I dag guidar Cecilia Hed Malmström turister som gör sin drömresa till Sydpolen. Själv kom hon som första kvinna till den geografiska sydpoolen redan för 20 år sedan.
Hon kände till att det var kallt och tomt, att det fanns pingviner och att det låg bakom skruvplätten på sin jordglob. 20 år efter upptäckten av Antarktis är Cecilia Hed Malmström polarguide på platsen hon älskar.
– Många turister vill se det häftiga, oförglömliga och vackra. Att kryssa runt i en gummibåt bland isberg som i en iskatedral kan få folk att gråta. Det är häftigt, säger hon.
1993 fick Cecilia Hed Malmström jobb som borrtekniker. Inte på vilken plats som helst – utan på världens kallaste plats. 20 år efter den unika händelsen, då hon som första svenska kvinna kom till den geografiska sydpolen, kan Cecilia fortfarande minnas hur det luktade i den extrema kylan. Med minus 58 grader på termometern lärde hon sig också att agera snabbt och inte bli handlingsförlamad när något gick sönder.
– Ett särdrag i mig är att jag löser ett problem oavsett om jag är hemma eller i en liten gummibåt på havet. Men där nere blev den egenskapen så påtaglig, säger Cecilia.
Med åsikten att kylan var underskattad som klimattyp; att vinter, mörker, tystnad var bristvaror i stora delar av världen, utvecklade hon ”en häftig förälskelse till denna karga extrema plats” – och den förälskelsen har hållit i sig.
– I det polara området kallar vi det för att bli smittad av polarbacillen. Innan man åker ska man vara beredd på att man kan bli smittad, konstaterar hon.
20 år senare extraknäcker hustrun och trebarnsmamman som biträdande expeditionsledare och föreläsare på båtarna som går med turister i polarområdena Arktis och Antarktis.
– Det är som att ta ledigt från disk och städning mer än en dag. Om familjer delar upp sysslor så gör vi det också bara lite längre. Min man fungerar som en ensamstående man med tre barn under en period, förklarar Cecilia.
Hon konstaterar att olika rederier förmedlar olika produkter, men genomgående är medianturisten en vetgirig man eller kvinna som passerat 55-årsstrecket.
– De som kommer har ett djupt intresse av att få veta, se, känna och upptäcka. En del har sparat länge, andra kan åka och bestämma sig snabbare.
När hon guidar turister brukar hon uppmana dem att använda alla sinnen.
– Egentligen finns det rätt få saker att se; isberg, sten, vatten och pingviner. På Antarktis vill vi lära gästerna att känna vad det luktar, vad känner du då? Hur låter en is? Och hur smakar den? Att se pingviner i fyra dagar blir betydligt häftigare om du vet varför de gör si eller så. Upplevelsen är ju så direkt och går inte att göra om. Man producerar en upplevelse för gästen samtidigt som gästen konsumerar den. Då är det av stor vikt att vi ger gästen en bredd och på så sätt blir sinnena viktiga, säger Cecilia.
Som polarguide är hon också en reskamrat och en trygghetsfaktor för turisterna.
– Vi förmedlar sårbara områden och det som händer där. Vi är länken mellan forskningen och resenären och har till uppgift att göra forskningen lättillgänglig på ett enkelt sätt. Vi vill öka och medvetandegöra förståelsen runt klimat, isar och naturresurser.
Cecilia Hed Malmström talar gärna om konsten att utmana sig själv och ständigt testa sina gränser. Detta är något hon får utlopp för i vardagen som polarguide.
– Min uppgift är att ge gästerna möjligheten och förtroendet att göra saker, vara med på saker som de aldrig trott. Det kan vara ganska enkla saker som att stå på ett isflak eller åka gummibåt trots att det blåser och gungar. En gång fick jag med en dam på en bergsvandring på Grönland, något hon aldrig trott om sig själv. Det är en upplevelse att få vara med om gästernas utmaningar och att få vara en del av det som ger dem modet.
Vid sidan av jobbet som polarguide har Cecilia Hed Malmström nyligen börjat arbeta som rådgivare på Swedish Welcome, som arbetar för bättre gästupplevelser och hållbar utveckling.
– Jag besöker svenska turistföretag, testar hur bra de är och ger goda råd hur de kan fortsätta utvecklas. Poängen är att det ska bli lättare för gästerna att välja upplevelser och boenden som sätter gästen i fokus och som visar omtanke om människor och natur. Det finns stora likheter i det arbetet och det vi gör i polara områden. Hållbar användning av de resurser som är turismens bas – natur och kulturmiljöer, vatten, energi, livsmedel och det sociala ansvarstagandet – är branschens viktigaste framtidsfråga.
Vilka drömmar har du annars idag?
– Jag drömmer fortfarande om att besöka delar av Europa som jag inte sett eller upplevt. Att vandra på Mallorca är en sådan grej. Sedan skulle jag vilja kunna stanna kvar i Sydamerika efter arbetstid och ”göra” Ushuia där jag har många vänner. Där vill jag åka skidor, köra hund, dricka öl, äta Biffo de Lomo och titta på flamenco.
Om Cecilia Hed Malmström:
Ålder: 50 nästa år, och det planerar jag fira på Antarktis.
Familj: Maken Johan och barnen Hannah 19, Calle 16 och Nils 11.
Bor i: Jädraås, Ockelbo. Ibland i Gävle och ibland Lillehammer.
Äter: Gärna och mycket. Men kött är favorit och Italienskt, grekiskt, spanskt, thai, indiskt – typ allt.
Dricker: Gärna rött vin, men helst Jädraöl.
Åker: Skidor. Kör bil också men vill helst åka buss.
Ser på tv: Lilyhammer, Café Bärs.
Läser: Faktaböcker, Vetenskapens Värld, Dagens industri, DN och Svenska Dagbladet när tid finns. Men jag stickar hellre.
Text: Henrik Lenngren