Hon har varit bäst i världen och känner fortfarande att hon har mycket att ge. Disciplinerat och målmedvetet rider Malin Baryard-Johnsson över nya hinder.
– Att gå upp tidigt om mornarna, packa ryktborstarna och hovkratsen i skötväskan och ta cykeln till stallet var det absolut bästa jag visste. I många år, ända upp till sena tonåren, var stallet och hästen min största kärlek som gick före precis allt annat. Så är det för tusentals ungdomar i landet, bara fotboll är större än ridsport, och givetvis är drömmen då och där att bli hoppryttare, dressyrstjärna eller i alla fall bara någon gång i livet få ha en alldeles egen häst. För Malin Baryard slog drömmen in, inte bara har hon egna hästar, hon är en av vårt lands allra bästa hoppryttare med siktet inställt på en enda sak. Att bli bäst i världen.
Flera timmar om dagen, varje dag året runt. Träning, träning och åter träning. Mysiga ridturer i skogen eller långa rykt- och kjelsessioner i stallet, nej sådant hinner hon inte med. Ska man bli bäst i världen är det fokus träning som gäller.
– Jag gosar och mysrider inte mina hästar. Jag träningsrider hästarna, men det är viktigt att de också får uteritter och sådant så det gör mina stalltjejer. Min tid är för dyrbar så den är endast avsatt för träning.
Man kan säga att det sammanfattar relativt bra hur Malin är som person. Fokuserad och totalt hängiven sin karriär som en utav landets allra främsta hoppryttare. När Malin sitter upp på hästen, då är det jobb som väntar. Men hur hittar man orken och motivationen till att hela tiden träna och slipa på varenda galoppsteg och hopp?
– Jag kan tvinga mig själv till motivation och om jag känner mig lite ur form eller trött kan jag intala mig att nu gör vi det här. Nu fokuserar jag bara på träningspasset och lägger undan det andra. Hästar fungerar tyvärr inte likadant så ibland händer det att jag är jättepeppad och inställd på ett tufft träningspass men känner att hästen är ur form och att den rätta energin inte finns där. Då får jag tänka om och göra något annat under tiden vi skulle tränat istället.
För en elitryttare på Malins nivå är det inte bara en eller två stora tävlingar per år utan här tävlas det året om. Och tävlingar betyder resor och det är något som både Malin och hennes familj är vana vid. Det har blivit deras livsstil och vill man hänga med Malin, då får man följa med jorden runt på tävlingar.
– Jo, det blir ju så eftersom mitt jobb tar mig runt med hästarna till olika tävlingar. Familjen hänger med mig, frivilligt eller ofrivilligt! Det här är en livsgrej, en familjegrej och det funkar inte om inte alla är med på det.
Kan hon släppa ridningen och träningen ibland och bara hitta på något annat, ta en ledig dag med familjen eller en middag med goda vänner och kanske ett glas vin eller två?
– Visst kan jag släppa träningen och gå ut och äta en middag med Henrik någon kväll då och då, men mitt liv är mestadels hemma på gården med hästarna och träningen. Men det är ju det jag älskar så det känns inte som någon större uppoffring.
Malin jämför med sin väninna, proffssimmerskan Therese Alshammar, som inte har samma frihet och kan släppa träningen för en kväll med god mat och dryck.
– Idrottare som Therese, som tömmer sin kropp totalt, dom kan inte göra som jag och släppa det ibland. Jag ältar och ältar och ältar varenda liten rörelse och vartenda steg men jag tömmer sällan mig själv helt. Visst kan jag bli trött men det är aldrig riktigt den där max-uttömningen som andra idrottare har hela tiden. Jag har också turen att vara född smal och kan äta vad som helst utan att gå upp i vikt. Fick i mig ett skrovmål från Max på vägen hit till exempel!
Och är det något man slås av när man träffar Malin så är det att hon verkligen är väldigt petit. Flicksöt, liten men också bestämd och det känns att det här är en kvinna som vet vad hon vill. Det är inte för inte som hon rider mer eller mindre halvgalna hästar i en väldig fart över skyhöga hinder. Utan att blinka.
– Mina hästar är oftast lite knäppa men det viktiga är att vi lär känna varandra och vet vart vi har varandra. Jag känner av en häst väldigt fort och kan oftast redan på en provridning känna om vi kommer kunna funka ihop eller inte. Och det är teamet, att vi litar helt på varandra, som är det viktiga.
Hur gör du det, hur känner du så snabbt om en häst kommer passa dig och prestera bra på tävlingar?
– Jag pratar med hästen med min kropp och känner ganska så snabbt om den är lyhörd för mina hjälper och om den förstår mig. Vi ska ju hjälpa varandra fram och rädda varandra i alla situationer så det funkar inte om vi inte litar helt på varandra.
Malin och hennes pappa har Baryard Invest AB tillsammans där de köper in och säljer hästar. Det är inte någon jättestor bizniz men Malin förklarar att det är ett måste för att få allting att gå runt.
– Det är en väldigt kostsam verksamhet vi håller på med och ibland behöver jag en ny häst, provar flera, köper in någon i tron om att den ska kunna bli bäst i världen, men så kanske inte den passar ihop med mig. Då säljer vi den för att få in pengar till nya. Och ibland säljer vi en häst som är riktigt bra för att få snurr på det hela.
Det började så klart i stallet. Malins systrar red och hade hästar och inte helt otippat ville lillasyster följa i samma spår som sina äldre syskon.
– Alla tjejer drömmer om att få en egen häst och att hänga i stallet. Sedan växer man ifrån den där besattheten lite men det gjorde inte jag. Jag är fortfarande den där stalltjejen! Jag hade turen att mina föräldrar ville satsa på mig och på min ridning så vi köpte en hästgård och på den vägen är det. Det började med två ponnys i ett litet stall och nu har det vuxit en del.
Det kan man minst sagt säga och en av de absoluta höjdpunkterna i Malins karriär var 2003 då hon blev rankad världsetta tillsammans med sin häst Butterfly Flip.
– En sådan grej kan jag inte uppnå igen. Så är det bara. Det blir tuffare och tuffare och nu har jag skolbarn och kan inte vara världsstjärna på heltid längre.
Hur känns det?
– Det känns bra! Jag blir inte ledsen utan har bara insett fakta och satt upp andra mål nu. Nu är min dröm att ta en OS-medalj. En individuell OS-medalj, det är min största strävan nu.
Vad är det som driver dig? Som gör att du orkar och vill framåt hela tiden, du har ju trots allt en gedigen samling vinstpokaler på hyllan i stallet.
– Att jag inte är nöjd ännu. Jag vill bli bättre och bättre och för mig handlar det inte så mycket om medaljer utan mer om min tävlingsanamma och jag har helt enkelt mera kvar att ge. Så länge jag känner så kommer jag att fortsätta.
Och sen, när tror du att du kommer känna dig nöjd? Och vad kommer du vilja göra då?
–Jag tror att jag kommer vakna en dag och känna just att jag är nöjd. Inte känna behovet av att rida den dagen, den där nöjd-känslan infinner sig väl en dag. Kanske! Ha, ha! Och vad jag ska göra då? Nej du det har jag inte tänkt på. Sova, vila och förhoppningsvis göra absolut så lite som möjligt. Det är lite speciellt när du håller på med idrott också för du kommer ju sluta med ”jobbet” innan din partner gör det. Jag kommer inte tävlingsrida i 20 år till så när jag är ridit klart, ja då får jag väl vara hemma och ta det lugnt och vänta in min make. Försöka vara en glad, trött pensionär som påtar lyckligt i trädgården!
Om Malin Baryard:
* Namn: Malin Baryard
* Född: 1975
* Familj: Maken Henrik Johnsson, sönerna Alvar 8 år och Ed 2 ½ år
* Karriär: Blev bland annat rankad världsetta med hästen Butterfly Flip. Vann sitt första SM guld 1989. Vann även guld i SM i Strömsholm 2005 och har 10 internationella Grand Prix-segrar.
* Och ur sadeln: Varit programledare för SVT:s Barbacka samt Vi i Femman. Har testat på livet som popstjärna med singeln ”Do you wanna ride” 2004 med bandet Spånka NKPG.
* Bizniz: Driver aktiebolaget Baryrad Invest AB tillsammans med sin far. Verksamheten köper in samt säljer unghästar.
Fem snabba med Malin
Målet för säsongen nu är….
– Scandinavium i slutet av april, världsmästerskapet, och sen är det EM i Danmark i augusti.
Är du aldrig rädd när du rider?
– Nej, det är jag inte. Irriterad blir jag ibland, när vissa hästar är för spralliga, men inte rädd. Men jag har varit med om en del olyckor, absolut. Pajat knät, hjärnskakning och lite brutna ben och armar.
Viktigaste du lärt dig genom åren för att lyckas?
– Att ge upp. Det är viktigt att lära sig och jag känner snabbt när jag sitter upp i sadeln om det här kommer funka eller inte. Ibland är hästen inte för mig, då får jag ge upp och testa nytt. Jag tävlar så mycket och ofta också så att alltid vinna allting går inte. Ibland river man.
Att ha H&M som sponsor…
– Betyder jättemycket för mig. En otrolig trygghet som jag haft sedan 1996. River jag ett hinder och inte vinner tävlingen finns H&M där som ett stort stöd vilket är oerhört skönt. Alla tävlingar kostar.
Hur ser en Malin-dag ut?
– Går upp sju, konstant morgonkaos, som för alla barnfamiljer. Barnen till dagis och skola, ligger bara 5 minuter från vår gård inne i stan. Börjar rida vid 09 fram till ett då paus för lunch och sedan träning igen till tre då jag duschar innan hämtning av barnen.
Text: Maria Roswall
Fotograf: Morgan Norman
Stylist: Malin Thorngren
Hår och makeup: Hanna-Cecilia Åslund
Fotoassistent: Oscar Sahlberg
Praktikant: Veronica Thurresson
Tack till Nosh & Chow!