Sverige går fort fram i framväxten av en hållbar samhällsbyggnad. Nu är experterna överens om att framtidens melodi är att utveckla ekosystemtjänster som hjälper naturen och bidrar i stället för att belasta. Samtidigt börjar människan och medarbetaren bli en allt viktigare del i ekvationen. Inrikes har pratat med tre experter inom hållbar samhällsutveckling.
Tobias Olsson är förbundsdirektör på Sveriges Arkitekter sedan den 1 juli 2014. Han är specialiserad på samhällsbyggnad, offentlig sektor, miljöpolicy och hållbar utveckling. Utbildad kulturgeograf, har varit verksam som strateg på Länsstyrelsen och har länge varit politiskt engagerad inom stadsbyggnad i Miljöpartiet.
Hur fortlöper arbetet med miljöpolicy och miljömål inom samhällsbyggnad?
– Allt snabbare! De senaste tio åren har det gått väldigt fort. Men det behövs ett skifte i vårt tankesätt kring hur vi bygger staden. I dag försöker vi minimera risker och klimatpåverkan när vi bygger, men vi behöver i stället tänka att stadsbyggandet kan vara det som hjälper till att göra rätt.
Hur kan stadsbyggandet bidra?
– Genom till exempel att man utvecklar så kallade ekosystemtjänster – alltså de funktioner hos ekosystem som gynnar människor. Genom att använda rätt typ av fasadmaterial kan vi till exempel absorbera buller och farliga partiklar i stadsmiljön. Vi kan anlägga naturliga dagvattendammar, eller se till att vissa fåglar kan häcka på taket. På hustaken kan vi dessutom utvinna energi, bidra till rekreation och inhysa biodlingar. Vi måste bli ett med naturen i den byggda miljön, men för detta krävs mer forskning och ett tydligt mindshift – från beställare, politiker och arkitekter. Kompetensen börjar finnas där ute nu, och flera arkitektkontor koncentrerar sig på ekosystemtjänster sedan en tid tillbaka. Det handlar om att bidra i stället för att belasta. Att ge tillbaka till platsen vi bygger på.
Samtidigt råder bostadsbrist. Hinner vi verkligen tänka hållbart i alla lägen när det samtidigt finns en tydlig press på att bygga snabbt och billigt?
– Det finns en upplevd målkonflikt: ska vi bygga mycket på kort tid eller ska vi bygga hållbart? Men det måste faktiskt inte vara snabbt eller bra. Arkitektur är smart och skapar mervärde, så det beror helt på vad du beställer. Vill du bidra till en mer attraktiv plats behöver det inte ta längre tid eller kosta mer. Faktum är att den största tidstjuven inte är planprocessen på 1,5 år, utan tiden före och efter detaljplanen. Det är svårt att få mark och ofta svårt att sälja bostäderna i förtid. Man ska inte bagatellisera våra samhällsutmaningar för att vi måste bygga snabbt och billigt.
Hur ser arkitektens roll ut i byggandet av ett ekologiskt, socialt och ekonomiskt hållbart samhälle?
– Det är definitivt ett delat ansvar. Arkitekterna bygger inte, utan utför uppdrag från en beställare i form av byggherre eller kommun, och politiken måste vägleda genom ambitionsnivå. Med detta sagt märker vi en enorm skillnad i attityd hos våra medlemmar. Vi genomförde en valundersökning inom Sveriges Arkitekter, och hela 59 procent av de tillfrågade medlemmarna menar att miljö är den viktigaste politiska frågan.
Vad krävs för att nå hela vägen?
– Det krävs mer dialog och samverkan mellan beställare och arkitekter. Arkitekterna måste också göra sig förstådda, så den relationen är superviktig. Vi har startat ett samarbete med Byggherreorganisationen för att föra dialogen framåt. Politiken sätter ribban i kommunerna, men det är på regeringsnivå det behövs ännu högre ambitioner.
Vilken roll spelar miljöcertifieringarna?
– Det är jättebra för branschen att kunna ha samma målsättningar och hitta effektivitet i det. Samtidigt ser vi att hälften av klimatpåverkan sker i produktionsledet. Då måste man titta närmare på det. Generellt tror jag att vi måste tänka mer att vi ska bidra. Träbyggnad är ett enkelt exempel. Att bygga i trä ger ren luft, virket produceras lokalt, materialet väger mindre, vilket ger smidigare transporter, bättre arbetsmiljö, och så vidare. Man bidrar under hela produktionstiden.
Från akademiskt håll arbetar professor Lars Marcus också med utvecklingen av ekosystemtjänster. Han är arkitekt och professor i stadsbyggnad vid KTH i Stockholm, men flyttar under vintern till Chalmers i Göteborg för att inleda en ny forskningssatsning inom stadsbyggnad. En stor del av hans forskning handlar om urbanmorfologi, hur vi människor använder, formar och påverkas av staden.
– Städer och byggnader har betydelse för hur vi beter oss. Hur vi rör oss, vilka vi möter, vilka verksamheter som ligger på vägen till något annat. Nästa steg är att det även får betydelse för segregation, service, handel, transporter och miljö. Begreppet ”läge” kan vara olika för olika verksamheter. Genom att studera detta kan man bidra till kunskap i stadsbyggandet. Man kan nästan kalla det för ”läran om läge”.
Varför är det så viktigt att analysera detta?
– För att framtidens städer måste ta ledningen i miljöarbetet. Här når vi flest människor och här kan vi göra störst skillnad. Den stora outnyttjade resursen är städernas ekosystem som med ett framåtblickande stadsbyggande kan utvecklas och bidra till ekosystemtjänster. I Stockholm renas till exempel 40 procent av CO2-utsläppen omedelbart av stadens grönska. Det är en otrolig gratistjänst som man ska ta vara på. Grönska är inte bara vackert, det skapar även vattenrening och binder fukt – och därmed damm – så att luftkvaliteten ökar. Det finns många andra sådana exempel.
Många pratar om att värna om den biologiska mångfalden. Hur kan vi göra det i urbana miljöer?
– Man tror att det inte finns så mycket natur i städerna, men ofta är det större artrikedom i staden än på landsbygden. Chicago har till exempel större biologisk mångfald i staden än i jordbrukslandskapet utanför. Det är städerna som är genbanken. Bra honung – sägs det – ska helst vara gjord i städerna, eftersom blommorna på landet kan vara fulla av gifter. Städerna kan ta ledningen och bli extra betydelsefulla. Vi pratar mycket om energi och transport, men klimatet är bara ett problem av många. Biologisk mångfald är minst lika viktigt. Tre fjärdedelar av allt vi äter och dricker kommer från pollinerade växter, men många arter slås ut i dag, vilket är en stor risk. Man kan därför tänka mer på hur vi kan upprätthålla pollineringen, det vill säga hur vi utformar bostadsgårdar, parker och tak. Stadsbyggandet har ansvar att upprätthålla artrikedomen. Dessutom öppnar det för ett mer intressant sätt att tänka.
Urbanmorfologi handlar också om hur människor beter sig i staden. Har läget någon inverkan på kunskapssamhället?
– Ja, i kunskapssamhället är universitet och högskolor vår tids stora drivkrafter i stadsutvecklingen. Här kan man genom klokt stadsbyggande fånga upp synergierna eller missa dem. Det handlar om närhet mellan skola och företag, skola och skola, skola och samhället i övrigt. Detta behöver konkret stöd i stadsbyggandet. Det är helt enkelt dumt att lägga universitet och högskolor utanför städerna. Stockholm vill till exempel vara en kunskapsstad, men då är det extra viktigt att utbildningsinstitutionerna är integrerade med resten av staden, vilket jag menar att de inte är i dag i tillräcklig utsträckning. Stockholms universitet är en egen liten bubbla, vilket är helt onödigt. Man skapar barriärer i staden.
Är det samma mekanismer som skapar sociala barriärer?
– Ja, och en annan stor fråga är segregation, där det är helt avgörande hur vi bygger våra städer. Här har vi till stor del byggt in ett utanförskap från början genom att rent fysiskt bygga segregerade stadsdelar. Man skapar elitenklaver likväl som utanförskap. I det stora bostadsbyggande vi nu står inför i våra storstäder finns en möjlighet att förändra detta.
Så vad är ”ett bra läge”?
– Om vi pratar i mer generella termer börjar vi nu förstå bättre hur man bygger vad mäklarna kallar för ”läge”. Inte bara i termer av bostadspriser utan även mer kvalitativt. Vad är bra lägen för olika former av handel, vad är bra läge för offentliga mötesplatser, vad är bra läge för mer avskilda platser och parker – och hur undviker vi känslan av otrygghet? Stadens utformning är en viktig del i allt annat, och något vi investerar stora summor i. På Chalmers ska vi nu bygga upp ny forskning kring ämnet, vilket ska bli mycket spännande.
Nina Munter är sedan 2012 hållbarhetschef på det statliga infrastrukturbolaget Svevia, som sysselsätter närmare 2 000 personer över hela Sverige. På en konkurrensutsatt marknad slåss Svevia med stora byggbolag som NCC, Skanska och Peab om att få utföra infrastrukturprojekt på beställning av Trafikverket. Samtidigt som Svevia ständigt eftersträvar att minska sina ekologiska avtryck, är Nina Munter extra intresserad av det tredje benet i hållbarhetsbegreppet, nämligen den sociala biten. Människan.
– Miljösidan har hittills varit väldigt tung när man pratar om hållbarhet, säger hon. Men moderna medarbetare ställer även höga krav på att företaget tar sitt ansvar i samhället. Det innebär att man måste jobba aktivt med mångfald, jämställdhet, affärsetik, arbetsmiljö, antikorruption och mänskliga rättigheter. Vi har krav på oss från staten av vara ett föredöme inom hållbart företagande. Vi befinner oss samtidigt i en bransch med hård belastning och många säkerhetsrisker. Vi måste därför anstränga oss extra mycket för att kunna erbjuda trygga arbetsplatser.
Är könsfördelningen ett bekymmer?
– Vi har en hög andel män, och där har vi mycket att jobba på. Kön eller ursprung spelar ju ingen roll om man ska bygga ett samhälle, men det är lätt att rekrytera inom sitt personliga nätverk, och då skapas inte mer mångfald i branschen. Undersökningar visar att många tycker att det fortfarande finns en machokultur eller grabbig ton, och det måste vi alla ta ansvar för att förändra. En utmaning är att vi måste rekrytera, befordra och lyfta fram nya förebilder. Det kommer att underlätta rekryteringen i framtiden.
Har ni svårt att hitta kvinnor med rätt utbildning?
– Både ja och nej. Fyra av tio som läser till civilingenjör inom samhällsbyggnad, väg och vatten är tjejer. Men bara en av tio väljer att arbeta i bygg- och entreprenörsbranschen. Vi måste locka fler tjejer till byggsidan och visa att det är kul. Därför syns vi mycket ute på arbetsmarknadsdagar, och vi har startat ett traineeprogram på 18 månader med 20 trainees varje år. Vi är inne på tredje kullen nu, och målet är att de ska bli framtida chefer och specialister. Vi rekryterar även från programmet Industriell ekonomi, och då kommer studenterna från Linköping, Luleå, Lund, Chalmers och KTH.
Vad är viktigt för unga talanger?
– Jämställdhet och mångfald är hygienfaktorer, och de tar för givet att företaget har en modern syn på det. Hållbarhet är också viktigt, ansvarsfullt företagande är något som alla tycker är självklart i dag. Däremot bedriver vi inom Svevia inga CSR-projekt, utan vi riktar in oss på vår egen verksamhet först. Vi menar att det är viktigt att ha ett bra hållbarhetsarbete internt innan man blickar utåt.
Vilka jobbar du närmast som hållbarhetsansvarig?
– Det är det som är så spännande, att jag får jobba nära HR, jurister, miljöchefen, arbetsmiljöavdelningen. Det är bra om man har ett brett hållbarhetsperspektiv. Då kan alla delar få lika mycket vikt.
Varför är mångfald viktigt för en arbetsgivare?
– Det är ingen nyhet att det i vår bransch råder brist på kompetenta medarbetare. Detta innebär en stor utmaning och en ständigt pågående dragkamp om de bästa talangerna. Det är inte heller någon nyhet att branschen har en kraftig obalans beträffande såväl kön som personer med annat etniskt ursprung än svenskt. För att såväl branschen som de enskilda bolagen ska säkerställa sin överlevnad på längre sikt bör vi gemensamt se till att rekryteringsbasen breddas. Mångfald, hållbarhet och lönsamhet går nämligen hand i hand. Därför är jag säker på att den som bäst lyckas med att attrahera den icke-traditionella medarbetaren är den som i framtiden kommer att stå som vinnare.
Av: Christian von Essen
llustrationer: Urbio, http://www.urbio.se/