Som barn sålde han biljetter till sina egna spektakel, i dag har han hela svenska folket som vallfärdar till hans populära filmer. Och populäraste av dem alla är de om Allan Karlsson som i år, precis som vi alla andra, blivit ett år äldre. INRIKES tar pulsen på den 101-årige entreprenören.
Robert Gustafsson brukar kallas ”Sveriges roligaste man”. Efter mer än 30 år på svenska revyscen, TV och film är han numera ett namn även internationellt. Det kan han tacka rollen som Allan Karlsson i “Hundraårigen som klev ut genom fönstret och försvann” för. Nu är han åter aktuell i rollen som den spränggalne gamlingen i uppföljarfilmen ”Hundraettåringen som smet från notan och försvann”. Robert ringde upp INRIKES för att prata om roliga dialekter, vad han slösar pengar på och varför han blev omkringburen i Budapest.
Hur kändes det att spela Allan Svensson igen?
– Det kändes bra. Välbekant, liksom. Vi spelade in stora delar av “Hundraettåringen som smet från notan och försvann” i Budapest i Ungern. Filmen utspelar sig delvis under kalla kriget, och i Ungern hittar man alla miljöer man kan önska. De har liksom bevarat varenda ljusknapp, så det är bara att sätta upp ryska bokstäver på skyltarna så ser det exakt ut som att man är i Sovjet på 70-talet. Jag älskar de gamla ryska bilarna och jag gillar badhusen som finns överallt i Budapest.
Gillar du 70-talsstilen?
– Ja, jag älskar det. Vi var bland annat i ett hotell som ligger i centrala Budapest, där alla möbler och saker är som tagna ur 70-talet. Det är mycket trä, och det är snyggt, tycker jag.
Hur jobbigt var det att bli sminkad för för att se ut som en hundraettåring?
– Det är det värsta med dessa filmer, för det tar så himla lång tid. Men för den nya filmen hade vi erfarenheten av vad som tog tid och inte, så det var lite lättare att planera arbetsdagarna. I “Hundraettåringen som smet från notan och försvann” hade jag bara på mig tre olika masker, så sminkningen tog bara fyra timmar varje morgon, jämfört med fem och en halv timme under förra filmen. För mig var det en fantastisk utveckling, de där timmarna är värda hur mycket som helst när man får sova istället.
Är det svettigt under masker och smink?
– Det var en varm sommar i Budapest. Mer än 38 grader vissa dagar. Det var helt förfärligt. För att jag inte skulle smälta bort fick jag gå direkt från sminket till en bil med luftkonditioneringen på max och sitta där och vänta tills det var min tur att filma. Då bars jag in framför kameran, filmade en scen och sedan slängde de in mig i bilen igen.
Varför bar de dig omkring på dig? Kunde du inte gå själv?
– De var på mig för att jag inte skulle anstränga mig och bli svettig. Det var inte klokt. Haha.
Foto: Göran Hallberg/Nice FLX Pictures AB
När du inte blir omkringburen i Budapest, hur ser en vanlig arbetsdag ut hemma i Stockholm?
– Den ena dagen är ju inte den andra lik. Det beror på vad jag håller på med. Ofta är det några intervjuer eller någonting på förmiddagen och kanske någon inspelning av något TV-program på eftermiddagen och sedan kanske det är revy på kvällen. Då är man klar strax före midnatt, så det kan bli långa arbetsdagar.
Har du någon förklädnad för att inte bli igenkänd?
– Nej. Det behövs inte i Stockholm, men utanför Stockholm är det en annan sak. Det kan räcka med att man kommer till Täby eller Södertälje, där tittar folk mer och det är svårare att få vara i fred. Jag tror att det beror på att det är vanligt att man ser kändisar i Stockholm. Om du rör dig mycket i stan under en veckas tid så har du sett fyra, fem kändisar. Så pass vanligt är det faktiskt så det är ingen stor grej. Men på andra ställen är det värre.
Vill folk att du ska vara lika rolig privat som du är på TV och film?
– Det händer ibland, om jag är ute någonstans och efter att folk fått i sig alkohol, då kan jag få förfrågningar om jag vill spela lite pajas. Men till vardags så att det nog Jantelagen som gäller i Sverige. ‘Jag ska minsann inte gå fram och prata med honom’, typ. Men det gör mig inget. Jag gillar Jantelagen, jag använder den som skydd för att få vara ifred.
Är du en betraktare?
– Ja, det är en stor del av mitt jobb att studera omgivningen. Jag tittar på allt och alla, jämt, för att samla intryck och inspiration. Det är det min komedi bygger på.
Finns det särskilda situationer som är roligare än andra?
– Det som blir roligast är situationer som inte är tänkta att vara roliga, situationer som har snäva ramar där saker förväntas vara på ett speciellt sätt. När folk är nervösa och obekväma kan det hända oväntade saker som blir väldigt roliga. Ta en begravning till exempel, då är alla ledsna, det är sorgligt, alla är nervösa och ovana vid situationen. Så gör någon något oväntat och det blir oerhört komiskt på ett tragiskt och lite ‘förbjudet’ sätt.
Du reser mycket i Sverige och är väldigt duktig på att härma dialekter. Vilken är den mest komiska dialekten?
– Östgötskan är väldig rolig, tycker jag. Jag blev utskälld av en östgöte för ett tag sedan. Jag hade parkerat bilen lite slarvigt för att köpa en korv när jag passerade genom Norrköping. När jag kom tillbaks till bilen med min korv stod det en arg gubbe och blängde på bilen. Han pekade på mig och skrek på Norrköpingsdialekt ‘stick från staen för faen’. Gubben var alldeles illröd av ilska. Jag började skratta, men det gjorde honom bara ännu argare. Det går liksom inte att bli rädd för den dialekten. Det är som att bli utskälld av en norrman, det låter inte argt. Haha!
Hjälper dialekter att sätta färg på karaktärer?
– Absolut, man kan beskriva en person väldigt bra genom att ge den en dialekt men man få samtidigt passa sig så att det inte blir ‘för mycket’. Som om man har en film som utspelar sig i Värmland till exempel så pratar ibland alla så ‘mycket’ värmländska att man exploderar. Det gäller att hitta en balans i det där. Men jag stör mig om det är fel dialekter på fel plats. Till exempel, om ett drama utspelar sig på Gotland och alla karaktärerna i filmen pratar bred göteborgska. Det är oerhört irriterande. Då är det bättre med sådan där påhittad småländska som karaktärerna pratade i Vilhem Mobergs ”Utvandrarna”, för då fattar man är man är i Småland utan att det blir allt för utpräglat.
Vad får dig att gapskratta?
– Jag gillar brittisk komedi. “Monty Python” är en klassiker, så klart. TV-serier som “Helt hysteriskt”, “Smack the Pony” och “Little Britain” var väldigt roliga. Rowan Atkinson är rolig. Han är ju oerhört populär i Sverige. Jag tror att “Mr Bean” är så populär i Sverige för att det blir väldigt roligt när en person gör det oväntade i situationer där ingenting får märkas, man får inte tappa ansiktet. Och när man gör det blir det komiskt.
Foto: Chaiwat Chookhawe/Nice FLX Pictures AB
Vad gör du en ledig dag?
– Mitt stora intresse är motorcyklar, så jag grejar mycket med dem när jag är ledig. Jag samlar på gamla motorcyklar. Min favorit är en gammal BSA som är fantastisk.
Du är krögare i Kalmar också. Berätta om det.
– Att driva restaurang är en gammal barndomsdröm. När möjligheten dök upp att starta Park Hermina i Kalmar tillsammans med en kille som heter Anders Hansson tog jag chansen. Det som känner till staden minns ett ställe som hette Byttan, därför att det hade formen som en bytta. Byttan var en legendarisk samlingspunkt förr i tiden. Om Lennart Hyland kom till Kalmar och framträdde på 60-talet var det alltid på Byttan. För stora 75-årskalas eller studentmiddagar så var det också Byttan som gällde. Byttan brann ned och restaurangen som byggdes efteråt vansköttes under en tioårsperiod och den tappade sin själ. Så för ett år sedan tog vi över och strävar efter samma känsla som på Byttan. Vi har skapat en nöjeskrog, kan man säga. Det är alltid en massa jippon. Det är föreläsningar och diktläsningar, underhållning, standup, musik.
Det låter som ett brett utbud.
– Ja, det är tanken. Det är inte alla som vill gå ut på pub och bli serverad en bärs av någon från ett “Big Brother”-avsnitt, utan vi vill skapa en bredare underhållning som drar en bredare publik. Vi har till exempel nyårsrevyer och allt möjligt. Det är uppskattat.
Bor det en entreprenör i dig?
– Ja, det gör det verkligen. Redan som barn tog jag betalt av mina föräldrar för att gå i mina spöktåg som jag gjort i ordning i källaren. Så det där med att göra affärer har alltid intresserat mig. Jag tycker om att vara med i hela processen kring till exempel en revyshow. Jag är delaktig i alla steg, från manus till marknadsföring och annonsering. När man arbetar aktivt med alla olika delar i processen så känner man till alla olika bitar. Man vet vad som är viktigt och oviktigt och vad som betalar sig och inte. Man måste ha koll på affärerna för att kunna ‘nå ut’ idag, det är ett oerhört stort brus att trängas med för att kunna sticka ut men jag har blivit ganska bra på det.
Vad slösar du pengar på?
– Jag är ganska dålig på att slösa. Det har nog med min uppväxt att göra, för vi hade det inte fett när jag växte upp. Jag är väldigt ekonomiskt lagd. Jag finner liksom inget nöje i att slösa. I min värld att slösa att köpa en onödigt dyr ost, det kan räcka för mig att få en skön känsla av att jag skämt bort mig själv. Livsmedel som är lite dyra kan jag liksom försvara för mig själv, för det är något man äter och god mat är viktigt.
Vad lagar du till middag när vi vill imponera på familj och vänner?
– Då blir det kött med en god sås till. Jag älskar husmanskost typ fläsk med löksås med en kall öl från frysen. Det är lyx för mig.
Foto: Ola Kjelbye//Nice FLX Pictures AB
ROBERT GUSTAFSSON
Ålder: 52.
Familj: Hustrun Lotta, sönerna Valentin (24) och John (22).
Bor: Stockholm
Gör: Skådespelare, producent, entreprenör.
Bakgrund i korthet: Började med revy som tonåring hemma i Skövde. Spelade i barnprogrammet “Björnes magasin” i slutet på 80-talet. Otaliga framgångsrika revyshower följde, bland annat med populära “Killinggänget” följde, deltagande i satirprogrammet “Parlamentet”, prisbelönade filmen “Fyra nyanser av brunt”, flertalet populära humorprogram på TV, “Allsång på Skansen” med mera. 2013 fick han internationellt genombrott med huvudrollen i filmen “Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann”. Filmen Oscar-nominerades för Bästa smink.
Aktuell: “Hundraettåringen som smet från notan och försvann” går upp på bio över hela landet på juldagen.
Av: Monika Agorelius, foto (första bilden): Gabor Kotschy & Csaba Aknay