Han kom till Sverige som sexåring, beskriver sig själv som ”allt utom en ängel” under uppväxten men lärde sig att lägga energin på annat än stök och i dag är han vårt lands mesta konditor.
– Min passion är att tävla!
Jag vill bli Jamie Oliver i sötvärlden, så är det bara. Orden är Roy Fares och över en lång fika, givetvis med såväl croissanter som småkakor, pratar vi om allt ifrån besvikelser till framgångsfaktorer och ganska snabbt står det klart att här har vi en man som ser till att nå sina mål. Landets mesta konditor-rockstjärna vägrar låta begränsningar och feghet stå i vägen och efter att ha vunnit svenskarnas smaklökar och hjärtan är det nu amerikanernas tur.
Roy är bara 29 år gammal men har redan rönt större framgångar som konditor än många andra drömmer om att göra på en hel livstid. För fyra år sedan blev han ”Årets konditor”, vilket blev lite av startskottet för karriären, och nu är det både bakböcker, tv-program och en egen designserie som står på schemat.
– Precis! Sedan jag vann ”Årets konditor” 2010 blev det turbogas på en gång och jag kände att det är nu eller aldrig, det är bara att hänga på och det är lite sådan jag är, full gas bara! Jag brinner för att förmedla njutningslyx och nu när jag har medvind i seglen är det liksom bara att segla på.
Under hösten ser vi Roy i ”Dessertmästarna” i Kanal 5 samt även i programmet ”Mitt Kök” i grannkanalen TV4 och i dagarna har nya bakboken ”Delicious” landat i bokhyllan. Vi kan lägga till att Roy även är riktigt stor i USA där han prisats för sin bok ”Roy Fares United States Of Cakes” och behandlas mer eller mindre som en rockstjärna. Men livet har inte alltid varit en sockersöt dröm och för bara några år sedan stod Roy i Los Angeles utan lägenhet, inget jobb och som grädde på moset nydumpad av kärleken.
– Det var en tuff tid, jag trodde helhjärtat på att det skulle bli vi två, sa upp mig från mitt jobb, tog mitt pick och pack och satte mig på planet till min partner i Los Angeles men där tog det stopp. Jag blev tokdumpad och från en dag till en annan stod jag mer eller mindre handfallen utan någonting på gatan. Jag har aldrig mått så dåligt i mitt liv men efter att jag rest tillbaka till Sverige igen och deppat i några veckor hemma på soffan hos en kompis bestämde jag mig för att nej, inget mer depp. Nu ska jag ta tag i viktiga grejer i mitt liv och göra något riktigt bra av det, min hämnd är att bli så framgångsrik det bara går och lyfta fram mig själv.
Att växa upp i Sverige men med utländska föräldrar och deras traditioner och synsätt är inte det lättaste och Roy berättar att det minst sagt varit en del kulturkrockar genom åren. Men efter Roys lite stökiga uppväxt är han och föräldrarna oerhört tajta idag och en djup värme sprider sig i rösten när han berättar hur mycket deras stöd betyder för honom.
– Jag är så oerhört tacksam för allt mina föräldrar gjort för mig och mina bröder. De lämnade allt i Beirut för att flytta hit till Sverige med oss och mitt driv tror jag absolut har en stor del med att göra med att jag också vill visa dem tillbaka att jag verkligen kan.
Roy var sex år när han kom till Örebro från Libanon och omställningen var givetvis stor.
– Vi hamnade i ett område där det mest bodde svenskar och jag minns hur fascinerad jag var av att alla hade blont hår. Ingen av oss kunde språket och första tiden blev jag retad och hängde mest för mig själv. Men efter ett tag fick jag kompisar så det vände relativt snabbt. Nu har jag bott så länge i Sverige att jag inte ser mig själv som invandrare men om jag kan inspirera någon är det bara bra. Jag var väl inte Guds bästa barn i skolan, långt ifrån någon ängel, men i dag har jag lärt mig att lägga min energi på rätt saker i stället för på stök och jag hoppas kunna inspirera i alla fall några att hitta det man brinner för och sedan köra järnet.
Roys lite udda person och bakgrund är säkert också en del av hans framgång och vi kommer in på hur det ligger i tiden att just vara en lite ”udda fågel”.
– Absolut, jag är ganska så ung, kaxig och blatte vilket är ”rätt” just nu och säkert hjälper mig lite på traven. Jag är realist och ärlig med mig själv och givetvis inser jag att jag har en del fördelar men jag är också oerhört ödmjuk vilket jag tror är viktigt. Det är stor skillnad på att vara stolt och på att vara skrytig, man måste få vara stolt över sig själv och det är jag, men jag skulle aldrig bli skrytig och divig.
Och det är verkligen precis sådan han är. Ödmjuk, trevlig och stolt med en stor portion drivkraft och jäklar anamma. Och snygg! Det är inte för inte man blir lite lätt avundsjuk på kombinationen ”godistorsk”, för att låna Roys egna uttryck, och grymt vältränad kropp. Hur är det möjligt att baka gudomliga bakverk dagarna i ända och bara ha rutor på magen?
– Ha, ha! Jag är ett levande bevis på att det GÅR att äta sötsaker utan att bli överviktig men det stavas givetvis mellanväg och jag tränar flera gånger i veckan och lever hälsosamt just för att jag vill kunna unna mig livets goda.
Och livet goda är inte helt otippat kakor när det kommer till Roy.
– Jag älskar småkakor och de ska vara bakade med RIKTIGA råvaror, mycket ägg, grädde, smör och socker. Varför försöka äta några halvtrista, halvnyttiga desserter eller kakor? Nej, man ska njuta av livet och allt det goda och gör man det med måtta är det inga som helst problem.
Förutom nya boken, tv-program och bakkurser står Roy inför sin största utmaning hittills. Lanseringen av sin egendesignade serie med bakprodukter. Det är den stora tv-shoppen ”Home Shopping Network” som kommer att vara huvudkanalen för serien och det går inte att ta miste på Roys blandande känslor inför premiären.
– Nervöst är bara förnamnet! Jag gillar utmaningar och det här är ett tillfälle där jag kan nå otroligt många som får se mina produkter men det kan också misslyckas totalt, man vet aldrig. Jag hoppas på succé givetvis men blir det inte så har jag i alla fall testat.
Vinna eller försvinna! Modet är det inget fel på och har vi inte helt fel kommer Roy att komma upp med något annat om nu inte bakserien blir succé.
– Jag sätter alltid upp mål för mig själv, både rimliga och orimliga, och jag har alltid varit grymt tävlingsinriktad. Sport eller sötsaker spelar ingen roll, det enda viktiga är att jag vinner och jag älskar att tävla. För mig är framgång den bästa revanschen och jag drivs av att tänka på alla jag mött som inte trott på mig. Jag vill visa dem att jag kan, att jag lyckas, och i dag får jag så mycket positiv feedback och så många fina brev av många vilket faktiskt blivit en nästan ännu större drivkraft än revanschen.
Men även en vinnarskalle på turbogas tar ibland ut sig lite för mycket och när batterierna behöver laddas finns det enligt Roy inget bättre än att ge sig ut i naturen, helst på hästryggen.
– Hästar har funnits med mig hela livet och den känsla som det är när jag sitter upp i sadeln för en ridtur är magisk. Min uppväxt i Örebro var verkligen så svenskt ”lantlig” som det kan bli med röda stugor, lammungar och hästar. Det är en känsla med att rida som är så grym, du sitter på ett halvt ton muskler och så ska du försöka få hästen att hoppa över en meter. Häftigt!
Och ”Roy Fares konditori”, när öppnar det?
– Ha, ha! Det är klart att jag vill ha ett bageri en dag, inte ett konditori men ett bageri. Eller? Kanske inte… Jag vet faktiskt inte, framtiden får utvisa hur det blir med det! Just nu är jag i alla fall inte där än, nu vill jag ta vara på alla möjligheter och allt som händer.
Jag gillar spänningen och att det rör på sig, att dagarna är olika varandra. Men vem vet, kanske har jag tjänat tillräckligt med pengar en dag för att öppna ett eget bageri.
5 snabba med Roy
Bästa baktipset?
– Först och främst läs igenom receptet och förstå vad det är du ska göra. Väg i stället för att använda decilitermått för en bättre bakning och se till att ha allting rumstempererat. Och byt för Guds skull inte ut äkta smör mot något annat. Använd alltid äkta smör och bra råvaror, helst ekologiska.
Vackraste platsen i Stockholm?
– Djurgården och skärgården. Vatten är tacksamt.
Till kaffet?
– Småkakor! Gärna så smöriga som möjligt.
Bästa med hästar?
– Att du måste vara där, inte tänka på något annat utan full fokus på hästen. Och hur jäkla mysiga är dom inte! Bara ljudet av deras mumsande när de äter är fantastiskt.
Sveriges bästa?
– Falsterbo.
USA:s bästa?
– Los Angeles, för klimatet och människorna.
En sida av dig inte många vet om?
– Skulle vara att jag är jävligt pedant. Tror jag fått det från min mamma.
Text: Maria Roswall Foto: Wolfgang Kleinschmidt