Heta ugnar & krossat glas

Av publicerat

Efter att Orrefors flyttat tillverkningen utomlands och formgivarna på Kosta Boda Orrefors fått sparken är det självklart att vi funderar på hur det egentligen står till där nere i Glasriket. Inrikes checkade in på Kosta Boda Art Hotel för att undersöka glasets hetta.

Under de senaste åren har över en miljon personer årligen tagit sig till Glasriket. Hit reser de för att shoppa, besöka glashyttorna och semestra.

–Framförallt är det svenskar som reser hit men även många tyskar och danskar kommer, berättar Lise-Lotte Gustafsson på AB Glasriket.

3

I de småländska skogarna, i de fyra kommunerna: Emmaboda, Lessebo, Nybro och Uppvidinge ligger det område vi kallar Glasriket. Här har glas tillverkats sedan 1742 då munblåst glas började produceras i Kosta. Grundarna till bruket var två drabanter ur Karl XIIs armé som utsätts till landshövdingar i Växjö respektive Kalmar, de fick i uppdrag av kungen att mitt emellan deras nya hemorter etablera glasbruket Kosta. Förutsättningarna var optimala, här fanns gott om skog som behövdes för att elda i ugnarna och sand för att skapa glas. Än finare sand importerades även då högre kvalité önskades. Till att börja med var det enkelt bruksglas i form av fönsterglas, buteljer och dricksglas som producerades.

 

Flera bruk växte fram, dock var glaset i sig inte speciellt spännande förrän på 1800-talet då glasblåsare från Böhmen började anlitas. Vartefter kom även formgivare att anställas och i samarbete med glasarbetarna skapade de den typ av glas vi i dag kanske mest associerar med svenskt glas. Tittar vi bara tillbaks under de senaste åren så finns många kända glaskonstnärer som exempelvis: Bertil Vallien, Göran Wärff, Kjell Engman, Anna Ehrner, Ulrica Hydman-Vallien, Ludvig Löfgren och Åsa Jungnelius. Just dessa sju har även fått sätta sin prägel på ett antal rum på Kosta Boda Art Hotel. Här kan du i dag bo bland Åsa Jugnelius läppstift, Göran Wärffs sinnliga skålar och tvätta händerna i Kjell Engmans handfat.

 

Vi tar bilen och beger oss till Mats Jonasson Målerås glasbruk. Detta är det i dag största privatägda glasbruket i området och fokus här ligger på konst- och prynadsglas som är slipat målat och graverat. Samlarföremålen är många och säljer bra. Mest intressant är dock den stora utställningen med stora konstföremål. En våning upp pågår produktionen, dock är den under sommaren i väldigt ringa omfattning och inte speciellt intressant att titta på. Restaurangen känns inte heller särskilt intressant. Mer intressant är att Ludvig Löfgren sedan början av är anställd här och kommer att få sätta även sin prägel på bruket, hans formspråk har hitintills varit i sammanhanget nyskapande och bjudit på såväl dödskallar, taggtråd och gulliga färgstarka djur.

 

För att se en mindre hytta beger vi oss in i skogen och letar oss fram till Transjö Hytta där mästarna Jan-Erik Ritzman och Sven-Åke Carlsson huserar. Det är intimt och privat, dock inte helt enkelt att hitta fram, skyltningen är obefintlig. Dock finns det en hel del både nyare och äldre verk att titta på här som dessutom är till salu. Vi återvänder till Kosta och inser att Glasriket här är lite mer lättillgängligt och turistanpassat. Här finns ett stort museum som visar glasbrukets historia, snyggt belyst och snyggt presenterat. Dessutom bjuder Kosta Boda på en stor sommarshow speciellt anpassad för att besökare ska se själva tillverkningen. Tre glasarbetare turas om vid ugnarna och såväl vaser som skålar med och utan skål växer fram.

 

– I dag får sällan glasarbetarna någon cred trots sin yrkesskicklighet, det är istället formgivarna som lyfts fram, säger Ulrica Olsson från Kosta Boda Art Hotel som visar oss runt på området.

1

Är du här under annan tid är det framförallt glasproduktionen du kan se, att tillverka ett Chateauglas tar bara några minuter och som på löpande band. Tidigare fanns här 17 verkstäder, men efter sommarens uppsägningar och beslutet att flytta produktionen utomlands har dessa minskat till fem. Men i början av september återanställdes sju av de uppsagda glasarbetarna för att åter arbeta i produktionen.

– Det är tillfälligt men positivt, sa platschefen Kennert Koch till Smålands Posten.

 

Anledningen till återanställningarna är stora beställningar av de serier som produceras här såsom Chateau, Line, Difference och Divine.

 

Trots att jag gillar Kosta Boda Art Hotel och kanske framförallt spapoolen och glasbaren som båda är skapade av Kjell Engman så känner jag mig lite konfunderad då middagen ska serveras. Som sig bör serveras maten på glas, det är bara det att det känns så fel. Då min glass bärs in i en gudomlig skål designad av Göran Wärff känns det lite som när jag var liten och lekte restaurang. Skålen är helt enkelt föör fin och jag kommer på mig med att önska att serveringsfaten skulle vara mer ändamålsenliga – det känns som om det är dags att duka upp på nytt.

 

Sommaren har trots fokus på uppsägningarna av glasarbetare och formgivare ändock varit bra:

 

– Besöksstatistiken pekar på ”all time high”. Dock måste vi vara ärliga och inse att det kanske är först nästa säsong tappet av besökare kan komma. Vi behöver därför satsa på att berätta om att det fortfarande finns mycket att uppleva i Glasriket – hantverket, traditionen och upplevelsen finns i allra högsta grad kvar, säger Lise-Lotte Gustafsson på AB Glasriket.

 

Hon påpekar även avslutningsvis att flera nya hyttor och studios startats upp efter Orrefors nedläggning. Så hur Glasrikets karta kommer att se ut framöver återstår att se. Att fortsätta attrahera besökare och att få fart på verksamheten kommer att ha hög prioritet.

 

Text: Yvonne Gull

Foto: David Gull