under vårt samtal sitter hon still.

– På Zoom kan du ju se mig, så jag sitter snällt i soffan, säger hon och skrattar till på det där hjärtliga och välbekanta sättet vi känner igen från TV-rutan. I vit t-shirt och med håret uppsatt i hästsvans sitter hon i en snygg lila soffa i ett ljust vardagsrum i hemmet i Bromma. I bakgrunden skymtar några hemtrevligt gröna krukväxter.

Vi känner Petra bäst som en av Sveriges mest omtyckta komiker, programledare och skådespelare. Nu är hon aktuell med sin första bok, Skam och högmod i Sävedalen, som är en underhållande självbiografi fylld med barn- domsminnen och tillbakablickar.

Din berättelse är baserad på minnen och reflektioner från uppväxten. Var det lätt att skriva eller dök det upp jobbiga saker från barndomen när du arbetade med boken?

– Jamen, det var ju både och. Jag tycker inte att det var lätt att skriva, utan ganska arbet- samt. En vän sa till mig att det nog beror på
att jag har svårt att sitta fysiskt still, vilket man måste när man skriver. Jag hittade ett sätt att arbeta, där jag skrev max två eller tre timmar per gång. För mig kändes det mycket och det tog därför längre tid än jag hade trott. Det var arbetsamt men samtidigt väldigt roligt.

Du skriver väldigt bra. Roligt och enkelt men samtidigt finns det ett lugn och ett behagligt flyt i ditt sätt att skriva. Det märks att du är en berättande människa.

– Det var den finaste komplimangen jag hade kunnat få. Det var en intention att inte konstra till det och inte göra det svårläst. Jag läser själv böcker och är med i en bokklubb, men jag har svårt för när det blir allt för utstuderat och komplicerat. Jag ser ingen anledning till det eller att använda svåra ord. Det var medvetet att ha ett flyt i skrivandet.

I boken skojar du om dina egna drömmar och ambitioner som liten, att du fantiserade om att bli en stjärna.

– Jag ville medvetet visa det barn som var jag. Jag hade stora drömmar, men också både höga och låga känslor. Jag skriver om avund- sjuka. Jag ville ha det syrran har, vilket ju inte var enbart ädla känslor. Det var som jag tycker att människor ofta är – på gott och ont. Man är inte ‘antingen eller’, vilket jag tyckte var befriande att skriva.

Jag reagerar på det du skriver om dig och din syster. Om hur ni upplever er uppväxt olika.

– Verkligen. Då har man ändå levt inom exakt samma väggar. Det ger en otrolig intres- sant vinkel på hur smalt ens eget liv egentligen är. Den personen jag har bredvid mig har ett helt annat liv än jag, och jag tycker att man ska ha respekt för alla andra människor och deras verklighetsuppfattning.

Hur känns det nu när du läser boken i färdigt tillstånd?

– Jag har fått mersmak, det måste jag ju säga. Jan skrev om, tog bort saker och till slut blev den en ganska tunn bok. Jag trodde ju
att jag hade skrivit en Dostojevskij-roman, så kändes det. Men den blev ju inte så tjock! Men nu tänker jag att det finns material till en till, så jag hoppas att det blir en fortsättning. Det kan jag säga utan att lova något.

Du är en väldigt rolig person som får andra att skrattar. Vad får dig att brista ut i skratt?

– Om jag tänker på ståuppkomiker är min favorit Ricky Gervais, han är min husgud. Jag är väldigt svag för cynisk, brittisk humor. Och situationskomik. Jag tycker att verkligheten ofta överträffar berättelsen med olika missförstånd och situationer. Vardagen bjuder på oväntat mycket humor – om man kan se den.

Bara att titta på människor är roligt.

– Ja visst. Alla människor har ju olika karak- tärer. Det finns ju inget positivt med Corona, men man kan ju hitta humor också. Man kan möta en person som förnekar allt och en annan person som är hysterisk. Dessa möten kan bli dråpliga. Jag kan inget om politik men tittar man på debatterna mellan Biden och Trump blir man mest rädd, men man kan också vika sig dubbel och tänka att ‘det här är inte sant! Vad är det för nivå egentligen??’ Tragedin och komedin ligger nära varann.

Vad gör dig ledsen? Man kan ju inte vara glad jämt.

– Nej, inte jag heller! Haha! Tyvärr har jag ju svårt att engagera mig i omvärlden, även om jag har blivit bättre. Det låter ju fruktansvärt men jag kan inte. Ta till exempel den viktiga miljörörelsen. Jag försöker bidra men det är så abstrakt för mig. Jag oroar mig nog mer för sånt som ligger närmare mig. Nära och kära, döden och sådant. Sånt gör mig liksom sorgsen. Men det är klart, hade man varit lite mer utåtriktad kanske man hade sörjt mer för annat.

Mycket av eländet i världen kan kännas väldigt stort och svårt.

– Ja, då får man väl acceptera att man inte är Greta Thunberg. Men det är tur att hon finns! Därför är det bra att alla inte är som man själv. Jag beundrar de som är ute och strejkar. I såna här tider kan man verkligen känna ‘vad gör jag för nytta?’

I boken berättar du att du åkt mycket tåg. Vilken är din mest minnesvärda tågresa?

– En minnesvärd resa är den mellan Berlin och Nice som jag berättade om i Sommar i P1. Det var en fasansfull tågresa faktiskt. Jag blev förföljd av en man från Berlin till Nice på tåget. Han var väl inte riktigt vid sina sinnes fulla bruk, kan man säga. Jag gömde mig för honom och sen haffade jag en ung fransk pojke som nog blev kär i mig under denna resa. Jag höll mig så himla tätt intill honom. Det var en väldigt dramatisk resa, så jag blev glad när jag kom fram.

Vad gör du för att koppla av?

– Jag lyssnar på ljudböcker och radio och går omkring. Plockar i hemmet, fixar och städar. Det tar aldrig slut! Jag förstår inte människor med en ständig ordning. Skulle jag ha det skulle jag hålla på hela tiden. Jag hade ett annat samtal innan detta då jag hade headset på och då såg jag hur mycket damm det var på alla lister. Det finns alltid små saker att hålla på med. Tiden går oerhört fort ändå.

Lagar du mycket mat? Har du någon paradrätt?

– Nej, man kan ju undra vad jag gör egentligen för jag tycker alltid att jag har fullt upp. Haha! Det är väl allt damm! Jag har barn och det lyckas ta mycket tid och så jobbar jag väl ganska mycket. Det gillar jag och är man frilans är man ju aldrig riktigt avslappnad heller. Jobbet är ju hobbyn. Jag har lärt mig en kycklingrätt i alla fall! Den försöker jag laga ibland.

Du är frilans och driver företag. Krävs det att du är duktig på att sköta affärer?

– Ja, det borde det ju göra. I boken handlar ett kapitel om att jag försöker samla in pengar till ‹Blå korset’ men som helst ska hamna i egen ficka. Det kapitlet är väl väldigt signifikativt för min affärsmässighet, jag är ingen höjdare på det. Men jag skulle gärna vilja ha mer pengar, även om jag har skapligt. Men jag märker att ju äldre man blir så blir man mer krass och mindre idealist. Vad mycket man kan – inte köpa kanske – men göra med pengar! Jag skulle vilja bli bättre på att göra saker själv. Jag lägger ju ut sånt som bokföring på andra, och det är väl också ett sätt att inte spara pengar. Men däremot så börjar jag ha så pass bra insikt i branschen att jag tror att jag skulle kunna skapa ett eget produktionsbolag, för då kan man sätta sig själv på lite högre positioner. Det har jag nog självförtroende för nu.

Du som har så många talanger och unik kunskap inom många områden, det är värt hur mycket som helst.

– Tack, det ska jag säga till nästa uppdragsgivare! ‹Monika sa att jag är värd hur mycket som helst!’ Nu jobbar jag ju inom TV, men det senaste halvåret har jag förlorat många privata jobb som moderator och konferencier. Då känner jag att det åligger mig att bredda mig. Att skriva en bok är ett sätt att bredda sig. Som frilans tar man ju fullt ansvar för sin karriär. Man kommer man aldrig in någon rytm, allt ändras. Men det är väldigt kul! Jag är så tacksam för det.

För att återgå till resor. Har du något smultronställe i Sverige? En favoritplats?

– Jag skulle nog vilja säga där min farmor bodde, det lilla samhället Gräsmark, två mil norr om Sunne i Värmland. Min farmor var uppvuxen i Stockholm, men jag har varit mycket i Värmland och min blandning av göteborgska och stockholmska blir kanske lite värmländska! Jag har många kopplingar dit, min farfar kommer från Sunne. Gräsmark är
så naturskönt, kyrkan som ligger precis vid vattnet. Värmland är fantastiskt överlag. Supervacker natur. Sen gillar jag Alingsås när man åker förbi med tåg. Det är som en liten gullig Bullerby-stad innan Göteborg. Jag känner inte till Alingsås så väl, men den ser så fin och pittoresk ut från tåget.

Intresset för att läsa har alltid funnits, och att skriva bok har gett mersmak.

Vad gör du i höst och vinter?

– Jag filmar nya avsnitt av Bonusfamiljen, som går på SVT och Netflix. När jag inte filmar håller jag på med min ekonomi, mitt hus och mitt barn. Och jag märker att även det är ett heltidsarbete! Min dotter är sju, det är en så fruktansvärt rolig ålder!

Var det din dotter som lockade fram dina egna barndomsminnen när du skrev boken?

– Absolut, det blev så tydligt att hennes barndom kommer skilja sig så mycket från min. Man är verkligen är ett barn av sin tid. Jag märker också med boken att många hört av sig och berättar att de känner igen sig i boken. Jag tyckte att skrivandet var väldigt befriande och det var roligt att få skriva ur barnperspektivet
– att ta bort vuxenfiltret och gå in i barnkäns- lan. Det gav mig en otrolig lyckokänsla.

Vad gör du om fem år?

– Jag vill skriva mer och gärna skådespela ännu mer. Jag är själv en läsande människa. Därför känner jag att oavsett recensioner så skulle jag kunna skriva en bok till.

Hur hanterar du recensioner och kommentarer överlag?

– Jag brukar vara ganska okänslig. Men jag var nog lite känsligare den här gången, för att skriva en bok ägnade jag så lång tid åt – nästan ett år. När man skådespelar eller leder galor är det snabba grejer. Det är en dag och sen går man vidare. En bok ska leva flera år och då blir det lite känsligare. Därför är jag så glad att det blivit så positiv respons!.

“Jag förstår inte människor med en ständig ordning. Skulle jag ha det skulle jag hålla på hela tiden. Jag hade ett annat samtal innan detta då jag hade headset på och då såg jag hur mycket damm det var på alla lister.”

 

3 FAVORITER
Tina Fey – “Hon är min favorit bland amerikanska kvinnliga komiker.”
Ricky Gervais – “The Office är en av de allra bästa TV-komedier som gjorts, tycker jag. Jag gillar allt Ricky Gervais har gjort, senast serien han gjorde för Netflix; Afterlife – den är riktigt bra!”
Så funkar det – “Jag lyssnar mycket på radio och mina favoriter är Måns och Ankan som gör detta fantastiska program där man lär sig saker. De går in på olika problem och frågeställningar – historiska, filosofiska och praktiska. Det är ett väldigt bra humorprogram som jag gärna vill slå ett slag för.”

 

PETRA MEDE
Yrke: Komiker, programledare, skådespelare, dansare, författare. Ålder: 50.
Bor: Bromma.
Familj: Dottern Adeline, 7.
Bakgrund i korthet: Utbildade sig till dansare vid Balettakademin i Göteborg, men en ryggskada tvingade henne sluta. Började med ståupp 2005. Programledare för Eurovision, Guldbaggegalan med mera. Medverkar regelbundet i TV-program som Parlamentet. Skådespelare i bland annat Bonusfamiljen.
Aktuell: Självbiografin Skam och högmod i Sävedalen (Norstedts.)
Gör just nu: Filmar nya avsnitt av Bonusfamiljen.