Henrik Stenson – stressar inte upp sig

Av publicerat

Det spelar ingen roll om han har en putt värd 8 000 000 kronor och en position som världsetta eller om han blir psykad av osportsliga amerikaner i Ryder Cup. Det finns ett skäl till att Henrik Stenson kallas Iceman på touren, för varför ska man stressa upp sig i onödan? Nu väntar en av sommarens höjdpunkter – att checka in i OS-byn.

Nu har du passerat 40-strecket, grattis. Hur mår du?

– Jag har aldrig varit i bättre trim, men visst dras jag med en del skavanker. Jag har ändå slagit miljontals bollar under karriären. Jag har problem med diskar, kotor och handleder, vilket är rätt naturligt när man gör så endimensionella rörelser.

Nu är du närmare Seniortouren än 30. Får vi se dig där när du vinkar hejdå till PGA-touren?

– Troligtvis inte, det är inget som lockar mig. Jag tror inte att jag har varken drivet eller intresset när jag väl kommit upp i den åldern.

Jesper Parnevik sa att han aldrig kunde tänka sig en framtid på Seniortouren, men nu är han där. Du kanske går i hans fotspår – ändå?

– Jag tänker inte ge löften som jag inte kan hålla så jag ska aldrig säga aldrig. Tio år kan gå fort. Samtidigt känns det rätt avlägset i nuläget.

Hur ser du allmänt på karriären efter karriären?

– Jag kommer i alla fall inte rulla tummarna. Har man levt ett liv på resande fot så blir det svårt att sitta hemma 52 veckor om året. Redan i dag har jag en Foundation som riktar sig till barn och ungdomar; vi stöttar handikappgolfen i Sverige och försöker göra punktinsatser där det finns läge. Golfbanedesign har jag också startat upp. Jag vill fortsätta göra saker som jag tycker är roligt.

I en intervju med Svensk Golf påpekade du att du rent mentalt är mellan 15 och 16 år. Hur yttrar sig det?

– De som känner mig förstår nog vad jag menar. Humorn är en stor del av mitt liv. Jag gillar barnsliga skämt och practical jokes. Jag skulle inte säga att jag är omogen, däremot är jag ganska ungdomlig i sinnet.

Du bjuder ofta på dig själv i intervjusammanhang och på presskonferenser. Från stoneface på banan till roliga killen vid sidan av repen?

– Just när jag förbereder mig för och slår slag är det fullt fokus på det jag ska göra. Då går det inte att dra skämt samtidigt. Samtidigt: det du får se på tv är 20 sekunder innan slaget och fem sekunder efter. Glasögonen som jag har spelat i för att stänga ute ljus har väl också bidragit till mitt rykte. Det blir lite Robocop över det hela. Folk tycker väl att jag ser extra hård ut, därav smeknamnet Iceman. Men jag försöker skoja med publiken och fansen också.

Försöker du bygga ett varumärke kring personen Henrik Stenson?

– Jag hoppas att jag uppfattas som en schyst snubbe med bra värderingar. Man ska stå för sitt ord, det håller jag väldigt högt. Det är därför jag inte vågar lova att jag aldrig ska spela på seniortouren. Jag vill inte säga saker som jag sedan inte uppfyller.

stenson-os

I år gör golfen comeback på OS-schemat. Längtar du?

– Det blir nog en upplevelse för livet. Det är en stor ära att bara få representera sitt land, och skulle jag dessutom ta medalj vore det oerhört stort. Den som vinner första guldet kommer verkligen bli historisk.

”Som en stor sportnörd är OS en av de största sakerna du kan vara med om”, sa du i en intervju med ESPN.

– Mm, det kommer vara stort att checka in i OS-byn. Möjligtvis håller jag mig kvar i toppen och kan lira i Tokyo 2020, men detta är min enda garanterade chans att vara med i ett OS. Det ska bli kul att kunna träffa andra atleter från Sverige också. Jag har skaffat biljetter till pingisen och handbollen.

2016 är ett rätt häftigt år, inte bara med OS utan också med Ryder Cup på Hazeltine. Är det årets höjdpunkt?

– Om jag ser till de fräckaste minnena och roligaste veckorna i karriären så är Ryder Cup absolut i topp. Jag har representerat Europa tre gånger och det är alltid en sån oerhörd stämning. Spelarna är taggade till tusen och publiken är uppumpad. I år, i USA, är 80 procent av publiken emot oss. De är ganska högljudda och en liten klick kan till och med vara ganska osportsliga. Det gäller att ha säkerhetsbälte då, för det kan bli ganska vilt.

Sedan 1995 har Europa bara förlorat två gånger. Varför är ni så pass överlägsna?

– Jag har fått den frågan 100 gånger och vet inte om någon kan ge ett bra svar. Historiskt har amerikanerna varit bättre i singelspelet men vi har varit starkare som lag. I år kommer de vara peppade till tårna, de är trötta på att förlora och har genomgått ett generationsskifte där en drös yngre spelare inte har med sig alla förluster i bagaget. Men jag tror givetvis att vi behåller bucklan i ytterligare två år.

I vilka lägen kan det fortfarande pirra i magen när du kliver upp på första tee?

– I vanliga tourtävlingar är det inte mycket adrenalin på första tee, men däremot när det börjar dra ihop sig på slutet och det är tajt på leaderboarden. För mig kan nervositet komma om jag inte har koll på spelet snarare än att det är kopplat till specifika situationer i en tävling.

Nu är väl vädret i Orlando inte så pjåkigt, men hur motiverar du dig till att åka till jobbet en kallare, regnig morgon för att tillbringa ett par timmar på ett övningsfält?

– Det var mer under de yngre åren som jag slet i dåligt väder. Inför British Open 2010 var jag helt ensam på rangen i blåst och ösregn. De bara stod och skakade på huvudet åt mig i utrustningsbussarna. Jag har alltid haft drivkraften att bli bättre och det bor absolut en perfektionist inom mig.

Gräsklippare Hazeltines

Ett team gräsklippare behövs för att trimma Hazeltines golfbana inför årets upplaga av Ryder Cup.

Hur trött är du på mediatjatet om att det snart måste vara dags för en svensk att vinna en Major – och att många ”räknar” med dig?

– Det är alltid hedersamt. Jag kan förstå det också eftersom jag är den som hållit mig framme på världsrankingen och i stora tävlingar. Det gäller att vara en av de två, tre, fyra eller fem som på söndag eftermiddag har chans att vinna. Förr eller senare är det dags för en svensk Majorseger. Det är bara en tidsfråga.

Har du någon gång tröttnat på att ha prestationsbaserad inkomst och saknat det trygga inrutade 8-till-5-livet med fast lön?

– I ett jobb som är prestationsbaserat måste jag prestera för att tjäna pengar men som tävlingsmänniska är det något jag gillar. Jag har varit så pass lyckligt lottad att jag har lyckats dra in bra pengar på min idrott så jag har egentligen aldrig hamnat i situationer där jag inte har kunnat betala räkningar. Däremot hade jag tunga perioder 2002, 2003 och 2011. Då grävde jag ner mig lite.

Men du fastnade inte där?

– Många hade inte kommit tillbaka från sådana svackor. Jag var rejält i dyngan men kom tillbaka och blev nästan världsetta. Det gör mig stolt.

Skulle du vara världsetta i dag om du bara var lite vassare med wedgarna och puttern?

– Det är lätt hänt att man springer runt och försöker täta båten, att man tränar på det ena och tappar på det andra, men man måste lära sig att underhålla alla delarna samtidigt. Generellt är det tufft att rå på Jason Day, han vinner ju nästan varannan vecka… Rankingen är enkel, den som spelar in flest poäng är världsetta. Jag spelar inte lika bra som de som är före mig på rankingen. Samtidigt har jag haft en ganska hög lägstanivå. Jag har varit topp tio de senaste tre åren.

Blir du emotionell när du blickar tillbaka?

– Jag har åstadkommit mer än vad jag hade kunnat drömma om när jag stod och puttade på Gullbringas greener som liten kille. Kollar jag på meritlistan så är det bara en grej som saknas – att vinna en Major. Det skulle vara grädden på moset.

Stenson_Filtered_DSC_0817

HENRIK STENSON
Ålder: 40 år.
Bor i: Orlando, USA.
Familj: Fru Emma, Lisa (snart 9 år), Kalle (6 år) och Alice (1,5 år).
På tallriken: Något som min fru Emma eller Magnus Harr har lagat.
I glaset: Vatten mest, något enstaka glas rödvin.
På Spotify: Coldplay eller något med upptempo.
På tv: Game of Thrones.
I bokhyllan: Gärna en deckare eller biografi om någon intressant person.
Oanad talang: Har ätit världens största marshmallow och när jag vaknade var kudden borta.

Text: Henrik Lenngren, foto: Jonas Alvsten