Jon Olsson – mot nya pister

Av publicerat

Att vara världens bästa freestyleskidåkare räcker inte för Jon Olsson. I dag tränar han för allt vad kroppen orkar även för en karriär som alpint proffs. Målet? En plats i OS i Sotchi 2014. För extra utmaning är Jon också en envis och driven entreprenör som ser till att göra verklighet av sina drömmar. Såväl i skidbacken som inom affärsvärlden.

I skidvärlden är Jon Olsson en legend. Han är världens främsta extremskidåkaren som i mer än tio år vunnit flest prestigefyllda tävlingar och tagit hem mest prispengar. För andra, icke-skidåkningsintresserade, klingar kanske inte namnet jättehögt men om vi gör en kort summering av herr Olssons karriär blir det betydligt lättare att inse att här har vi med en riktig skidgigant att göra. Förutom att han har en egen årlig skidtävling i Åre så har Jon världskända double flips och egna hopp uppkallade efter sig, han är flerfaldig mästare i extremsportens vinterolympiad Winter X-Games. Och han har vunnit fler än 40 av världens största internationella tävlingar.

Men Jon Olsson är också en driven entreprenör som vårdar sitt varumärke med silkesvantar för att få så hög avkastning som möjligt. Och allt måste vara perfekt, halvdant duger icke. Möt Jon Olsson, en envis, målinriktad idrottsman som lärt sig vikten av att bygga varumärket kring sin person istället för kring tävlingsvinster.

– Egentligen vet jag inte om jag är någon ”superentreprenör”, jag ser mig själv som en envis kille som vill uppfattas på ett bra sätt. Jag har investerat en hel del pengar i olika projekt och jag tycker om idéer som verkar kunna bli något bra företagsmässigt. Om det gör mig till entreprenör så ok, då är jag väl det.

När vi pratar med Jon har han precis landat uppe i Funäsdalen från värmen i Marbella. Jo, han har ett boende i Monaco, och ett i Marbella. Men i Funäsdalen är han för att åka skidor.

– Från 25 grader och sol till minus fem och snö! Det känns lite som ”storyn of my life”, säger Jon och skrattar.

4

Med över 300 resdagar per år är det i princip så hans liv ser ut sedan drygt tio år tillbaka och det är inte svårt att förstå att det går snabbt även i hans livsschema. Jon är oerhört målmedveten och många av årets dagar ringer väckarklockan klockan 04 för att han ska hinna stå i backen klockan 07. Innan dess har han hunnit kolla av mailen, gjort blogginlägg och ätit frukost. Efter skidåkningen står träning på gymmet på schemat och så rullar dagarna på.

– Ingen vecka är den andra lik och mina dagar varierar en hel del men när det handlar om träning är jag uppe väldigt tidigt för att komma ut i backen så snabbt som möjligt. Jag jobbar också mycket med sociala medier och bloggen samt mitt företag vilket tar en hel del tid.

Tidigare drev Jon fyra olika företag men i dag har han skalat ner de olika verksamheterna, sålt av sina ägardelar och fokuserar endast på ett av företagen, skidväskföretaget Douchebag.

– Det vart lite väl rörigt ett tag, jag kände att jag inte kunde fokusera utan var involverad i för många företag och idéer. Så nu har jag sålt av och minskat min företagsverksamhet och ger allt fokus på väskorna. Och på skidåkningen, givetvis. Den är mitt liv.

Det är inte bara inom företagsbiten Jon har fått mer tålamod och mognat. Enligt honom själv har det hänt en hel del sista året som gjort att hans tidigare vilda och spendersamma liv numera ter sig bra mycket lugnare och mer vuxet.

– Jag har blivit äldre och klokare helt enkelt, ha, ha! Absolut har jag haft några vilda år med mycket fest, och kanske en och annan impulsköpt sportbil, men vem vill inte ha det om man kan när man är ung? Jag tror inte jag har levt särskilt annorlunda än vad vilken tjugoårig kille som börjar tjäna stålar som helst skulle ha gjort. Men det var ett tag sedan jag hade de där galna partynätterna nu, och vet du, jag har blivit så mogen att jag till och med bokar flygbiljett två dagar innan jag ska resa nu för tiden. Det hade aldrig hänt för två år sedan kan jag säga.

I dag har Jon Olsson mer koll såväl på sina utgifter som på de olika företagsidéer och personer i vilka han engagerar sig med:

– Jag har lärt mig mina läxor kan man säga, det är alltid många som är så jäkla på och engagerade i början av olika projekt men sen när det väl gäller att jobba, då är det inte lika många som ger allt längre. Det gäller att hitta rätt personer att jobba med och det spelar ingen roll hur många miljoner jag lägger in om inte bolaget är sunt med rätt typ av människor. Jag har bränt mycket pengar på att jobba med fel personer, men så är det. Det är inget att gräma sig för utan det är bara att sålla och fokusera rätt istället.

2 1

Läser man artiklar och intervjuer med Jon så är det främst tre saker som alltid tas upp. Hans ”Kangaroo Flip” (det egna hoppet där han var först i världen med att efter två volter landa baklänges), krognotor i Båstad och i Åre på närmare hundra tusen kronor och så det ökända bilracet Gumball, en sanslös roadtrip för rika rockstjärnor, schejker och entreprenörer med extrema bilar. 500 mil på sju dagar på allmänna vägar i världens dyraste racerbilar, kan det bli mer killigt än så?

– Ha, ha! Jag vet! Men det är sanslöst roligt och för mig som är en arbetsnarkoman och, som du själv sa, väldigt motiverad och målinriktad behövs sådana här superoseriösa aktiviteter då och då för att bryta av. Mitt liv består mycket av träning och resor, i kombination med att driva mitt företag, så att ge sig ut på vägarna i det där smått bisarra loppet, det är inte bara en häftig känsla, det är nästan ett måste.

Jon drar givetvis in mycket pengar på att vinna olika tävlingar, men en stor del av mångmiljonregnet som öst ner över honom är från sponsorer, och då är det mest hans person som är det intressanta. Något han själv tagit fasta på och utvecklat bland annat genom sin välbesökta blogg.

– Sociala medier är viktigt för mig och mitt varumärke. När jag har bra sponsorer kan jag maximera det jag gör på ett effektivt sätt. Den största delen av de pengar jag får in ligger i mig som person, inte rena vinstpengar, och för mina sponsorer är det så klart bara ett stort plus om jag syns i lite olika extrema situationer och verkar ha ett glassigt och galet liv, vilket jag då bjuder på i bloggen. Det är roligare för läsarna att följa ett sådant liv än om jag skulle beskriva alla tråkiga timmar jag också har.

 

Ok, men en ombyggd Lamborghini med takbox i Åre med ditt namn på sidan, då har man inte direkt något emot att synas?

– Varför inte! Ha, ha!

5

Att vara smått extrem i allt han tar sig för verkar vara ett drag som följt Jon i hela hans liv. Från uppväxten i Dalarna, där han och brorsan fick plocka blåbär om de skulle köpa sig något extra, till att nu även satsa på en alpin skidkarriär. Det hela började som ett vad med kompisen Jens Byggmark, slalomproffs från Tärnaby som Jon stötte ihop med under en semester på Bali, och nu har Jon lagt ner miljoner på att försöka ro iland vadet.

– Det är tajt att få komma med men för min del har vadet mer varit mentalt, att anta utmaningen och se hur långt jag kan komma. Det viktiga har inte varit att komma med nu till OS 2014 utan att mer se hur möjligt det är för mig att ta mig fram även alpint. Det får kanske bli nästa vinter OS, det är ingen fara med det. Huvudsaken är att jag trivs med det jag gör och det gör jag!

Inte helt otippat gör Jon även detta på sitt egna sätt, bland annat genom att bekosta allting själv, och på frågan varför kommer svaret snabbt.

– Ett eget upplägg gör att jag kan ha mina egna sponsorer istället för att vara en del i ett landslag. Jag ser alltid till mitt varumärke och försöker investera i det så bra det går, det borde flera idrottsprofiler göra.

 

Att flytta till Monaco när man börjar tjäna pengar är i alla fall något Jon inte är ensam om när det kommer till idrottsprofiler och när vi pratar om varför det kommer sig att de inte kan vara kvar i Sverige har Jon även här svar på tal.

– Det är tråkigt att det är ett sådant skatteklimat i Sverige att vi faktiskt behöver flytta utomlands för att kunna spara pengar. Men grejen är att vi har så få år på oss, efter 30 är det tvärslut, och då går det inte att skatta bort så mycket som det blir hemma i Sverige. Om Sverige skapade en speciell idrottsskatt, då skulle de få behålla sina idrottare hemma. Jag reser mycket också så för mig passar det bättre att bo i Monaco då det går fortare att ta sig dit jag ska runt i världen.

 

Tillbaka till barndomen, blåbärsplockandet och Jons envishet och jävlar-anamma-menalitet. Har du alltid varit sådan?

– Ja faktiskt, jag gör allt på en gång och jag måste vinna till varje pris. Jag blir inte nöjd innan jag vet att jag satsat och gjort allt jag förmår och jag ser sällan problem utan kör på bara.

 

Jon är uppväxt i Mora där båda föräldrarna hade skidåkning överst på intresselistan. För Jon och lillebrorsan Hans, även han är skidåkare, var vintrarna en enda lång vistelse i skidbacken och redan som 16 åring flyttade han hemifrån för att börja på skidgymnasiet i Malung. Men innan skidgymnasiet tillbringade Jon vintrarna i ett tält i Norge då föräldrarna hellre la pengarna på själva skidåkningen än på dyra hotell. Jons pappas polislön skulle täcka det mesta av familjekostnaderna så något överflöd var det minst sagt inte tal om.

– Vi tillbringade vintrarna i Norge där vi bodde i tält istället för på hotell för att lägga alla pengar på själva skidåkningen. Det är klart att det kanske har påverkat mig så att jag gillar pengar mycket nu, men det tror jag i och för sig alla gör, gillar att kunna köpa coola saker menar jag. Någonstans om man är ärlig mot sig själv så vill nog alla kunna göra det.

 

Fast om man fått kämpa istället för att ha fötts med silversked i munnen kanske det blir ännu en sporre att verkligen lyckas?

– Det är klart, när du säger det så där så kan jag väl tänka att det säkert har gjort mig till den jag är på olika sätt. Att jag gillar snabba bilar och att synas lite i extrema sammanhang. När vi var små fick vi, brorsan och jag, plocka blåbär för att få ihop pengar till skidor eller annat, och då skulle jag alltid vinna över honom. Jag var en galen tävlingsmänniska redan då!

En kväll satt han och kompisarna på skidgymnasiet i Malung och kollade på X-Games från Aspen på Eurosport och när Jon såg de amerikanska skidåkarna visste han att det var det där han skulle göra. Som snowboardåkarna fast på skidor. Det var där och då det hela började, Jon började träna, ställde upp i sin första tävling, vann och på den vägen är det.

– Det fanns inga fristilsskidor att köpa i Sverige då så jag böjde till mina slalomskidor med hjälp av en värmepistol så att de skulle få spets både bak och fram. Sen var det bara att träna och köra på.

10

Om Jon Olsson:

Född: 17 augusti 1982 i Mora

Bor: Monaco och Marbella

Familj: Mamma, pappa, bror Hans Olsson och flickvän Janni Delér.

Gör: Är en av världens främsta freestyleskidåkare samt driver företaget Douchebag som gör skidväskor.

Aktuell med: Satsar på en karriär även inom alpin skidåkning och jobbar på att försöka få en plats i Vinter OS 2014.

– Det ser dock ganska så tajt ut nu. Jag trodde det skulle vara lättare, ”en av fyra klarar jag väl av” tänkte jag själv men det kan hända att jag får satsa på en plats i nästa OS i stället. Kul är det i alla fall!

Drivs av: Att vara bäst på det jag gör. Företagsmässigt drivs jag av att göra bra prylar. Skidbagen Douchebag kom till för att det fanns ett behov av en riktigt bra skidbag.

Spendera vs investera? – Tidigare var jag väldigt duktig på att spendera, kunde köpa en ny bil och var då också tvungen att köpa precis alla tillbehör som fanns till bilen på samma gång. I dag köper jag en ny bil men väntar lite med tillbehören och försöker nöja mig med det som bilen kommer med. Jobbar på att ha mer koll på mina investeringar och vart mina pengar går. Det är lättare sagt än gjort.

Hur förhåller du dig till pengar? – Jag är van vid att jobba hårt och vet att gör jag av med pengar så behöver det komma in nya. Jag har rådgivare vad gäller sparande men bestämmer själv vad jag ska göra med mina pengar.

Beskriv dig själv med tre ord: Envis, viljestark och målmedveten.

Det bästa du vet är? Förutom ett riktigt bra åk i skidbacken måste jag säga att vara hemma och laga mat, lägga i en tvätt och bara göra ”vanliga” hemmasaker.

Monaco vs Mora? Mora är ju mitt barndomshem som jag älskar men Monaco är mitt hem nu. Jag reser så pass mycket att det inte skulle gå att bo så långt bort från en flygplats som Dalarna. Svar nej, jag tror inte jag kommer flytta tillbaka till Mora igen. Däremot gick jag in i en fjällstuga här i Funäsdalen igår vilket slungade mig tillbaka till barndomen med riktigt fina minnen och jag kommer alltid se till att ha tid att spendera i Sverige.

 

Text: Maria Roswall
Foto: Oskar Bakke