Sverige har ett genuint miljöintresse, duktiga ingenjörer och skapar goda förutsättningar för effektivt samarbete i grupp. Men det saknas fortfarande riskvilligt kapital. Det menar Stefan Sandström, vd för vattenteknikbolaget Sorubin som nyligen utsågs till ”Sveriges hetaste miljöteknikföretag”.
Utan avloppsrening får vi döda vattendrag eftersom utsläppen gör slut på allt syre. Det betyder i sin tur att fisk och smådjur helt enkelt kvävs. Orenat avloppsvatten bidrar också starkt till algblomning.
Sedan över 100 år bubblar man luft i avloppsvatten för att tillsätta syre som en viktig del av reningsprocessen. Det svenska clean tech-bolaget Sorubin har uppfunnit ett nytt sätt att skapa luftbubblor för vattenrening som andra bara varit nära tidigare. I dag har man en kommersiellt gångbar produkt som tar allt fler marknadsandelar. Från första kunden Kristinehamns kommun 2009 har man i dag installerat 40 enheter på bland annat vattenreningsverk i Sverige, Storbritannien och Schweiz. Samtidigt är Sorubin ett ungt bolag i en komplex värld, och dras med en del barnsjukdomar.
– De flesta av våra kunder har varit väldigt tålmodiga, säger Stefan Sandström över Skype från Tokyo, där han bor större delen av året (eller ”långpendlar” som han uttrycker det).
– Jag tror att det finns en stark vilja att hjälpa svenska miljöteknikföretag. Svenska kommuner är nyfikna och lite generösa. Clean tech är hett, och Sverige är en av de ledande nationerna.
Dessutom finns det stora pengar att spara för brukare av effektiv miljöteknik. Ungefär en procent av den totala strömmen i Sverige går till exempel åt till att just skapa luftbubblor i vatten, och Sorubin menar att man har potentialen att halvera åtgången med hjälp av deras produkt.
Är det din egen innovation?
– Nej, jag kommer från medicinsidan, jag är inte ingenjör. Ingenjörer är duktiga på tekniska problem och att ta fram lösningar, men det är inte alltid de ska leda bolag. Det är en uppfinnare som har skapat våra två patenterade tekniska lösningar, men han hade aldrig kunnat göra det om vi inte hade haft organisationen på plats, med ingenjörer, kapital och möten. Gruppen har tagit fram produkten. Geniet i källaren är sällan ensam – även Edison hade en stab omkring sig. Det är en sak att komma på något, en annan att paketera och sköta logistik, marknadsföring och försäljning. Sådana människor som behärskar alla dessa delar finns nästan inte. Det är som att vara tyngdlyftare och långdistanslöpare samtidigt.
Varför är vi så bra på miljöteknik i Sverige tror du?
– Först och främst har vi brytt oss om miljön lite längre än de flesta andra länder. Genom industrin har vi en tradition av duktiga ingenjörer med gott självförtroende.
Enligt Sandström är också den svenska samarbetsförmågan något många utländska forskare pratar om. När konsensus eftersträvas i en grupp, lägger man rangordningen åt sidan till förmån för problemlösning. Platta organisationer gör att det är lätt att be om hjälp och att bolla idéer.
– Jag upplever en prestigelöshet i Sverige, vilket krävs för en god samverkan. Det finns alltid folk som gärna hjälper till. Ju mer prestige du har i olika sammanhang, desto mindre flexibilitet och lyssnande får du.
Hur ser situationen ut i Japan?
– Det finns ärligt talat inte särskilt många entreprenörer här. Japaner är flockdjur, man ber om ursäkt när man går hem från jobbet – och du går definitivt inte hem före chefen! Om det värsta i Sverige är att kränka någon kan man säga att det värsta i Japan är att begå misstag, tappa ansiktet. Tröskeln att uppfinna en ny produkt är därför oändligt mycket högre i Japan, och det är nästan bara de riktigt stora bolagen som lyckas med det.
Många inom det svenska innovationssystemet pratar om ett glapp mellan utvecklingsfasen och kommersialiseringsfasen, och Sorubin upplever ett liknande dilemma i att det är svårt för många små- och mellanstora bolag att skaffa kapital till nästa steg.
– Det är nästan ett orimligt stort fokus på utvecklingsfasen, säger han. Samtidigt hanterar man knappt kommersialiseringsfasen över huvud taget. Kommersialisering kräver bland annat ett fungerande företag, kapitalförsörjning och försäljning. Där är det ytterst sällan som ”uppfinnaren” kan bidra, särskilt om denne inte har fått insikt eller utbildning i vad kommersialisering faktiskt kräver. När produkten är uppfunnen är endast en bråkdel av arbetet gjort.
Sorubin befinner sig sedan en tid tillbaka i en tidig expansionsfas, och har svårt att ta sig över puckeln med kapitalförsörjning. Därför kommer man att koncentrera sig – på Skottland.
– Vi jobbar nära Scottish Water, som äger all vatteninfrastruktur själva och har 2 600 avloppsreningsverk som är luftade. Sverige har ca 750, så på en kund är det en extremt god potential. Vi kommer bygga några referensinstallationer som de hyr av oss. Deras tid att utvärdera våra luftare under deras specifika driftsförhållanden kan ta allt från 6 månader till ett år.
För att öka takten för svensk miljöteknikexport skulle Stefan Sandström gärna se mer pengar till aktiva entreprenörer än till akademisk forskning på universiteten.
– Statistik visar att avknoppningar från svenska universitet generellt är ganska dåliga på att skapa livsdugliga och lönsamma företag. Jag tror att man skulle kunna skynda på ”det privata alternativet” genom att elda lite mer där. Eller kanske undervisa mer om kommersialisering och företagsbygge på universiteten? Jag vet inte, men det ska bli spännande att se hur innovationssystemet utvecklas.
Text: Christian von Essen