Felix och Måns Herngren har gjort starka avtryck i underhållnings-Sverige med sina respektive karriärer. Nu slår de återigen sina kreativa påsar ihop när tv-succén Solsidan blir långfilm.
För någon som upplevde sina stil- och humorbildande tonår på 90-talet är det som en filmscen att kliva innanför portarna på vackra Grand Hotel Saltsjöbaden. De mäktiga salarna är mer eller mindre tomma, med undantag för några få välkända karaktärer: där står Henrik Schyffert på gräsmattan och leker med en drönare. Felix och Måns Herngren lunkar uppför trapporna för att inta en av hotellsviterna medan Johan Rheborg slår sig ner vid pianot och spelar en stund. Det kunde lika gärna vara en feberdröm.
Utsikten är förstås intagande, och sätter sannolikt sin prägel på alla de samtal om filmen Solsidan som äger rum här i dag på pressdagen – i liknande hotellrum sitter Mia Skäringer, Henrik Dorsin och de andra i ensemblen för att svara på frågor om hur det egentligen har gått till när en av Sveriges mest populära komedi-serier genom tiderna har filmatiserats.
Foto: Linnea Rheborg
Faktum är att 80 procent av scenerna filmats här på Solsidan på riktigt, vilket möjligen skapat en ambivalent inställning från invånarna.
− Jag minns att vi filmade en dagisscen ute på gatan, säger Måns. Då kom det en gammal dam och frågade vad vi höll på med. ”Vi filmar Solsidan” svarade jag. ”USCH!” sa damen. ”Folk tror ju att det ÄR så där på Solsidan – och så köper de hus och flyttar hit!”
Satir är känsligt av naturen, men utan skämskuddar och arga damer kanske Solsidan inte hade varit tillräckligt samtidsvasst heller. Det måste alltid finnas en verklighetsförankring innan man kan skruva. Felix har själv upplevt området länge genom sin frus familj, och det stod tidigt klart för honom att livet här går att dramatisera på ett underhållande sätt. Även Måns är positivt fascinerad av området.
Foto: Linnea Rheborg
− Det är väldigt roligt att reka hus här, eftersom det verkligen finns allt möjligt – det finns en hel del excentrisk arkitektur här, och en större blandning än man tror. Han som designade stringhyllorna bodde där borta. Här tecknades Saltsjöbadenavtalet. Grünewaldvillan ligger ett stenkast bort.
Även mäklarna är sannolikt nöjda med Solsidans popularitet, om man får tro den arga damen.
− Jag tror inte att det spelar så stor roll om det är satir eller inte, säger Felix. Allt som blir känt blir också åtråvärt. Men Solsidan är ett fantastiskt område. Det finns en unik natur här, det är som ett insprängt villasamhälle i skärgården. Det finns nästan ingen motsvarighet i Sverige.
Hur ska man då ta sig an en omåttligt populär komediserie och lyckas anpassa den för vita duken? Vilket grundläggande problem utgår filmen från för att den ska bli intressant?
Det visar sig att det finns flera separata spår. Den viktigaste kärnan i filmens handling är en skilsmässa mellan Felix Herngrens rollfigur Alex och Mia Skäringers Anna, och för att spä på intrigerna (och möjligen klichéerna) ytterligare träffar Anna snart en mer äventyrlig och handlingskraftig man, spelad av Henrik Schyffert, medan Alex i sin tur dejtar en snäppet gladare och lättsammare kvinna, spelad av Frida Hallgren.
Fredde (Johan Rheborg) hamnar i en känslomässig storm när hans son börjar tonårsrevoltera samtidigt som den frånvarande – och numera åldrade – egna fadern återvänder, spelad av ingen mindre än Sven Wollter. Mickan (Josephine Bornebush) har en konflikt med sin bästis och affärspartner Lussan (Rebecka Teper). Sist men inte minst försöker Ove (Henrik Dorsin) och Anette (Malin Cederbladh) desperat få ett till barn.
Foto: Linnea Rheborg
Separation, faderskomplex, tonårsrevolt, grusad vänskap, ofrivillig barnlöshet – i en annan kontext hade det kunnat handla om ett mörkt amerikanskt indiedrama. Men allvaret var nödvändigt, menar Måns, som ofta framställs som den något dystrare av de två bröderna.
− Tv-avsnitten är 22 minuter långa, men med 100 minuter film behöver man en historia som engagerar. Det är inte så många tv-serier som har lyckats ta det steget, tycker jag. Är det ”bara roligt” i två timmar funkar det inte riktigt. En stor fördel för oss är att folk redan kan huvudkaraktärerna och känner dem vid det här laget. Men historierna måste man kunna bry sig om på riktigt. För tv har vi ibland valt bort de lite komplexare eller mörkare historierna, och dem kunde vi utveckla i det här formatet. Det har varit väldigt kul att äntligen få utsätta karaktärerna för dem.
Felix: Det är fortfarande en rolig relationskomedi, men det är absolut mörkare än tidigare.
Måns: Jag tror man kan välja två vägar, antingen kör man som Solsidan på tv, fast skruvar till det så att det blir ännu roligare. Eller så kör man på den linjen som vi valde, att garven finns kvar, samtidigt som man får folk att känna. De som sett filmen har sagt att de börjat gråta vid vissa scener. Vi har hållit på med humor så himla länge och vi vet att vi kan få folk att garva. Det är jättehärligt, men kan vi få dem att bli berörda också?
Felix: Kombinationen kan vara trixig. Grunden i all film, även om det är en dramakomedi, är att det finns en allvarlig botten − sen kommer humorn. Det är väldigt svårt att börja med en ”rolig historia” och därefter försöka fördjupa den. Det går att hitta humor i nästan allting om man jobbar med det.
Måns kom in som regissör i säsong tre av Solsidan och har regisserat filmatiseringen. Men hur är det egentligen att regissera Felix – som dessutom varit med från början?
Måns: Jag tycker alla skådisarna är skitduktiga i den här ensemblen. Det här är ett gäng som kanske inte främst är skådisar på papperet, utan snarare komiker. Jag slogs direkt av hur otroligt kreativa de är − ifall de inte tycker att något funkar kommer de alltid med egna idéer och förslag. Sen tycker jag att Felix i synnerhet är en otroligt duktig skådespelare.
Felix: Äsch!
Måns: Jo, men det är verkligen en fröjd att jobba med Felix. Och jag blir fortfarande förvånad efter alla dessa år vi har jobbat ihop – jävlar vad duktig han är!
Felix: ÄSCH! Nä men det är kul, det är verkligen min egen hemmaplan med den här typen av humor. Jag har ju varit med och skrivit serien från början, och jag och Måns har gjort mycket av den här sortens grejer tidigare, med filmer som Varannan vecka och Vuxna männi-skor. Så det fattas väl bara att man blir lite bättre med åren.
Men händer det inte att du har en supertydlig bild av hur en scen ska gå till, och så kommer Måns och rättar dig?
Felix: Nja, första gången Måns kom in till Solsidan var det nog lite mer så att jag kände att jag hade ”varit med från början”, men det går ganska snabbt över – i synnerhet med Måns som är väldigt duktig på relationskomedier. Då fattar man snabbt vad som är viktigt.
Måns: Det är också en av fördelarna – förutom att vi har kul på jobbet när vi är två, så har vi också alltid lite olika perspektiv på hur en scen ska göras, vilka saker som kan strykas och lyftas. Scenen blir ännu mer nerkokad till essensen när två personer kan gå in och ha rätt att peta i den.
Foto: Linnea Rheborg
Det brukar annars vara känsligt att kritisera en annan persons smak?
Måns: Det handlar om att våga testa olika förslag. Man kan ha repat en scen länge, men när det väl gäller så funkar det inte. Då är det väldigt skönt att vara två idémänniskor som hjälps åt att lösa situationen. Jag tror att vi blir bättre och bättre på att våga testa nya saker och slänga resten, vilket kan vara svårare om man är ensam regissör. När vi två pratar ihop oss på plats så kommer vi överens och kör vidare. I Hollywood kan det vara så att regissören kommer på en idé om hur en scen kan ändras, och alla tycker att det låter bra. Sen måste de få kontakt med sju producenter som är spridda över hela jorden för att få ett okej. Då kan skådisarna få sitta i sin trailer i flera timmar och vänta. Då känner jag att det här sättet att jobba på är betydligt roligare.
Ni har porträtterats som att se glaset som lite halvtomt respektive halvfullt. Det låter som en ganska bra kombination? Spelar det in när ni ska porträttera relationer?
Felix: Det tror jag absolut. Sen tror jag inte nödvändigtvis att det alltid är Måns som vill åt svärtan, men vi analyserar hela tiden vad essensen är av det vi ska berätta. Och där har möjligen Måns lite en annan typ av allvarlig analys än jag. Vilket är jättebra, särskilt när man gör långfilm.
Måns: I säsong fyra av Solsidan slogs jag lite med de andra författarna kring det faktum att Alex morsa dör och vad vi skulle göra med det. Jag propsade på att etablera det redan i första avsnittet, och jag tyckte att det lade en bra grund för hela säsongen. Det har jag möjligen tillfört Solsidan som koncept. Som sagt, det är lättare att ta något mörkt och göra det komiskt.
Foto: Linnea Rheborg
Hur ser er definition av framgång ut? Handlar det om ett slags korrelation mellan kreativitet och lönsamhet?
Felix: Framgång för mig är att den publik man gör något för verkligen tycker om det. Är man någorlunda skarp i skallen kan man också se till att tjäna pengar, men den viktiga framgången för mig är att det blir publika grejer. Det är inte jättesvårt att göra tv som 100 000 personer älskar. Men att nå väldigt många är knivigt. Det är kul när man lyckas med det.
Måns: Jag tycker det är härligt när man träffar någon som minns något man gjort för hundra år sen, som jag själv nästan har glömt bort. Det blir ett bevis på att det man gjort inte bara har försvunnit, utan att saker också har betytt något. Som den där mannen med irakisk bakgrund du träffade på en sko-klackbar i Kalmar. Han sa att han älskade Solsidan och kände igen sig i ALLT. ”Det där är mitt liv!” sa han. Det är ju fantastiskt.
Felix: Ja, det var sjukt kul att se mannen så tagen av vår serie. Han är det finaste beviset på att Solsidan verkligen är brett. För mig är det den stora publiken som är framgångsfaktorn.
Måns: Sen kan man ju prata om vad framgång leder till. Framgången med Solsidan har gett oss en trygghet i att våga gå vår egen väg med filmen. Det kan ju annars skapa en stor stress och press att försöka skapa samma succé som tv.
Men om man har en miljonpublik och får en överkryssad geting – är det inte jobbigt?
Felix: Det är tråkigt så klart när recensenter tycker det man har gjort är dåligt. Jag brukar trösta mig med att även Hasse och Tage blev toksågade de första åren. Det är inte heller så att recensenten står för något slags absolut sanning, utan publiken står för den verkliga mätaren, hur bra något fäster i tiden. Sen är det klart att recensioner har en rent kommersiell inverkan. Den här filmen kommer säkert att bli sågad av några och hyllad av andra − jag tror den får ett ganska blandat bemötande.
Hur märker man av att ni är syskon i arbets-processen?
Måns: Man märker kanske inte just att vi är syskon, men man kan märka det i att vi känner varandra skitbra. Vi har jobbat så otroligt mycket tillsammans och har en mycket mer vuxen relation till varandra i dag än när vi gjorde Smash och andra grejer i början − då var det nästan bara en syskonrelation, storebror och lillebror, vilket gjorde att det inte alltid blev så lätt. Men under åren har vi utvecklat en vuxen relation till varandra som gör att vi inte tänker så mycket på det. Nu jobbar Felix mycket med vår syster Moa också, genom Bonusfamiljen.
Hur har Solsidan gått utomlands?
Felix: De har faktiskt precis gjort klart en egen remake i både Frankrike och Finland, alltså egna versioner. USA har varit på gång i sex år, så det vågar jag nästan inte hoppas på längre. Andra länder har sänt den svenska versionen med text. Sist var det några belgare i som hoppade på mig: ”You are t
he funny dentist!” Det tog några sekunder innan jag förstod vad de menade.
Måns Herngren
Född: 1965
Gör: Frilansande manusförfattare, regissör och skådespelare. Har regisserat Solsidan-filmen. Skriver nu på nytt filmmanus tillsammans med Maja Winkler.
Felix HerngrenFödd: 1967
Gör: Manusförfattare, regissör, skådespelare, programledare. Delägare och kreativ chef på produktionsbolaget FLX. Huvudrollsinnehavare i Solsidan. Har nyligen avslutat arbetet med Sjölyckan som sänds våren 2018 i TV4.
AV: Christian von Essen