Världen behöver en mer hållbar stadsutveckling för att möta morgondagens krav på matförsörjning, vattentillgång, energi, transporter och bostäder. Med långa cykler och små ständiga justeringar kan det vara svårt att se utvecklingen med blotta ögat, men faktum är att hållbar stadsutveckling i Sverige kan få global betydelse. Är det vår nästa stora exportindustri?
– Sverige kan sälja många smarta lösningar till utlandet, där enorma investeringsflöden inom urban infrastruktur väntas, säger Carina Borgström-Hansson. Hon är sakkunnig vid Världsnaturfonden WWF, en organisation som i dag vid sidan om naturvårdsarbete i det vilda alltmer uppmärksammar urbana lösningar för att minska människans ekologiska fotavtryck på jorden, exempelvis genom globala initiativ som Earth Hour.
En del av Sveriges framgångar på stadsutvecklingsområdet, menar Carina Borgström-Hansson, kommer av att vi har bra integreringsförmåga, med platta hierarkier och lätthet att samarbeta över organisationsgränser.
– Kommunerna samarbetar i många projekt och det är lättare här att ta ett helhetsgrepp inom stadsplanering – se bara på utvecklingen av fjärrvärmesystemet. Och bara det att man inom Stockholm kan åka buss, tunnelbana, pendeltåg och båt på samma biljett är ganska speciellt faktiskt.
Danmark, menar hon, är ännu längre fram på vissa områden. Där kan man till exempel sy ihop hela sin resa med cykeln på tåget och hyrbil efter tågresan. Men poängen är att få till integrerade lösningar. Och det är inte bara tekniken i sig som kan exporteras.
– Vi har redan en hel del konsultverksamhet utomlands. Man utnyttjar kunskapen från kommuner och kombinerar med egen expertis. På det sättet får vi fram konsulter som kan se helheten med till exempel infrastruktur, IT, ekonomi och energi.
Inom exempelvis smarta elnät skulle Sverige kunna lägga sig allra längst fram, menar WWF. För att främja snabb spridning av smarta lösningar mellan städer internationellt anordnar de därför bland annat den internationella stadstävlingen Earth Hour City Challenge där Stockholm, Växjö och Eskilstuna var finalister i år.
– Men Sverige behöver spänna bågen ännu mer, säger Carina Borgström-Hansson. Höga krav har gjort att vi utvecklat en god kompetens inom miljöteknik, men nu ligger till exempel svensk byggstandard fortfarande alldeles för lågt. Skulle vi höja kraven skulle vi också driva på innovationsprocessen inom det området, vilket krävs för att inte tappa i internationell konkurrens.
Sverige har fortsatt billig energi, men länder som Kina och Indien har brist och är mycket medvetna om sina utmaningar. Det, menar Carina Borgström-Hansson, borgar för en snabb utveckling därifrån.
– Jag vill till och med påstå att vi har en mesig byggstandard. Bostadsministern vill stoppa möjligheten för kommuner att ha egna högre miljökrav, men jag tror att det bara hämmar innovationen.
Anette Persson är samordnare inom hållbar stadsutveckling på Energimyndigheten. Där jobbar man hårt för att nå de övergripande energipolitiska målen från EU och Sverige: år 2020 ska vi ha 20 procent förnybar energi, 20 procent reducerat CO2-utsläpp och 20 procent högre energieffektivitet. Myndighetens uppdrag är att verka för omställningen till energisystem med konkurrenskraftiga priser, låg negativ miljöpåverkan, och som dessutom är trygga ur försörjningssynpunkt.
Svenska städer och samhällen, menar Anette Persson, behöver utveckla mer hållbara energisystem eftersom utmaningarna som finns i de stora megastäderna även kommer att påverka oss här på sikt. För att säkerställa framväxten av nya innovationer på området är även Energimyndigheten engagerad i morgondagens energientreprenörer och hjälper dessa med forskningsfinansiering och olika typer av lån. Dessutom bidrar man med teknisk kompetens, marknadskännedom och aktiv affärsutveckling till svenska företag inom energiområdet.
– Vi vill driva på utvecklingen så att det händer mer, säger Anette Persson. Det finns också en enorm potential för svenska bolag inom energi- och miljöteknik att komma ut i världen. I Indien skapar man till exempel energi från avfall med svensk teknik, och i Kina har flera stora projekt initierats.
Det sker en gedigen grundforskning inom bland annat energieffektiva
byggnader, transporter och smarta elnät. Energimyndigheten samarbetar med en rad olika aktörer och bekostar i regel en fjärdedel av intressanta projekt för att kunna testa idéer i verkliga miljöer. Några exempel finns i Norra Djurgårdsstaden i Stockholm, Hyllie utanför Malmö och det så kallade ElectriCity-projektet i Göteborg som utvecklar helt eldriven – och därmed bullerfri – kollektivtrafik.
En rad olika samverkansinitiativ pågår parallellt, bland annat nätverket Uthållig Kommun, som samlar 37 svenska kommuner för att jobba tillsammans mot en grönare framtid. Inom fastighetssektorn finns samarbeten för att köpa in energieffektiv teknik och driva på utvecklingen av innovationsupphandlingar – att med offentliga medel enklare kunna upphandla lösningar som ännu inte finns på marknaden.
– Det viktigaste att få bort är stuprörstänkandet, säger Anette Persson. Man kanske inte heller bara kan ha ett rent företagsekonomiskt perspektiv på begreppet ”vinst”. Lyckas man reducera buller och biltrafik kan det till exempel vara en stor samhällelig vinst. Det är viktigt att få in det i beräkningarna.
I slutet av februari 2014 kom dessutom ett uppdrag från regeringen: utveckla en plattform för hållbar stadsutveckling. Energimyndigheten, Boverket, Naturvårdsverket, Tillväxtverket och Trafikverket är involverade, och tar utgångspunkt i de ”15 hinder för hållbar stadsutveckling” som delegationen för hållbara städer presenterade i sin slutrapport.
– Syftet är att tillsammans sprida erfarenheter och kunskap, samt att hitta gemensamma mötesplatser. Plattformen vänder sig till ett stort antal aktörer på nationell, regional och lokal nivå, till exempel SKL, länsstyrelserna, flera universitet och många andra intressenter. Det handlar inte nödvändigtvis om att lägga fram konkreta förslag, utan snarare att se till att det sker samverkan och att kunskapen verkligen sprids. Man kan inte driva den här utvecklingen ensam, utan skiftet måste komma från alla håll samtidigt. Det ska vi försöka bidra till.
Exempel på åtgärder från andra håll i världen:
- I Belo Horizonte i Brasilien har man ett program på temat Food Security – där kontakter skapas mellan leverantörer och kunder för att säkra att jordbruksmarken runt staden inte säljs ut till annan verksamhet. Man stärker livsmedelssäkerheten, odlar hälsosam mat och minskar de klimatpåverkande fotavtrycken samtidigt.
- Ghent i Belgien har infört köttfria torsdagar, vilket har lett till samarbeten mellan kockar, skolor och kommuner. En förhållandevis enkel åtgärd som skapar stor uppmärksamhet och får oss att reflektera över hälsa, klimat och djurhållning.
Av: Christian von Essen