En helkväll på Operan – bäddat för dramatik

Av publicerat

Kungliga Operan i Stockholm har i alla tider bjudit på både underhållning och dramatik. Ett besök här lämnar alltid ett avtryck. INRIKES checkar in för att se på uruppförandet av en balett och för att äta middag nere i källaren.

Yvonne Gull och Andreas Skölde

Yvonne Gull och Andreas Skölde.

Sedan 2015 ligger Restaurang Brasseriet i bottenvåningen av Operan, lokalen är varsamt renoverad och fick i fjol utmärkelsen Årets kroginredning vid Restauranggalan. Lokalen har tidigare bland annat använts som personalmatsal, och här har även operadivor såsom Birgit Nilsson och Jussi Björling vilat upp sig efter en föreställning. I  dag är det Groupe Grenouille med vd Helena Broström Papas i spetsen som driver restaurangverksamheten här.

Men innan det är dags att äta börjar vi med att blicka bakåt i tiden. Vi checkar in år 1782 då Gustav III:s operahus invigs precis här. Kungens intresse för opera, dans och teater var stort. Tio år senare, 1792 är det maskeradbal på operan, kungen skjuts, 13 dagar senare avlider han. Ett drama som än i dag går igen i operahus världen över – då i form av Giuseppe Verdis italienska verk Maskeradbalen.

Den nuvarande Kungliga Operan invigdes 1898, den tidigare byggnaden var fallfärdig och hade rivits. Nu var huset större och modernare, stilen en mix av nyrenässans och nybarock, dekorationerna många, ofta med en anknytning till verksamheten.

Brasseriet

Brasseriet har uppmärksammats för sin inredning. / Foto: Filip Cederholm

Det är kallt ute då vi kliver in i foajén. I en kassa säljs program till kvällens föreställning, urpremiären av varsitt verk skapat av koreograferna Sharon Eyal och Olivier Dubois, i en annan kassa går det att förboka dryck till pausen. Vi är sena och skyndar upp till garderoben, hänger in våra jackor och sätter oss ner i salongen. Det är nästintill fullsatt. Ljuset släcks.

Ljuset fortsätter att vara släckt. Jag har hunnit läsa att de varnar för högt ljud, så då en ljudkuliss av muller och sirener slår till är jag beredd. Ett svagt ljus lyser upp en formation av kroppar på scengolvet. Det som vi nu upplever är Olivier Dubois De l’origine, där vi efter en stund finner två karaktärer, en man och en kvinna, som iklädda fläckiga trikåer slingrar sig samman. Det är suggestivt, obehagligt men också spännande.

– Om vi accepterar att umgås med historien så kommer vi oundvikligen att gräva upp några monster och konfronteras med några mardrömmar … det är det De l’origine handlar om, säger Olivier Dubois.

Själv tänker jag på krig, flyglarm, massgravar och rädsla. Detta trots att jag inte ser så mycket.

Gunnlaugur Egilsson och Jonna Savioja

I Olivier Dubois verk är Gunnlaugur Egilsson och Jonna Savioja huvudpersonerna. / Foto: Hans Nilsson

Det är dags för paus. Vi tar trappan upp till Guldfoajén, en maffig lokal fylld med guld, speglar och takmålningar av Carl Larsson. En perfekt miljö för ett glas champagne. Rummet, som är 28 meter långt och åtta meter brett, är ett perfekt uträknat skvallerrum av sin tid. Längden på rummet är viktig för att du ska kunna gå fram och åter och visa upp dig för dem som står längs sidorna av lokalen. Prova själv om du väljer att vandra fram och åter eller föredrar att stå vid sidan och titta, och kanske skvallra lite. Vi möter i alla fall en familj där barnen gett biljetter till kvällens föreställning till sina föräldrar i julklapp.

– Det här är riktigt intressant, säger kvinnan i familjen, som även de dricker champagne.

– Andra akten är min favorit, säger en servitör som plockar urdruckna glas från borden.

I Sharon Eyals verk är gruppens konstellationer det som skapar dynamiken. / Foto: Hans Nilsson

I Sharon Eyals verk är gruppens konstellationer det som skapar dynamiken. / Foto: Hans Nilsson

Det ringer in. Vi är förundrade och förväntansfulla, känslan av att vad som helst kan hända är påtaglig. Den här gången är det Sharon Eyals Half Life som fyller scenen med 13 dansare. Inledningsvis är två av dansarna, Amanda Åkesson och Johnny McMillan, huvudattraktionen, men efter hand blir de en del av en grupp. En grupp som är både statisk och flytande. Dansen bjuder på repetitioner av rörelser in absurdum. Ett gäng bakom oss längst ner i salongen har ställt sig upp och dansar med. Jag misstänker att de själva är dansare.

– Mina verk handlar alltid om relationen mellan gruppen och individen. Och så handlar det om fruktan – i ännu högre grad denna gång, säger Sharon Eyal.

Rytmen finns. Dansen finns. Att fästa blicken blir svårt. Kontrasterna mellan lokalen och föreställningen magnifik. Och sen är det slut. Applåder, ridå. Vi går tillbaka ner i källaren för att äta middag på Brasseriet.

Foto: Emma Svensson

Foto: Emma Svensson

Är det en helaftonsföreställning du har på din agenda är middag före föreställningen att rekommendera. Men efter en något kortare föreställning fungerar det lika bra att äta efteråt. En trerätters Operameny är ett alternativ, ett annat att ni väljer bland ett antal mellanrätter och delar. Vi väljer det senare alternativet, och beställer kammussla, jordärtskocka, falaffel och piggvar. Delikat och vällagat – piggvaren som här serveras med karamelliserad lök, beurre blanc och forellrom är magnifik. Konceptet i köket bygger på bra råvaror i säsong, och menyn därmed föränderlig.

För den som inte riktigt blivit mätt är ett tips att beställa in en ”Svensk fika”, vilket inkluderar en hembakad dammsugare, guldkant och kaffe. Själv föredrar jag lingonsorbet – en nyhet på menyn där sorbeten får sällskap av kavring, brynt smör, hasselnötter och enbär. På maten går inte att klaga, än mindre på den fantastiska miljön. Kvällen på Operan lider mot sitt slut, vi går ut i natten. Slottet skymtar framför oss på andra sidan Strömmen.

Adress:
• Kungliga Operan, Gustav Adolfs torg 2, Stockholm
• Brasseriet, Kungliga Operan, Strömgatan 14, Stockholm Bokning av såväl bord som biljetter går att göra via nätet, per telefon eller på plats.

Helena Broström Papas tillsammans med sina köksmästare Gustaf Sandfridsson och Marcus Sjösten. / Foto: Emma Svensson

Helena Broström Papas tillsammans med sina köksmästare Gustaf Sandfridsson och Marcus Sjösten. / Foto: Emma Svensson

Av: Yvonne Gull & Andreas Skölde