31 år fyllda men redan toppskolad för att en dag ta över Elite Hotels efter pappa Bicky Chakraborty. Det är inte ett litet ansvar som ligger på Carolines axlar men trots detta är det en otroligt avslappnad, trevlig och förväntansfull Caroline vi träffar.
– Det är ett stort ansvar att förvalta det som pappa byggt upp. Jag måste bevisa att jag är värd jobbet. Varje dag.
Caroline, klädd i svart kostym och låga klackar, stegar vant fram till receptionsdisken och ber om en nyckel till rum 318.
– Vi ska fota där och de andra är redan på plats, förklarar hon och receptionisten tittar lite frågande först på henne, sedan på mig. Att ge ut nycklar är inget som sker utan anledning.
– Vi är här från en tidning och de andra är redan där uppe så vi behöver bara en extranyckel för att komma upp i hissen, lägger jag till samtidigt som jag via telepati försöker meddela att ”det här är din chef, hon som kommer att ta över hela hotellgruppen snart, ge henne nyckeln”.
Nyckeln blir vår och på väg upp i hissen är jag bara tvungen att ställa frågan om hur det känns att komma in på sina ”egna” hotell utan att bli igenkänd.
– Ha, ha! Jag är så van, på senare tid har jag rest runt i hela landet och bott på alla våra hotell och det är knappt någon som vet vem jag är. Pappa däremot vet de flesta vem det är och förstår ofta att jag är hans dotter när han är med men inte om jag som nu kommer själv.
Pappa är hotellmagnaten Bicky Chakraborty, mannen som byggt upp hotellkedjan från 0 till 24 hotell i Sverige. Han kom till Sverige från Indien på 1960-talet, började läsa vid Stockholms Universitet och såg snabbt en marknad för att hyra ut tomma studentlägenheter under sommaren. Affärsidén gick bra och för pengarna köpte han ett gammalt slitet stadshotell, rustade upp och öppnade i ny regi. Ett blev två blev många och i dag omsätter bolaget över 1,9 miljarder kronor per år och har över 4 000 anställda. Bicky är känd för sitt sinne för bra affärer och också för sin känsla för detaljer. Är Caroline likadan?
– Faktiskt inte! Pappa och jag är olika på många sätt, jag tror inte jag hade sett ett gammalt stadshotell och tänkt att det där köper jag. Han är mer kreativ än vad jag är och han har byggt upp det här från ingenting.
Jag berättar för Caroline att jag bodde på Elite i Örebro häromsistens och hamnade vid bordet bredvid Bicky i restaurangen. Är det så att ni ofta bor och äter på era egna hotell?
– Absolut! Jag har bott på hotell sedan jag var någon månad gammal så det är minst sagt vardag för alla i vår familj. Roligt att du bodde på Elite i Örebro, det är faktiskt ett av mina personliga favoriter.
Krogen där heter Paolos och är döpt efter Carolines italienska make. Konceptet är att ta tillvara på bra utrymmen i anknytning till Elite Hotels och öppna Paolos där möjlighet finns. Ett drömprojekt givetvis som Caroline och maken byggt på och utvecklat tillsammans.
– Jag och min man har gjort det här projektet tillsammans och det har varit både fantastiskt roligt och väldigt lärorikt. Min man är från Italien och vi ville verkligen skapa en italiensk restaurang med riktigt Italiensk mat och en genuin känsla. Inga kebabpizzor.
Att få bygga en krog tillsammans med sin partner är mångas största dröm och visst ligger det nära till hands att avundsjukt tycka att Caroline fått det mesta serverat på silverfat. Född som enda barnet och naturlig arvtagerska till hotellimperiet blir det lätt så, men frågan är om det bara är en positiv upplevelse att få ett sådant arv?
– Jag har fått välja själv men visst har det alltid funnits i mitt bakhuvud att jag en dag kommer att arbeta med min pappa i familjeföretaget, absolut. Jag tänkte inte så mycket på det när jag var yngre, det kom mer nu efter studierna då jag, precis som alla, behöver börja jobba.
Studier är något som varit väldigt viktigt och i stället för att gå ”jobbvägen” och arbeta sig upp i hotellets olika led har Carolines föräldrar prioriterat utbildning, likt Stenbeck och H&M-Perssons, och Caroline har studerat vid toppuniversitet London School of Economics.
– Att ta börja jobba inom Elite i chefsposition är inget jag kan ta lätt på och jag vill verkligen lära mig allt, se om jag passar för jobbet och i så fall bevisa att jag är värd det. Jag är fullt medveten om att många säger att jag fått jobbet för att jag ärvt det varför jag är väldigt mån om att lära mig att sköta det så bra som möjligt. Det är ett stort ansvar att förvalta det som pappa byggt upp.
Caroline och maken Paolo bor i London, Caroline har precis blivit tvåbarns mamma och det känns minst sagt lätt hektiskt när hon berättar om sitt arbete och pyssel för att försöka få ihop allting.
– Jag och min man reser runt och bor på alla våra hotell och försöker lära oss så mycket som möjligt. Testar hotellen och ser vad vi kan ändra och göra bättre. Men familjen är otroligt viktig så jag jobbar verkligen på att hinna med mina barn också. Vi har precis fått vårt andra barn så det är lite tidigt att säga hur jag ska balansera min roll som mamma och vd. Vi får se hur det går helt enkelt och det är också därför jag vill poängtera att det inte är säkert att jag tar över som vd efter pappa. Om jag är bäst lämpad för det gör jag det, om inte tar jag en annan roll i företaget.
Och så var det med det.
En människa som bott på hotell sedan barnsben, har hotell som favoritintresse och nu själv jobbar med en av vårt lands största hotellgrupper borde anses vara en hotellexpert. Vad är då det viktigaste för att en hotellupplevelse ska vara ultimat?
– Att bli igenkänd tycker jag själv mycket om. Det är viktigt för oss vare sig vi går till stammiskrogen eller checkar in på vårt favorithotell. Hotell är ett familjeintresse för oss och det roliga är att vi alltid reser tillbaka till samma hotell. Jag blir så lätt besviken på nya, vilket är synd, men det är så. Vi reser till Schweiz varje år till samma ställe och till södra Frankrike varje sommar, till samma ställe. Där vet vi att vi blir omhändertagna och får precis det vi vill ha!
Vi pratar mycket om utmaningar, om att kombinera familj och karriär om hotell men också om vad som gör en bra chef. För chef, det kommer Caroline att vara, även om hon väljer att ställa vd-posten till förfogande om hon inte känner sig som bästa kvinna på platsen. Vilken är då den största utmaningen och hur är Caroline som chef enligt henne själv?
– Oj, svår fråga. Som chef är jag lite för snäll och behöver absolut jobba på att bli tuffare. Jag tycker inte om att stå framför en grupp och prata men jag är bra på att sätta mig in i människors situationer vilket är en bra egenskap.
Och vad ser du som den största utmaningen för dig och Elite?
– Det öppnar så fruktansvärt många hotell nu och jag förstår inte riktigt var alla gäster ska komma från? Det blir en konstig prisbild i dagsläget.
Och hur pratar ni om hur Elite ska sticka ut och vara kvar som förstahandsval?
– Det vi pratar mest om är hur vi ska ta hand om våra trogna gäster. En present, en uppgradering? Vad vill du som gäst helst ha? Både hotellbiten och restaurangbiten är utmanande och väldigt roliga men det är ett otroligt hårt jobb för att få gästerna att trivas och vilja komma tillbaka. Det är mitt jobb!
Fem snabba med Caroline Chakraboty
Favorithotell?
– Älskar Du Cap i södra Frankrike, och gillar även Rocco Fortes olika hotell. Bra service och hög känsla för gästen och dennes behov. Four Seasons levererar också alltid.
Nästkommande projekt?
– Vi öppnar Paolos i Helsingborg nu, spännande att se hur det kommer att gå.
Viktigast när jag kommer till ett hotell?
– Välkomnandet! Att bli igenkänd om jag bott där tidigare. Att känna mig som hemma, som att jag kommer hem fast jag ska bo på hotell.
Expanderingsplaner utomlands?
– Nja… Det är så otroligt mycket svårare och kräver väldiga resurser. Bättre att vara ”a big frog in a small pond than a small frog in a big pond”. Så fort du kikar utanför Sveriges gränser, särskilt Paris och London, ska du ge dig in på samma marknad som ryssarna och alla andra. Då krävs det fantastiska summor pengar.
London vs Sverige?
– Vi trivs väldigt bra i London och vill bo kvar där. Både jag och min man har studerat på internationella skolor och då känner man sig kanske mer hemma i London. Jag gör det i alla fall. Jag kommer absolut att vara i Sverige minst två dagar i veckan dock.
Text: Maria Roswall Foto: Fredrick Francke