Utbildning och fortbildning är mer populärt än någonsin. Högskolor och universitet har rekordmånga ansökningar, och företagen kan i dag välja mellan såväl offentliga universitet som privata nischaktörer när de ska kompetensutveckla. Men vem säkerställer utbildningarnas kvalitetsnivå?
Sveriges utbildningssystem går för fulla pannor. Såväl stora lärosäten som små utbildningsföretag frodas tack vare vår orubbliga längtan efter att lära oss mer.
Det kan tyckas rörigt för en utomstående, men i korta drag ser de svenska utbildningsmyndigheternas struktur ut så här: 2013 slogs Internationella programkontoret, Verket för högskoleservice (VHS) och delar av Högskoleverket samman i en ny myndighet kallad Universitets- och högskolerådet (UHR).
Men en del av Högskoleverkets tidigare uppgifter var att kvalitetsgranska utbildningar. För att tydliggöra uppdelningen mellan utövande och granskande myndighet bildades samtidigt Universitetskanslersämbetet (UKÄ) för detta ändamål. UKÄ har tre huvuduppgifter: först och främst handlar det om att granska all högre utbildning på svenska lärosäten, se till att de håller hög kvalitet och att studenterna uppnår de mål som finns beskrivna.
UKÄ har också en stor statistik- och analysavdelning som samlar in och analyserar uppgifter om hela högskolesektorn − hur många som söker, hur lärosätenas ekonomi ser ut och hur många som tar examen, för att nämna några exempel. Det tredje benet är juridisk tillsyn över lärosätena. UKÄ ser till att de följer lagstiftningen.
Harriet Wallberg är professor i fysiologi och var tidigare rektor för Karolinska Institutet. Sedan juni 2014 är hon Sveriges universitetskansler på UKÄ. Hon framhåller en fjärde uppgift för sin myndighet.
− Vi tillhandahåller även ledarskapsutveckling. Vi skapar olika aktiviteter för rektorerna så att de får en stabil grund för att leda verksamheten.
Ledarskapsutveckling även på lärosätena alltså. Och det kan behövas, för vidareutbildning är i dag hetare än någonsin. Inför hösten 2014 sökte 425 000 personer kurser och program vid svenska universitet och högskolor. Det är den högsta siffran någonsin. Harriet Wallberg menar att det har flera förklaringar.
− De två faktorer som historiskt har styrt är dels hur många 19-åringar man har i årskullarna, dels hur arbetsmarknaden ser ut. Men jag tror också att en tredje faktor har tillkommit – många har helt enkelt fått upp ögonen för att det faktiskt lönar sig att utbilda sig. Allt oftare ser vi att det finns krav på högskoleutbildning för att vara attraktiv på arbetsmarknaden.
Faktum är att hennes påstående backas upp av statistiken – 80 procent har jobb 18 månader efter sin examen, och majoriteten uppger att det är jobb inom områden som är besläktade med utbildningen. Siffran varierar dock bland olika yrkesgrupper, läkare och ingenjörer har lättare att snabbt få relevanta jobb, medan sjukgymnaster och tandtekniker tydligen har det snäppet svårare.
− Matchningen på arbetsmarknaden handlar om hur man samverkar med arbetslivet för att vi ska ha rätt utbildningar. Det är inte vi på UKÄ som kommer med pekpinnar, men vi vill försäkra oss om att lärosätena gör rätt analyser så att de är attraktiva. Därför är det väldigt viktigt att titta på etableringen på arbetsmarknaden. Historiskt har det varierat. 2004 var det bottennapp, då hade bara 70 procent jobb inom 18 månader.
Hur styrs utbud gentemot efterfrågan inom utbildningssystemet?
− Det finns vissa utbildningar där regeringen pekar med hela handen, till exempel när det gäller läkare, tandläkare och sjuksköterskor. För andra typer av utbildningar får lärosätena ett tak för hur många studenter man får betalt för. Sen bestämmer de själva hur många de tar in. Därför är det väldigt viktigt att ha en nära relation med näringslivet och fånga upp kommande trender för att kunna göra rätt analys. Det händer att man överproducerar på vissa skolor, men det håller inte ekonomiskt i längden eftersom man inte får ta betalt av studenterna. Det är bara utomeuropeiska studenter man kan ta betalt av. Når man däremot inte upp till takbeloppet dras platser och pengar tillbaka.
Vilken roll spelar universitet och högskolor när det gäller kompetensutveckling för redan yrkesverksamma?
− Vi ser ett stort behov av ett livslångt lärande, vilket hänger ihop med att marknaden förändras så snabbt som den gör nu. En utbildning i dag kanske inte är aktuell om tio år. Det är viktigt att högskolan hänger med i utvecklingen, och det behovet tror jag kommer att öka. Högskolesystemet innebär en fantastisk möjlighet för företag och offentlig sektor att tillskansa sig kostnadsfri utbildning, oavsett om man vill vidareutbilda sig, ombilda sig, eller bara lägga till ny kunskap.
I en debattartikel i Dagens Nyheter (15 juni 2014) konstaterar Lars Hultman och Stefan Fölster att hälften av alla dagens jobb kommer att försvinna inom 20 år på grund av automatisering och teknikutveckling. Det livslånga lärandet kommer med andra ord att bli allt viktigare.
− Generell kunskap har förstås fortfarande sitt värde, säger Harriet Wallberg, men det kanske behövs 6-18 månaders påbyggnad för att anpassa sig till ny metodik eller teknik. Jag tror att vi kommer se ett betydligt flexiblare utbildningssystem i framtiden där man kan bygga ihop kurser eller terminer så att det passar bättre efter de egna behoven. Det kommer också innebära goda möjligheter för företagen.
Den akademiska världen har på senare år närmat sig näringslivet allt mer, och korsbefruktningen anses inte längre lika ”opassande”. Men hur kan den samverkan stärkas ytterligare?
− Det är en förändring på gång. Jag har haft i uppgift att utreda ett nytt kvalitetssäkringssystem, och har i samband med det träffat många olika företrädare som börjar se att man måste gå mer hand i hand och samverka för att det ska fungera. Det är inte bara arbetslivet som förändras, utan även studenterna. De är mer rörliga nu, och det finns många sätt att skaffa sig utbildningar. Det gäller för lärosätena att vara på tårna, annars vaknar man upp om tio år och undrar vart alla tog vägen.
Harriet Wallberg pratar om en global och rörlig värld, där lärosätena behöver bli mer öppna. En tuffare verklighet borgar också för mer effektiva utbildningar.
− Tidigare hade studenterna tid att ”ligga vid Lund” i många år och läsa lite olika saker. Så är det inte riktigt längre. De har inte råd att plugga hur länge som helst, i dag är det större press på att ta sig igenom utbildningen. Lärosätena har också ett effektivitetsuppdrag från regeringen. Men med detta sagt får vi inte bli för effektiva. De humanistiska ämnena är till exempel fortsatt viktiga som en bas i samhället. En bra balans är det viktigaste.
Hur granskar UKÄ kvaliteten på högskoleutbildningarna?
− Mellan 2011-2014 har vi haft en stor granskningsomgång som precis avslutats. På uppdrag av alliansregeringen granskade vi enskilda utbildningar och resultaten av dessa. Vi sätter upp experter i en bedömningsgrupp som granskar exempelvis civilingenjörsutbildningar tillsammans med utredare från UKÄ. Lärosätet skriver en självvärdering, gruppen granskar denna och tittar på examensarbeten i urval från varje utbildning, avidentifierade utan namn och lärosäte. Därefter genomförs intervjuer med studenter och lärare. Efter sammanvägning av allt detta ges varje utbildning ett betyg: Mycket hög kvalitet, Hög kvalitet eller Bristande kvalitet. Få man lägsta betyg har man ett år på sig att förbättra situationen. 15 procent uppvisade bristande kvalitet, och om inte förändringar skett efter ett år dras examensrätten in. Det har ännu inte skett, däremot har flera utbildningar lagts ner självmant i samband med detta.
Hur kommer ditt nya förslag till utvärdering att se ut?
− Jag föreslår större samverkan mellan UKÄ och lärosätena. De måste ha ett eget kvalitetssystem för utbildningarna, och UKÄ ska kunna granska lärosätet som helhet istället. Finns det anledning att titta närmare på enskilda utbildningar kan man göra det. Regeringen har också framfört att utbildningens användbarhet och förberedelse för arbetslivet ska vara en viktig aspekt i granskningarna.
Måhända är det en haltande liknelse, men om man kan tala om en motsvarighet till Universitetskanslersämbetet på den privata utbildningsmarknaden är det SAUF, Sveriges Auktoriserade Utbildningsföretag, där Eva M Torsson är vd. Hon ser inte några motsättningar mellan offentliga läroverk och den privata utbildningsbranschen, utan tror likt Harriet Wallberg att de båda systemen kommer att lära av och komplettera varandra.
− Man kompletterar varandra väldigt väl tycker jag. Våra medlemsföretag inom den privata sfären har förstås mer praktik och är mer ”hands on”. Det finns naturligtvis teoretiska bitar, men det är det praktiska som präglar. Du ska direkt kunna tillämpa kunskaperna i din verksamhet och omsätta dem i praktiken. Jag tror också att våra företag har en närmare koppling till arbetslivet. De är snabbfotade och kan ställa om efter marknadens behov. Det är svårare för universitetsutbildningarna.
Medan UKÄ fortfarande detaljgranskar enskilda utbildningar och deras resultat, tar SAUF tvärtom ett helhetsgrepp kring själva utbildningsföretaget – oavsett vilket ämne eller vilken pedagogik som används.
− Vi går aldrig in i själva ämnesområdet, säger Eva M Torsson. Vi tittar mer på hur man kommunicerar med sina kunder, att det man gör är transparent och ger värde för pengarna. Däremot ska ämnen och pedagogik vara tydligt kommunicerade, liksom att alla kvalitetssäkringsrutiner efterföljs
Innebär det att undermåliga utbildare också kan vara medlemmar så länge de har allt annat på plats?
− Nej, vi ställer också krav på kvalitetssäkring av lärarna. Våra medlemsföretag har rutiner som definierar utbildningens krav på ämneskompetens, erfarenheter och pedagogisk skicklighet.
Går vi mot större behov av kompetensutveckling i framtiden?
− Ja, det är jag övertygad om. Verkligheten rör sig snabbt, och medarbetarnas kompetens är företagens viktigaste tillgång. Universitetsutbildning är väldigt viktigt, men sen måste man kunna vidareutbilda sig inom specifika områden. Företagen efterfrågar kompetensutveckling, det är viktigt att ha kompetent personal för att hänga med. Kompetens är en färskvara.
Har kompetensutveckling därmed hamnat högre upp på agendan hos företagen?
− Ja, fler och fler företag ser att kompetensutveckling är strategiskt viktigt, framförallt under de senaste åren. Man efterfrågar allt mer konkreta utbildningar, de ska kunna kopplas till affärsbehoven och vara värdeskapande. Kopplingen mellan personalens kompetens och resultat blir allt tydligare. Dessutom måste man veta vad det ger och ha en tydlighet kring syfte, målsättning, budget och varför man vill satsa. Vad ska utbildningen leda till? Vet man inte det är det omöjligt att följa upp och analysera utfallet av investeringen.
Text: Christian von Essen
Foto: Melker Dahlstrand
Foto: Thor Balkhed