Hedda Stiernstedt – nya roller, ny tider

Av publicerat

HEDDA STIERNSTEDT

-SNÄLLA KVINNOR INSPIRERAR MIG!

Att ha tillgång till och kunna spela upp ett starkt känsloliv är en förmåga som Hedda besitter, och som varit hennes nyckel till framgång. Nu efter tv-serien Vår tid är nu, är det dags för tre filmpremiärer under den närmaste tiden. Och så äntligen är det dags för ett långfilmsprojekt med pojkvännen och regissören Alexis Almström.

AV MONIKA AGORELIUS

 

Hedda Stiernstedt älskar att jobba. De senaste åren har hon haft fullt upp, dels med den populära TV-serien. Vår tid är nu och med tre kommande biopremiärer, bland annat den omtalade Min pappa Marianne, där hon spelar huvudrollen mot Rolf Lassgård.

– Senare i vår kommer nya Jönssonligan filmen och i mars är det premiär i Norge för en norsk film jag är med i, säger Hedda när INRIKES ringer upp.

Hedda låter andfådd och det hörs trafikbuller i bakgrunden. Hon förklarar att hon cyklar genom Stockholm på väg hem efter en lunchdejt med en barndomskompis.

– Jag älskar mitt liv just nu, flåsar hon och plingar med cykelklockan för någon som går lite för nära cykelbanan. Jag känner mig väldigt kreativ och arbetar för fullt tillsammans med ett långfilmsmanus tillsammans med min pojkvän. Han är regissör och vi kom nyligen hem från Paris, där vi tillbringade en månad med att arbeta med manuset. Det är superroligt. Vi har haft projektet i åtanke i några år men vi har varit så upptagna på varsitt håll, men nu äntligen ska vi få det klart!

Varför valde ni Paris som arbetsplats?

– Vi älskar Paris. Jag bodde där en period efter gymnasiet och jag har alltid haft en nära relation med staden. Det är inte bra att åka nå- gonstans varmt om man ska skriva, då hänger man bara på stranden. Vi tillbringade dagarna med att arbeta och på kvällarna gick vi ut och drack vin och åt på riktigt bra restauranger.

 

“Jag omger mig med personer som är bättre på sitt jobb än vad jag är. Då kan jag köpcentra mig på att göra det jag är bäst på, alltså att vara skådespelare. Då får jag så lite huvudvärk som möjligt och då sköter de sina jobb och jag sköter mitt.”

Några tips?

– Vi åt på ställen som rekommenderas som riktigt bra. Det är inte nödvändigtvis de dyraste ställena som har bäst mat. Septime, Miznon och Clown Bar är några bra exempel.

Min pappa Marianne kommer snart på bio. Det är en fantastiskt fin och rörande film och du gör en lysande rollinsats. Är det jobbigt att spela en roll där det är så mycket känslor inblandade?

– Nej. Det är ju min bästa sport att ha ett starkt känsloliv. Haha! Jag ska inte säga att det är min bästa sida som skådespelare, men jag tycker nog att det är det som är roligast. Jag tycker att det är lättast. Nej, förresten, jag menar verkligen inte så! Om jag säger ‘lättast’ låter det så enkelt, men det var inte så jag menade. Jag menar väl mer att jag känner mig hemma i stora känslor, och det är roligt och utmanande att spela.

Rolf Lassgård spelar prästen och pappan Lasse som en dag avslöjar för sina barn att han har en kvinnlig sida. Dottern Hanna, som du spelar, tar nyheten med blandade känslor. Däremot är småstaden, där berättelsen utspelar sig, nästan förvånansvärt accepterande.
– Jag har tänkt på min karaktärs anledning till att inte vara accepterande och kanske tänkte filmmakarna att det då som kontrast blev bra att visa hur fint det är att porträtttera en småstad med kärlek. Lasse är ju väldigt populär i sin hemstad och därför kanske det var lättare för lokalbefolkningen att acceptera hans förändring. Som storstadsbo kan det vara lätt att tänka ‹ja vi har problem med rasism i Sverige, fast inte vi i storstaden’, eller ‘vi har problem med trångsynthet i Sverige fast inte vi i storstaden’. Typ. Det är kanske lätt att tro att folk är inskränkta i mindre städer, därför tycker jag att det är väldigt skönt att filmen valde att visa en annan sida – att även mindre orter kan vara accepterande till olika sätt att vara.

Berättelsen om Min pappa Marianne är inspirerad av boken Min pappa Ann-Christine av Ester Roxberg. Hur mycket var Ester och Ann-Christine inblandade i inspelningen?

– De var med en inspelningsdag och har sett den nästan färdiga filmen. Båda fick läsa manus, men var inte involverade i arbetet. Jag har hämtat inspiration från Esters bok och känsloliv, men min karaktär är inte Ester.

Hur var det att arbeta med Rolf Lassgård och Lena Endre, som spelar dina föräldrar i filmen?

– Rolf kände jag innan, vi arbetade tillsam- mans med Den fördömde. Lena hade jag inte arbetat med tidigare, men jag känner hennes son lite grand så jag hade träffat henne privat. Jag älskade att jobba med dem båda, det var väldigt fin stämning under hela inspelningen.

Hur hanterar du ditt kändisskap?

– Jag kan inte riktigt vara privat längre, men det är ändå okej. Jag var tillräckligt vuxen när jag började som skådespelare så det var ett vuxet beslut. Men jag tror nog inte att man någonsin kan förstå innan hur det ska bli att plötsligt vara en publik person eller var det innebär att vara med i media, eller det faktum att man kanske misstolkas i media. Men det påverkar mig faktiskt inte så mycket. Jag är glad över att folk är så positiva till de roller de sett mig i, men jag känner inte att jag blivit en ‘ny person’ sedan jag blev känd. Jag umgås med mina bästa vänner och jag bor kvar där jag bodde innan. Man kan försvinna rätt lätt i Stockholm ändå.

Annars får du börja med förklädnader, som stora mössor och solglasögon.

– Haha! Alltså, solglasögon att ju som att be folk att titta på en!

Vart rymmer du när du vill vara ifred?

– Paris är bra, där kan jag vara fri. Fårö är min favoritplats på jorden. Jag tillbringade mycket tid där när jag var liten. Men jag älskar Stockholm också, det är här jag är född och uppvuxen.

Som skådespelare mitt i karriären, hur viktigt är det för dig att vara bra på business?

– Jag har lärt mig en del som att sköta mina affärer, men jag tycker att det är viktigt att tidigt förstå att det är bättre att outsourca än att göra allting själv. Jag omger mig med personer som är bättre på sitt jobb än vad jag är. Då kan jag köpcentra mig på att göra det jag är bäst på, alltså att vara skådespelare. Då får jag så lite huvudvärk som möjligt och då sköter de sina jobb och jag sköter mitt.

Vilka är dessa personer du outsourcar till?

– Jag har en stylist, en PR-tjej, tre olika agenter och jag tycker väldigt mycket om att jobba så. Det ger mig något att jobba med andra människor som är väldigt bra på det

de gör.

 

Foto: Tobias Lundkvist

 

HEDDA STIERNSTEDT

Ålder: 31 år.
Bor: Stockholm.
Familj: Pojkvännen Alexis Almström, regissör.
Yrke: Skådespelare.
Roller i urval: Har spelat i TV-serier som Vår tid är nu och Svartsjön samt uppmärksammade filmer som Monica Z, Den fördömde och Unga Sophie Bell.
Aktuell: Filmen Min pappa Marianne går upp på biografer över hela Sverige 21 februari. Hedda spelar Doris i Tomas Alfredsons Se upp för Jönssonligan som får premiär i vår. Sista specialsäsongen av Vår tid är nu kommer på TV nästa jul.

 

“Orädd, nyfiken och modeintresserad.
Vi ser henne gärna i vintage. Men hon kan även konsten att bära upp samtidens mest avancerade modekreationer. Hennes tid är utan tvekan nu! Årets bäst klädda kvinna är Hedda Stiernstedt.” Juryns motivering till priset Årets bäst klädda kvinna som nyligen delades ut på Elle-galan.

 

 

Då blir jag bättre på det jag gör. Jag inspireras av att jobba med kvinnor, Caroline Blumenthal som gör min PR och Nadja Kandil, min stylist är båda väldigt street-smarta, vilket jag verkligen gillar.

Du vann nyligen Årets bäst klädda kvinna på ELLE- galan. Grattis! Berätta lite om ditt modeintresse.

– Så fort du plockar bort alla måsten och pressen på dig själv att se ut på ett visst sätt är mode väldigt roligt. Att behandla det mer som ett sätt att uttrycka mig på har varit en nyckel för mig, att leka runt med det. Jag älskar svenskt mode! Och det finns så mycket kul nu, till exempel min kompis Selam Fessahaye. Hon gör verkligen saker på sitt sätt men med en stor vänlighet och positivitet. Jag tycker att det är väldigt fint att man får ha vad som ibland kanske anses vara klassiskt kvinnliga egenska- per, att vara väldigt snäll till exempel. Inte för att det är endast kvinnligt att vara snäll, men du vet vad jag menar. Jag tycker att mottot ‘rule with kindess’ är väldigt bra. Grejen är att man behöver inte vara ‘en av killarna’. Man behöver inte vara en bitch, man kan vara en godhjärtad och fin person och ändå komma långt så länge man är målinriktad och arbetar hårdast.

Skådespelare du beundrar?

– Ida Engvoll och Josefin Neldén, som båda har stora roller i Vår tid är nu, har varit mycket inspirerande för mig att arbeta med. De är både väldigt, väldigt välutbildade feminister och samtidigt inspirerande och jävligt härliga att vara tillsammans med. De har varit stora stöd för min i Vår tid är nu-cirkusen. Snälla kvinnor inspirerar mig!

Det låter som en bra rubrik!

– Ja, jag tycker att det är viktigt att veta att man inte måste vara elak för att ta sig framåt.

 

Foto: Peter Ericsson

 

3 SNABBA
Läser: Ett litet liv av Hanya Yanagihara och Allt jag fått lära mig, en bok om en mormonsk uppväxt av Tara Westover.
Tittar på: Jag såg precis den sydkoreanska filmen Parasit. Om jag fick bestämma skulle filmen vinna alla Oscars!
Lyssnar på: Hip-hop och ljudböcker.