Tre filmer tipsar vi om denna gång. En har vunnit en guldpalm, en är fylld av åtrå och en är ett tekniskt mästerverk där modern teknik och oljemåleri möts i en ny form.
The Square – om filmen och regissören
Efter att ha kammat hem Guldpalmen i Cannes är Ruben Östlunds film The Square en av de hetaste just nu. INRIKES har träffat regissören för en intervju på hotell Esplanad i Stockholm där han checkat in inför Sverigepremiären av filmen, som även valts ut till Sveriges Oscars-bidrag.
Är The Square din bästa film?
– Ja, säger Ruben Östlund med övertygelse i rösten.
Sedan frågar han om han får ändra sig, och svarar kort:
– Nej.
I The Square är tillit ett centralt tema, litar du själv på människor?
– Ja.
Är du Sveriges just nu bästa regissör?
– Ja.
Är du modest?
– Nej. Bra följdfråga, säger han och skrattar.
Foto: Ian Langsdon
Vad har fått dig att ändra din mise-en-scene i dina två senaste filmer?
– För mig var det väldigt viktigt att avskärma mig från underhållningsindustrin i filmbranschen och göra något som kallas ”art-house” film. Men på senare tid har jag märkt att det blir lika mycket genre som att göra en romantisk komedi.
Ruben Östlunds tidigare stil har bestått av en fastlåst kamera placerad på långt avstånd. Han har låtit skådespelarna röra sig runt i den stora rutan utan att klippa. Detta gjorde han för att skapa något som skulle vara så verkligt som möjligt. Men han har nu låtit greppet vika för ett mer konventionellt filmande.
– För mig finns det ingen motsättning mellan att man håller på med ett viktigt innehåll och samtidigt gör någonting som är riktigt underhållande, och det var det som var målsättningen med de två senaste filmerna: att försöka lura in publiken till att tänka på viktiga frågor.
Så är syftet att locka en större publik?
– Ja, det kan man säga, jag vill ju ut på den större arenan.
Jag har hört att du gör många tagningar, finns det någon speciell anledning till det?
– Jag har alltid en idé om hur jag ska sätta upp en scen. Men sen när jag väl kommer på plats och sätter upp kameran, då inser jag att herregud, jag har tänkt helt fel. Det händer nästan varje gång. Det är någonting som inte stämmer och jag måste hitta felet och ställa det till rätta. Och då när man tar många tagningar kan man prova scenen utan att hålla sig så extremt strikt till manuset.
Hur många tagningar blir det?
– Som mest 120. Men det var när jag gjorde Play. Den här gången var det som mest kanske 50 tagningar och då upplever jag att jag inte riktigt gjort mitt jobb som regissör, att jag har misslyckats.
Skulle du säga att du är perfektionist?
– Ja, det är jag nog, men är inte de flesta det?
Hur ser du på dagens samhälle?
– Jag ser väldigt positivt på samhället. Det är lätt att vara nostalgisk och säga att det var bättre förr och att vi är på väg mot jordens undergång. Men det är lite fåfängt att tänka så, att det är min generation som ska få vara med om jordens undergång.
Dina filmer tacklar ofta temat macho-mannens förfall. Hur skulle du se dig själv som man?
– Jag ser mig nog som karaktärerna i filmerna. Det som de är med om är extrema situationer som tar fram ett beteende hos dem som de kanske inte är så stolta över. Och alltid när jag försöker iscensätta de situationerna försöker jag tänka: hade jag också kunnat hamna i det här beteendet?
Vad kommer vi att få se från dig i framtiden?
– Jag håller på med en film som heter Triangle of Sadness. Det är en term inom plastikkirurgin ”Ah, I can see you have a Triangle of Sadness, I can fix that in 15 minutes with Botox.” Så jag ska gå in i skönhetsindustrin och modeindustrin. Huvudrollsinnehavaren är en manlig modell som blivit ansiktet utåt för ett stort modeföretag. Och problemet är att när du blir kopplad till ett företag så får du ingen annan som bokar dig. Dessutom börjar han bli tunnhårig, så han har inte så många år kvar i branschen. Hans agent har dock ett råd till honom: om du blir tillsammans med en känd flickvän då kan du ”re-branda” dig själv.
Namn: Claes Olle Ruben Östlund
Ålder: 43 år
Känd för: Turist och Play
Aktuell med: The Square, som han vann Guldpalmen med som första svenska regissör sedan 1951. Filmen är även Sveriges Oscars-bidrag.
De bedragna
I De bedragna samarbetar regissören Sofia Coppola ännu en gång med skådespelerskorna Elle Fanning och Kirsten Dunst. I huvudrollen ser vi Colin Farrel, som spelar en nordstatssoldat som blivit skjuten i benet. Han blir räddad av en flicka som för honom till en isolerad flickskola i den amerikanska Södern. Rektorn, spelad av Nicole Kidman, bestämmer sig att han måste få stanna, för det är den enda kristna handlingen.
Han blir omplåstrad och väcker åtrå hos de till synes oskyldiga flickorna som under dessa krigstider saknat relationen med en man. Detta är verkligen en härlig film och det är också det enda negativa: kanske skulle den kunnat ta konflikterna längre samt utmanat mer. Men sett till vad som i övrigt visas på bio är detta den bästa filmen just nu, så passa på!
Betyg: 4/5
När: Bioaktuell
Loving Vincent
Den mystiska orsaken till Vincent van Goghs död återberättas nu i en ny, revolutionerande spelfilm. För att förverkliga filmen har 125 konstnärer målat 65 000 tavlor i olja. De har målat utifrån material som spelats in av skådespelarna Douglas Booth, Saorise Ronan, Chris O’Dowd med flera. Rotoskop är namnet på delar av tekniken, denna gång har den gått längre och trots en yta av animering lyser skådespelarnas agerande fram något som ger filmen mycket mer liv än vad som vanligtvis går att åstadkomma med hjälp av animation. Det går kanske att vara lite kritisk till att alla karaktärer talar engelska trots att filmen utspelar sig ute på den franska landsbygden. Men det kanske är ett måste med tanke på att filmen annars inte skulle nå en tillräckligt bred publik, vilket jag hoppas den får. Detta är inte enbart en teknisk triumf utan också en riktigt bra film.
När: Premiär 20 oktober
Betyg: 4/5
Av David Power