Vassa armbågar och Grisbacken har format 23-åringen från Dalarna till att bli den sprintstjärna hon är i dag. Säsongen kunde inte ha börjat bättre för Stina Nilsson – efter att ha imponerat från kval till final vinner hon världscuppremiären i Ruka. För Inrikes berättar hon om vägen till medaljerna och julfirandet som väntar hemma i Malung.
Det är en energifylld Stina Nilsson, som svarar på andra sidan luren när Inrikes ringer upp henne för en pratstund, mitt mellan två hårda träningspass.
Hon är en av världens bästa skidåkare, en av Sveriges största idrottare. Säsongen har precis kickat igång och nästa tävling på tur är den tre dagar långa mini-touren i norska Lillehammer. Med sig har hon den nya damtränaren Ole Morten Iversen – norrmannen som ersatt förbundskaptenen Rikard Grip som Stinas personliga tränare.
Har träningen förändrats sedan Grip slutade?
– Lite grann skulle jag säga. Ole Morten Iversen har kommit in med en väldigt bra energi till laget tycker jag. Han är en väldigt rolig person som jag trivs bra med. Han har även en liten annan filosofi. Det är inte en jättestor skillnad – men han arbetar på sätt som vi kanske inte tidigare har tänkt på. Det kan vara vissa impulser som han lägger in i olika pass, sedan är det en lite annan styrketräning. Han vill inte byta ut all träning, utan mer ge förslag på nya sätt att träna. Han har en väldigt bra balansgång över hur han hanterar detta.
När Stina Nilsson kom med i landslaget stod Charlotta Kalla redo att ta emot henne med öppna armar. Men sedan april har laget tappat Kalla och fått tillbaka Johan Olsson på herrsidan. Förutom Kallas val att stå på egna ben inför VM i Lahtis och den nye tränaren Ole Morten Iversen, har ingenting egentligen förändrats. Stinas främsta tränare är fortfarande hon själv, och den positiva lagandan i skidlandslaget är en bonus.
– Vi har en policy som vi kommit överens om – det ska vara högt i tak och alla ska kunna lyfta de önskemål man har och vara öppna mot varandra. Vi har en väldigt bra laganda i laget just nu, vilket vi alla arbetar för att behålla.
Under försäsongen består en vanlig träningsvecka för Stina av mellan 20 och 25 timmars träning – där intervaller, styrketräning, snabbhets- och överkroppsbetonade pass blandas. Hon springer 60 procent av sin träningstid och helst tränar hon själv.
– Jag är en riktig livsnjutare, när jag är ute och springer så uppskattar jag saker i min omgivning. Jag springer inte bara – jag andas in luften, känner hur skön och frisk den är, ser mig omkring och stannar upp för att plocka några blåbär. Jag är väldigt mycket i nuet och njuter av det lilla goda som livet har att erbjuda.
En sommar fann Stina en evighetslång backe i Värmland, som hon döpte till Grisbacken. Anledningen – den tar aldrig slut. Turen upp är två kilometer och åtskilliga höjdmeter av snårskog och uppskjutande stenar, vägen upp dit kan liknas vid vägen upp till skidtoppen. Den är tuff, men fantastisk när man väl är uppe.
Inför säsongen 2016-2017 hoppas Stina på att sommarens svettiga intervallpass och teknikövningar ska göra henne starkare i distansloppen och sprinten. Och det har redan gett resultat. Under världscuptävlingen i Ruka var hon bästa svenska redan i kvalet och den enda svenska i final i klassisk sprint. Efter en imponerande resa tog hon karriärens fjärde individuella världscupseger.
Foto: Johanna Lundberg
Stora drömmar blir större
Stina har fyllt 23 år och har i dag tre hem. Hon har en säng i föräldrahemmet i Malung, en lägenhet i Torsby och under säsongen, även ett hem i Anders Södergrens stugby vid skidstadion i Östersund. Trots att hon skidade hem mer än 700 000 kronor bara i prispengar under förra säsongen och 193 000 kronor i Ruka, säger hon oftast inte till den som inte vet, att hon har skidåkningen som yrke. Hon menar att skidåkningen är hennes passion och största intresse – inte bara ett yrke.
Sedan åtta års ålder, har Stina vetat att längdskidåkning skulle bli hennes framtid. Hon har åkt skidor sedan barnsben och präglats av sina äldre syskon till att bli den målmedvetna vinnarskallen hon är i dag.
– Det har alltid funnits en vilja i mig att tävla. Jag har tävlat med mina äldre syskon i precis allting, och sedan föll det sig naturligt att mina föräldrar tog med familjen ut på olika äventyr, som vandring i fjällen och längdskidåkning. Det var alltid jag som ville tävla mest av alla och bli så bra som jag bara kan – så det har funnits inom mig sedan jag var jätteliten.
Huvudet är Stinas största framgångsfaktor – hon föddes med tävlingsskallen och den viljan har senare i livet gjort att hon hittills plockat hem ett OS-brons, tre VM-silver och fyra världscupssegrar. Med åren har hon också lärt sig hantera vinnarsuget.
– Jag var en extrem vinnarskalle när jag var liten. På senare år har jag lärt mig att hantera detta, med hjälp av mental träning. Jag fokuserar istället på de känslor som jag vill uppnå med min skidåkning, men vinnarskallen finns absolut kvar – jag blir aldrig så förbannad som när jag förlorar i kortspel till exempel. Det är värst för mig, berättar Stina och skrattar till.
– Jag har blivit mer ödmjuk mot mig själv. När jag var yngre så var vinsten det viktigaste för mig, sedan dess har jag vuxit som människa och kan komma tia i ett lopp och ändå vara sten-nöjd, för att jag vet att jag gjort allt jag kan för just den dagen. Det är ett tankesätt som jag absolut inte hade när jag var 11 år gammal – då hade det varit en katastrof.
Fostrad i en gammal skidåkarby
Det lilla samhället Malung har alstrat många duktiga längdskidåkare genom tiderna. Stina Nilsson är inget undantag. Under uppväxten var det inte svårt att hitta träningar för intresserade skidåkare. Stina berättar med värme om årens många veckor i vita skidspår med tjejgänget från Malung, som tränade tillsammans i ur och skur.
– Jag tyckte att det var så himla kul på skidträningarna när jag var liten. Vi samlades klockan 18 varje tisdag och torsdag och tränade. På somrarna var vi ett stort tjejgäng och mina syskon – det var så roligt. Jag hade också en väldigt bra skidtränare som själv hade en dotter som höll på. Anneli Fagerlund betydde jättemycket för mig och det var hon som fick mig att fortsätta ännu längre.
När jag frågar henne om vilka vinster som betytt mest blir hon tyst, och utbrister sedan:
– Hela VM i Falun var en väldigt stor succé för mig, det var höjdpunkten för 2015. Sedan var det väldigt häftigt att få vinna i Davos. Jag är stolt över hur jag hanterade hela processen i VM i Falun. Då blev ett stort medialt intresse kring mig och press utifrån, och jag är stolt över att det inte gick mig in på skinnet, utan att jag kunde sitta ned lugnt i båset och göra mitt jobb. Jag tänkte mer på det ett år innan när reportrar frågade om hur jag skulle hantera VM, väl där kunde jag stanna kvar i mina tankar och fokusera på rätt saker.
Det mest minnesvärda ögonblicket hittills i hennes karriär, berättar Stina, var när hon stod på Lugnet, vid Faluns skidarena och det var dags för damernas final i sprinten. Det hade precis börjat skymma och plötsligt hör hon hela publiken koka när hennes namn ropas upp i högtalarna. Stämningen gick att ta på och stödet från hemmaarenan var total.
Stina samarbetar med flera stora varumärken, ett av dem är Vitamin Well. / Foto: Vitamin Well
Tio år framåt i tiden
Sedan barndomen har förebilderna varit många. Två av de största inspiratörerna för Stina, har varit den norska längdskidåkaren Petter Northug och Charlotte Kalla. Men vad gör man när förebilderna man en gång haft, istället blir ens jämlikar?
– Nu har jag kommit så nära inpå alla, så då ser jag inte upp till dem på samma sätt riktigt. Men jag ser däremot väldigt många bra kvalitéer hos både Charlotte och Petter, samt hos de andra tjejerna i laget. Jag kan se på dem och känna; det där vill jag kopiera till min skidåkning och ta det bästa ur alla.
Har du något drömmål med skidåkningen just nu?
– Jag har drömmar jag vill nå, men de brukar jag inte berätta om. Just drömmar känner jag, gör sig allra bäst i mitt eget huvud, så de behåller jag för mig själv. Men jag har ambitioner – jag vill få en bättre utgångshastighet i vissa lopp och bli mer offensiv, tåla tuffare starter och bli en allmänt bättre distansåkare. Det är på kartan just nu.
Vad gör du om tio år?
– Om jag tycker att det fortsatt är väldigt kul med längdskidåkning, så är det inte en omöjlighet att jag fortfarande håller på. Det är min förhoppning. Jag hoppas att jag är på ett bra ställe mentalt sätt, att jag är lycklig och gör det som jag där och då känner är helt rätt för mig. Att jag är på rätt bana och inte ångrar att jag valt den banan.
Med vinsterna i allt större mästerskap kommer också kändisskapet. Stina beskrivs ofta som Sveriges nästa skiddrottning i medier och känns ofta igen av folket på gatorna i Malung och de riktiga skidorterna i Sverige.
– Jag känner mig inte så känd. Jag får ofta frågan; hur hanterar du den mediala pressen? Men jag känner att den enda pressen som jag har valt att fokusera på och som är relevant för mig, är den pressen som jag lägger på mig själv. Och det är bara den jag kan påverka och jobba med. Medier är också viktigt för att vi ska kunna försörja oss på det vi verkligen vill göra. Men jag är kanske inte den som skulle söka upp extra medier vid sidan av, för att gå på röda mattor och sådant där. Jag trivs allra bäst på en myr eller ett fjäll där det är lugn och ro. Det är så jag fungerar.
Livsnjutare ut i fingerspetsarna
Efter dagar fyllda av träning tycker Stina bäst om att lösa korsord, laga mat och sträck-kolla på serier. En perfekt kväll helt enkelt.
– Jag skulle beskriva mig själv som en livsnjutare ut i fingerspetsarna. Problemet är när jag blir intresserad av något – så går jag in för det till 100 procent. Det kan vara en serie – jag är inte den som kan se två avsnitt per dag, utan då blir det 14 avsnitt på en dag. Jag har väldigt lätt att släppa allt och bli fokuserad på en sak i taget. Det ser jag som positivt inom skidåkningen, för det gör att jag kan stänga av allt annat när det blir ett skarpt läge. Samma sak gäller träningen, jag har en av och på knapp. Jag är verkligen en allt eller inget person, och jag är väldigt envis.
Gillar du fler sporter än längdskidåkning?
– Jag älskar att springa. När jag var yngre höll jag på med fotboll, men det passade mig inte, då jag var bollrädd och vände bort huvudet. Orientering försökte jag också med, men jag var för rädd att gå vilse i skogen. Så det var väl bara skidåkning som passade mig ganska bra.
När gillar du livet som mest?
– När jag är hemma över jul med hela familjen. Julafton är det bästa jag vet. Jag är en sådan person som börjar julpynta i oktober, då får jag min uppladdning och sedan eskalerar det mer och mer – toppen av mitt liv är på julafton när alla är samlade. Det älskar jag.
En av Stinas andra samarbeten är med Asics. / Foto: Asics
Fullständigt namn: Täpp Karin Stina Nilsson
Ålder: 23 år
Född: Malung
Bor: Östersund, Malung, Torsby
Familj: Mamma Karin, pappa Richard, systrarna Hanna och Malin och hundarna Star och Puck
Klubb: IFK Mora
OS-medalj: Brons i sprintstafett 2014
VM-medaljer: Silver i sprint, sprintstafett och stafett 2015
JVM-medaljer: Guld i sprint 2012 och 2013, guld i stafett 2013, silver i stafett 2012
Världscupsegrar:
• 13 december 2015, Davos, sprint
• 16 januari 2016m Planica, sprint
• 4 mars 2016, Quebec, sprint
• 26 november 2016, Ruka, klassisk stil
10 SNABBA FRÅGOR
1. Vad läser du gärna just nu?
– En korsordstidning.
2. Vilken är din favoritfilm?
– Jag ser mest på serier – jag är ett väldigt stort fan av Game of Thrones.
3. Vad har du för motto?
– Unna sig som unnas kan. Med det menar jag att man ska unna sig något om man verkligen vill ha det.
4. Kan du berätta något som vi inte visste om dig?
– Jag är bra på att åka enhjuling. När jag var yngre bestämde jag mig för att klara av att åka enhjuling fyra kilometer till skolan varje dag, och det gjorde jag. Det var en typisk Stina-grej.
5. Vad är ditt bästa träningstips?
– Att man ska göra det man är sugen på och gå på sin magkänsla, för den har oftast rätt.
6. Har du någon okänd talang?
– Jag har väldigt lätt för att trycka på off-knappen. Jag är bra på att göra ingenting för en dag och det tycker jag är väldigt skönt.
7. Vad skulle du vilja jobba med förutom skidåkningen?
– Tränare, eller något inom kost och hälsa.
8. Vad gör du när du är ledig?
– Umgås med familjen, kompisar, bakar och spelar tv-spel.
9. Vilka är dina favoritdestinationer?
– Kreta med familjen och Ramundberget i Sverige.
10. Vad har du alltid med i resväskan?
– Jag har pass-ångest, och kollar därför tio gånger per flygresa om passet är med. Sedan har jag med mig en bra korsordstidning.
Av: Joline Ekman, foto (första bilden): Vitamin Well