Tid är en uppfinning. Ett sätt för människor att göra tillvaron begriplig. Men det är större än så. Tid har upphöjts till inget mindre än gudomlighet. Altaret sitter på handleden eller i mobilen och vi tillber tiden varje dag, timme och kvart. Många har, i likhet med mig, en osund relation till tid. Och det driver stress. Hur är det med dig? Lär dig upptäcka varningssignalerna. Och vad du kan göra åt det.
Hur ser din relation till tid ut? Låt oss titta på sex utmärkande drag för en tidsfetischist:
• Tidsätter allt
När du planerar att göra en aktivitet, jobbmässigt eller privat, hur ofta tidsätter du den? Oavsett vad vi ägnar oss åt vill vi veta hur lång tid det tar. Det är lite som den där kompisen som alltid måste fråga hur mycket något kostar. I tidsfetischistens liv fyller det en tydlig funktion. Om jag vet hur lång tid något förmodas ta, kan jag alltid försöka göra det snabbare.
• Tittar på klockan oavbrutet
Vi sattes inte på jorden för att räkna minuter. Ändå gör vi tidsfetischister just det. Hur ofta tittar du på klockan? Konstant tidsmedvetenhet skapar press och odlar dessutom det föga smickrande ryktet om dig som stressad. Och kanske är det inte bara ett rykte.
• Adderar aktiviteter om tidsutrymme uppstår
Det är tio minuter tills bussen går och du bestämmer dig för att gå in och titta på en ny jacka. Det leder nio minuter senare till att du måste springa för att hinna.
• Just in time ger djup tillfredsställelse
Jag kommer mycket sällan sent till ett möte och hatar när någon annan gör det. Det känns respektlöst. Däremot är jag aldrig för tidig. Att precis hinna till någonting fyller kroppen med en känsla av harmoni. Visst är det härligt att kliva ner på perrongen och samtidigt se tåget rulla in?
• Rädd för dubbelarbete
Att behöva göra något på nytt sänker produktiviteten hur mycket som helst. Bara misstanken om att något sker i onödan kan få många av oss att förhala starten och istället lägga stor möda på att planera det perfekta flödet. Så till den grad att det många gånger vore snabbare att göra fel och sedan faktiskt starta om på ny kula igen.
• Aldrig nöjd
När du är färdig med ditt värv en dag, irriterar du dig på att du inte hunnit med mer? Hur ofta klappar du dig i stället på axeln och tänker: ”I dag har jag jobbat på bra och gjort det jag kunde. Att jag inte hann med allt beror på att saker tar längre tid än vad man kan tro. Jag är nöjd med min insats”? Aldrig?
Om något på jorden stämmer så är det klockan.
– Joachim Cronquist, strategikonsult.
Inför tidlöshet
Hur kan man då dämpa sin tidsfetisch? Till att börja med: prestation utan tidsgräns har sällan gett upphov till stress. Tänk om vi skulle kunna ta bort tidsbegreppet från den världsbild vi skapat. Och leva tidlöst. Vad skulle hända då? Ja, stressnivåerna skulle utan tvekan sjunka dramatiskt. Total tidlöshet är förstås en utopi i dagens samhälle, men om ambitionen går i den riktningen förbättras åtminstone oddsen för en skönare tillvaro.
Under året då jag skrev min bok ”Driven till max” arbetade jag med att införliva tidlöshet och kunde uppleva hur tiden tappade något av sitt tidigare så krampaktiga grepp om mig. Och när jag slapp surret av stress i kroppen var det så mycket annat skönt som tog dess plats; glädje, kreativitet och inte minst avslappning.
Vad mer kan man göra åt sin tidsfetisch? Här är tre metoder du kan pröva för att införa tidlöshet:
Tidfria stunder
När vi ska göra något skapar vår hjärna automatiskt en idé om hur mycket vi ska hinna med och hur lång tid vi ska lägga. Försök att släppa det och bara åka med en stund. Välj ut en period då tid inte spelar någon roll, en tidlös stund i vilken du kan förlora dig helt i en uppgift. Var beredd, med tidlösheten brukar glädje och en känsla av frihet följa. Ofta kan du lita på att sinnet signalerar när stunden är över genom trötthet eller minskad inspiration. Annars är det bara att sätta ett alarm.
Värdera resultat högre än tidsuppskattningar
I efterhand kommer det bara att vara resultatet av mina ansträngningar som jag och omvärlden värderar och kommer ihåg. Inte hur lång tid det tog. Jag försöker undvika att lägga energi på felgissade tidsuppskattningar och ångest över att ligga efter, och i stället ägna mig åt resultat. Under mitt bokskrivande satsade jag på att prioritera tid till frukost varje dag. Jag satte förvisso beting för att skapa en känsla av nödvändighet. Men om inte betinget nåddes och jag ändå var nöjd med min insats så väcktes ingen skuldkänsla eller behov av att öka tempot.
Gör upp med klockberoendet
Att göra sig kvitt klockberoendet är en konkret åtgärd för att röra sig mot tidlöshet. Testa de här tre stegen, en vecka i taget.
Börja med att skapa medvetenhet. Uppmärksamma varje gång du tittar på klockan. Bedöm hur stor andel av klocktittandet som tillför ett värde och hur stor andel som är okynnestittande framtvingat av tidsfetischen.
Det andra steget är att öka medvetenheten. Ställ om klockan så att den går fel med exakt 15 minuter. En kvart är lätt att minnas så du inte blir förvirrad och missar ett möte. Men det extra hjärnjobbet varje gång du kollar på klockan gör att du måste reflektera över huruvida det var nödvändigt att titta eller inte.
Under den tredje veckan är det dags att säga hejdå. Ta av dig klockan och använd mobilen i stället. Om det känns naket, köp ett armband eller gör som en konsult jag känner: ta ut batterierna ur klockan. Själv bär jag min bortgångne pappas vackra sextiotalsklocka, trots att den inte fungerar.
Om boken
”Driven till max. Överlevnadsguide för dig som inte kan sluta prestera” (Roos & Tegnér) som kom ut i januari i år är en djupdykning i det drivna beteendet; från den extrema synen på tid till superhjältekomplexet och varför det är så svårt att hantera långsamma människor.
Om författaren
Christopher Toll är civilekonom och varvar arbetet som marknadschef med föreläsningar och coachuppdrag.
Av: Christopher Toll, foto: Åsa Siller