Framgångsrik entreprenör – i barnrumsbranschen

Av publicerat

Småbarnsmamman Jenny Wikman lånade en skåpbil och åkte 50 mil för att ro hem sin Blocket-order. I bagaget hem fanns en spjälsäng – och en “barnslig” dröm om att starta nätbutik med inredning i fokus. Drygt tre år senare omsätter Miniroom 13 Mkr utan lånat kapital. ”Men det är bara början”, säger Jenny Wikman.

Det är väl dags att erkänna det nu, säger Jenny Wikman och placerar en av sina egendesignade kanindockor i en korg på golvet.

Från sin plats i ena dotterns barnrum, där tapeterna, leksakerna, tavlorna, lamporna och bäddtextilerna är handplockade från hennes egen nätbutik, drar hon i väg på en minnesresa till hösten 2013 när webbshoppen just hade lanserats.

– Jag satt på exakt samma plats som nu när jag besvarade samtalen, men förvrängde rösten och körde olika namn beroende på vem som ringde. Jag kunde vara Johanna på kundtjänsten, Petra på marknadsavdelningen eller Anna på ekonomin när jag sa “välkommen till miniroom.se” och hälsade att jag skulle koppla vidare till rätt person. Allt jag v

ille var att bygga upp en bild av Miniroom att vi var ett stort bolag från början, säger Jenny Wikman.

I dag omsätter företaget 13 Mkr, men den typen av siffror var långt ifrån självklara ens i visionen när Jenny Wikman lämnade in bolagspapperen.

– Som anställd hade jag haft väldigt bra jobb och fina titlar, bland annat marknads- och säljansvarig i större bolag, men aldrig känt att mina kunskaper kommit till sin rätt. Jag upplevde att jag var begränsad till att bara göra saker till en viss gräns. När jag startade eget viss­te jag att det var det här jag skulle göra.

Att hon snöade in på inredning och prylar till barnrum berodde delvis på att hennes två döttrar var sex respektive arton månader gamla, och att hon upptäckte att somliga nätbutiker i den målgrupp hon tillhörde lämnade en del att önska.

– Jag var besatt av att handla hem grejer. En dag lånade jag en skåpbil och åkte 50 mil till en liten by norr om Dalarna för att köpa en Sebra-säng (nyproduktion av den danska designklassikern från 1940-talet) för 5 000 kronor. Efter en tid började jag undra varför man var tvungen att ta till Blocket i stället för att söka sig till nätbutiker som arbetade med de varumärken jag själv uppskattade.

Foto: Henrik Lenngren

När Jenny Wikman väl byggde sin egen nätbutik hade hon stora mål i sikte.

– Det lät säkert kaxigt, men jag siktade på att skapa Sveriges bästa nätbutik med inredning till barn och deras rum. Jag lade in alla mina egna besparingar, flera hundra tusen kronor, i företaget. Visst var det en risk, men det värsta som kunde hända var ju egentligen att jag skulle förlora mitt kapital, säger Jenny Wikman.

Trots att företaget inte hade några befintliga kunder byggde hon en hemsida som kunde hantera flera hundra ordrar per dag. Dessutom köpte hon helsidesannonser i föräldramagasin och satsade stenhårt på sociala medier.

– Det dröjde en vecka innan den första ordern väl tickade in: en Sebra-säng faktiskt. Jag hann aldrig bli orolig. Det jobbiga i början var att jag fick jobba dygnet runt, måndag till söndag. Samtidigt var ju min yngsta dotter sex månader och hennes storasyster ett och ett halvt år. Man kan säga att jag startade tre “barn” samtidigt – två barn och ett företag. Mina föräldrar var som ett “dagis” för mina barn, säger Jenny Wikman.

I dag behöver hon inte längre förställa sin röst när kunderna hör av sig med frågor – sex anställningar har det hunnit bli.

– Nu kan jag i stället lägga all energi på att bredda sortimentet. Lugna pasteller, naturnära material, grått och pudrigt rosa är extra hett i dag. Jag vet hur produkter ska se ut för att de ska kunna sälja; jag har en känsla för design, säger Jenny Wikman.

Hon har själv tagit fram en egen kollektion som säljs i fyra världsdelar och till över 1 200 återförsäljare.

– Egentligen var det bara ett sidospår, men i dag är mina kanindockor en av företagets storsäljare, berättar Jenny Wikman.

När hon 2015 utsågs till Årets nyföretagare i Sverige kände att hon det att var ett kvitto på att hon ”gjort någonting rätt”.

– Mer än så hann eller hinner jag inte ref-lektera. På ett sätt upplever jag fortfarande att jag inte kommit någonstans, att detta bara är början. Jantelagen är ingenting för mig.

Det första halvåret såg det ut som ett bombnedslag hemma i familjens radhus i Västerås. Då fick hon och småbarnen kliva mellan alla kartonger med gåbilar, sänghimlar, bokstavståg och mjukdjur. Sedan dess har företaget flyttat ut från hemmet – och vuxit ur sina egna lagerlokaler vid ytterligare två tillfällen.

– Nu börjar det bli trångt igen och jag ser inget stopp på tillväxten. I höst kommer vi att bredda sortimentet med nya produktkategorier.

Jenny Wikman fingrar lite på en kanindocka, tittar ut genom fönstret och fortsätter sedan.

– Jag behöver ha motstånd för att utvecklas och det får jag av konkurrensen. Så länge det finns konkurrens kan jag ta ännu mer marknadsandelar.

Av: Henrik Lenngren