I en värld där mobilitet är allt, riskerar den starka svenska urbaniseringen att dränera de mindre kommunernas blodomlopp. Slaget är inte på något sätt över, och de mellanstora kommunerna står fortsatt starka. Men hur gör man en kommun attraktiv?
När internet slog igenom på bred front i slutet av 1990-talet talades det mycket om den ”nya ekonomin” som skulle ställa alla modeller på ända. Ganska snabbt insåg man dock att ekonomi är en ganska fundamental vetenskap, och inte magi. Man trodde också det stora teknikskiftet skulle skapa en ny typ av organisationsmodell med flexibla hemarbetare som jobbar från sommarstugan halva året.
Riktigt så blev det inte heller, och om det är något som karaktäriserar dagens digitala Sverige så är det att allt fler flyttar till studier och jobb i storstäderna. Vi fortsätter att mötas, resa och nätverka, oavsett hur den digitala världen utvecklar sig.
Vad det är som gör storstadsområden attraktiva finns det många teorier kring. Richard Florida blev berömd när han 2002 lanserade begreppet ”den kreativa klassen”. Han menar att kreativa individer attraheras av parametrar som teknik, talang och tolerans. En stor andel homosexuella, konstnärliga eller bohemiska personer bland befolkningen anses vara ett tecken på tolerans och frihet, vilket i ett första steg lockar människor med kreativa yrken och i ett andra steg även kapital och investeringar.
Vi känner igen fenomenet. Frågan är: hur kan mindre kommuner i Sverige bära sig åt för att på liknande sätt attrahera unga människor att bosätta sig, jobba och bygga familj?
Jan Torége på Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) tror att det är en kombination av yttre åtgärder och invånarnas eget engagemang.
– Framförallt skulle jag satsa på skolor, kultur, bra boenden och att man hänger med i den tekniska utvecklingen. Det är viktigare för attraktionskraften än stora event och sporthallar.
Om vi ska spinna vidare på den inledande tanken om flexibla och kreativa yrken kan man konstatera att internettillgången är essentiell för såväl företagsetableringar som barnfamiljer.
– Fiber blir allt viktigare, säger Jan Torége. De kommuner som inte har det riktigt utbyggt märker av ett starkt missnöje bland sina invånare. Det försvårar att driva vissa typer av företag. Det kan också vara svårt att få med barnen till fritidshus som saknar täckning.
Många kommuner försöker profilera sig genom ett gott miljöarbete, men Torége tror inte att det är någon prioriterad fråga för potentiella inflyttare.
– Det är inte troligt att kommunens miljöarbete direkt påverkar valet av boende, men om man ser till ett större perspektiv kan en miljöstämpel bidra positivt till kommunens varumärke och det finns ju också ett stort egenvärde i att värna miljön.
Jan Torége roas av att i princip alla svenska kommuner tycks ligga ”i hjärtat” av något, men påpekar också att attraktiva miljöer med ett starkt varumärke lockar människor.
– Samtidigt får man komma ihåg att nästa alla har vacker natur på något sätt. Men att lyfta fram det unika är viktigt.
Arbetspendlingen är en annan viktig parameter – kanske den viktigaste – när människor rör på sig. För många kommuner är det en medveten strategi att koppla upp sig mot en större stad med hjälp av en allt bättre infrastruktur. I Mälardalsregionen har många kommuner ökat sin befolkning när familjer från Stockholm hittat bra boende för rimliga priser på pendlingsavstånd till arbetet i storstaden.
Fenomenet kallas ”mental regionförstoring”, och innebär att vi är beredda att pendla längre för att kunna kombinera ett välbetalt yrke i storstaden med ett billigt och bra boende utanför staden. Men ofta kan det vara svårt för två personer i en familj att pendla, och SKL ser en potentiell kvinnofälla i pendlingen eftersom den person som får ta ett större ansvar för barn och hem ofta är kvinnan.
– En trend är att storstadsfamiljer som får barn väljer bort villan och istället bor kvar i staden. Med kortare avstånd är det lättare att turas om att hämta och lämna på förskolan. På så sätt kan båda ha kvar sina karriäryrken. Att en familj vill leva jämställt kan alltså också påverka valet av boendeort.
Jan Torége har vid sidan av sitt jobb som handläggare på SKL även börjat intressera sig allt mer för det som kallas för socialt kapital. Begreppet syftar på det svårdefinierbara värde som uppstår på en plats där näringsliv, kommun och civilsamhälle arbetar tillsammans för ortens bästa i en positiv kultur.
– Många små kommuner har ett starkt inbundet socialt kapital. Människor litar på varandra och olika aktörer har lätt att samverka med varandra. Men storstäder har mindre social kontroll och är ofta mer toleranta mot avvikande, vilket främjar kreativitet och innovationer. Idealet är om man kan kombinera tillit med tolerans. Jag tror personligen att tillit och tolerans kombinerat med teknik och talang är ganska bra riktlinjer för att locka till sig nya invånare.
Av: Christian von Essen